Monas pusselbit

I morgon bitti ska jag åka till jobbet igen, med 5.33-tåget.
5.33!! Hur ska jag orka det? Jag som har haft sovmorgon en vecka igen.

Nu när jag har skrivit så mycket om reggaefestivalen så tror väl folk att jag är värsta drogmorsan.
Så är ju verkligen inte fallet!
Jag känner mig tryggare med att ha mina ungdomar på reggaefestivlen än om dom hade
åkt iväg på någon annan festival, där det sups och används droger i större utsträckning.
Jag hoppas och tror att mina ungdomar inte är så korkade att dom använder droger.
Dom vet att jag skulle bli väldigt besviken om jag fick veta att dom gjorde något sånt.
Nu har väl aldrig det hindrat någon från att göra saker, att veta att morsan inte gillar det.
Men som sagt, jag hoppas och tror att dom är smartare än så.

Jag lyssnade på en del som dom spelat in under festivalen och jag kan ju inte direkt påstå att
jag njöt av det jag hörde. Det är ju så klart svårt att höra något som spelats in med en kamera
mitt i publiken, om man inte känner till låtarna så låter det ju inte speciellt bra.
Vi lyssnade på något när jag sa till Maria att jag kanske hade kunnat uppskatta det om jag varit
på plats och hört det, men Maria garvade bara och sa att just det där hade jag nog inte gillat.
Men det finns ju så många varianter av reggae, det finns ju naturligtvis sådant som jag gillar också.

Det blev rabarberpaj till kvällsfikat, båda tjejerna hemma och en stor plåt med paj.
Jag käkade så jag mår nästan illa nu, men det var ju så gott till att börja med.