Monas pusselbit

Så är ännu en innebandysäsong över, det känns inte bra.
Jag hade ju hoppats och trott att den skulle sluta som tidigast om någon vecka,
helst inte förrän 19/4 i Globen.
Men man får inte alltid som man vill,
nu är det Caperio Täby vi får gratulera till semifinalplatsen i stället.

Hur sjutton ska jag kunna hålla på något lag i semin mellan AIK-Täby?
Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera.
Det kvittar ju vilket av lagen som går vidare, i finalen kommer ju i alla fall Warberg
att stå som segrare och det kommer vara Warberg jag håller på där i Globen.

Trodde mitt hjärta skulle stanna i Tibblehallen idag, onödigt spännande blev det ju
trots att det kändes ett tag som att vi hade matchen i vår hand. På slutet hade jag
en semestrande supporter i telefonen, det var inte lätt att få fram något vettigt till honom
under straffarna. Han hörde nog mest mig skrika och kvida, stackarn.

Jag hade hoppet kvar ända tills slutet, trodde att killarna skulle reda upp det hela.
Men tyvärr så vill sig inte straffavgöranden för oss, där var Caperio vassare.
Vilken känsla för unga Linus Jämtdal att få sätta två straffar och avgöra, det är inte
alla 19-åringar som får vara med om något sånt.