Monas pusselbit

Satt och funderade idag över varför jag ska behöva sitta och lida på tåget?
Varför ska jag sitta på morgonen och höra något irriterande ljud som någon av mina
medpassagerare tycker är en bra start på dagen?
Varför ska jag behöva sitta och lyssa på något j-a oljud som jag inte njuter ett dugg av?

Om nu folk måste sitta och lyssna på sitt favoritoljud på högsta nivå när dom är ute bland
andra människor, varför skaffar dom inte riktiga hörlurar?
Hörlurar som gör att oljudet bara går rätt in i huvudet på den som vill höra?
Varför ska jag som sitter i andra änden av tågvagnen behöva sitta och försöka förtränga
oväsendet? Hur kan man förresten ha ljudet på så högt att det går att identifiera låtarna
från andra sidan av tåget? Det måste vara sådant oväsen inne i huvudet att tanken att
andra människor kanske inte uppskattar detta inte får plats där inne.
Antagligen är det inga tankar alls som får plats där inne i oljudet.

Ja ja, nog gnällt om det.
Idag kändes det som att jag är den som blir vald sist till laget på gympan.
Cheferna går runt och pratar med dom medarbetare dom kommer att ha under sig
i den nya organisationen, mig går dom bara förbi.
Nåja, till slut är det väl någon som måste stanna hos mig också.
Eller?