Fjäsk
Idag ska jag fjäska för mina kollegor, bjuda på bulle till kaffet.
Kan man inte få vänner på annat sätt så får man köpa dom :o)
Dom är tillbaka!! Äntligen!!!
Det ska bli så kul att få följa deras tankar igen, har saknat dom.
Läste precis om kvinnan som efter 15 provrörsbefruktningar nu fått en dotter.
" Paret Tree från Kent har lagt ner sammanlagt 64 000 pund, motsvarande 832 000 kronor,
på 15 provrörsbefruktningar. De har intecknat huset två gånger, jobbat hundratals timmar
övertid och tagit lån."
Blir lite kluven till detta.....
Visst är det kul att dom äntligen har fått sitt barn, men det finns väldigt många barn som
saknar föräldrar. Hade man inte kunnat ta hand om ett av dom?
Är det viktigast att det är mitt barn?
Skulle jag kunna älska ett barn som en annan mamma fött lika mycket som mitt eget?
Knepigt......
Emma Rothoff spelar innebandy i Täby IS, eller gjorde i alla fall innan hon blev skadad.
Hon ramlade och slog magen i sargen, något som man tycker händer titt som tätt under matcher.
För Emma slutade det inget vidare.....
Hål på tjocktarmen med följd att vätska runnit ut i magen.
Man gör det med hjälp av epsomsalt.. jag ska ge dig en liten länk... ett ögonblick...
http://prinsipesans.blogg.se/1202299321_leverrensning.html#trackback
Hej!
Nu vet jag inte om du har någon/några barn!?
Jag tror att mångas drömmar är att få ett eller flera barn!
Försök inse vad detta par har kämpat...nu är lyckan fullkomlig för det engelska paret!
Jag har själv 2 barn och har haft lätt att bli gravid och har mått jättebra båda gångerna.
Man är så tacksam för det!
Nu är det ju många som kämpar och du kommer tyvärr säkert ha någon i din omgivning som är FÖRTVIVLADE
varje dag för att de inte kan få barn!
Sedan är det upp till var och en om man vill adoptera eller varför inte skaffa en eller flera fadderbarn!?
Jag tycker ALLA barnfamiljer skulle ha en fadder, mina barn kommer förstå hur bra Vi har det om de får se och höra hur andra fattiga barn har det i världen!
Tack för ordet!
Millan!
Jag har tre barn som jag är väldigt tacksam för, skulle inte vilja vara utan dom. Vi har även ett fadderbarn sedan många år.
Men jag vet inte om jag skulle lägga ner nästan 1 miljon och göra 15 konstbefruktningar för att absolut producera ett eget barn. Naturligtvis är det varje pars eget val hur dom vill göra och jag förstår att det är ett väldigt trauma för dom som inte kan bli gravida. Men det finns fortfarande väldigt många barn som skulle behöva en familj som kan älska och ta hand om dom.
Vet ni att det tar fler år att adoptera ett barn? Att köerna bara för att adoptionsorganisationen ska ta tagi pappren är flera år långa? Att det kostar långt över 100 000 kronor? Och att du, i de flesta länder, måste ha varit gift (sambo räcker inte) i x antal år? Provrörsbefruktning kan vara det ENDA sättet att få barn för endel. Man går liksom inte bara in på ett barnhem och adopterar ett barn. Det är inte ens ett alternativ för många som säkert skulle gjort det annars.
Det här var tydligen känsligt.
Naturligtvis vet jag att det inte bara är att gå in på ett barnhem och plocka åt sig ett barn.
Det jag reagerade mot i min blogg är att man gjort 15 provrörsbefruktningar och lagt ner nästan en miljon kronor på det hela. Har man möjlighet att göra det så har man nog inte så stora problem att få adoptera ett barn.
Det var inte meningen att låta ilsk. Det är bara det att många (i bloggar, på forum och i artiklar) skriver om "de föräldrarlösa barnen" och verkar tro att det just bara är att åka och hämta en unge om man själv inte kan bli biologisk förälder. Håller med om att det verkar helt vansinnigt att lägga nästan en miljon på provrörsbefruktningar. Men frågan är också var de ska dra gränsen? Vid 40 000 som en provrörsbefruktning kostar. Eller vid två? Eller tre?
Det här är ett känsligt ämne, och inte minst för mig. Jag är själv ett provrörsbarn, och blev till efter 4 provrörsbefruktningar och sammanlagt 6 misslyckade graviditeter. Jag fyller 18 i år, så det var inte så överdrivet många försök som lyckades på "min tid." Min mamma och pappa stod i adoptionskö under hela tiden, och planerade att adoptera. De gifte sig för den sakens skull, som många av er nämner. Men sedan lyckades det fjärde och sista försöket. Mamma och pappa gick inte ur adoptionskön, de ville fortfarande adoptera. Men de fick inte, bara för att de redan hade ett biologiskt barn. Människorna på adoptionsbyrån ansåg sig veta att mamma och pappa inte skulle älska det barnet lika mycket. Pyttsan heller. Så det är inte så lätt att adoptera som många tror, och på grund av att jag fanns, fick jag heller aldrig något syskon.
Mim
Jag har tydligen fått många att reagera idag.
Vad bra att dina föräldrar fortsatte att försöka, så att dom kunde få dig. Tråkigt att du inte kunde få några syskon, förstår att du saknar det.
Varför skulle dina föräldrar inte kunna älska ett adopterat barn? Ibland är det svårt att förstå hur man resonerar eller i alla fall resonerade på den tiden. Jag är inte så insatt i hur det fungerar vid adoptioner eller provrörsbefrukningar, jag har aldrig behövt sätta mig in i det.
