Monas pusselbit

Igår vann AIK den andra semifinalen, inget att säga om det.
Våra killar verkade som om dom tappat modet lite sedan förra matchen,
dom var för avvaktande och vågade inte. På tisdag hoppas jag få se mer
mod och då får gärna Hannes och Kim vara lite mer aktiva.
Hannes satte sin straff men det var väl ungefär det enda man kommer ihåg
av honom från matchen, förutom att han missade mål ett par gånger.
Mattias Mikulski och Karl-Johan NIlsson gick pris som matchens lirare och
det var ju helt rätt. Mikulski sliter verkligen och ger allt, i varje match.

Varför kan man inte låta matcherna avgöras under spel?
Straffar är ju ett lotteri och visar inget av hur matchen är.
Där håller jag helt med Niklas Jihde, men sedan blir jag lite brydd:
" Kristoffer Kranberg är en av de snällaste och skärptaste människor jag känner."
Om nu Kranberg är så skärpt, varför visar han bara det privat och inte när han 
spelar innebandy? Han måste ju vara svensk elitinnebandys största säkerhetsrisk.
Hur han får fortsätta "spela" som han gör är för mig en gåta.
Finns det en vanlig regelbok och så en speciell för Kranberg?
Konstigt att alla, både i hallen och i TV-soffan, ser vad han gör men domarna 
missar det helt. 

Varje gång vi möter AIK funderar jag på det här med supporterkultur.
Vad är det som gör att en del lags supporters älskar sitt lag och andra i stället
hatar motståndarna?
Det märktes direkt när vi kom till Fyrishov igår att det var något speciellt som
skulle hända, mycket folk som var på väg in i arenenan. Gäng som står utanför
och dricker öl, det tillhör inte matchbilden hos oss.
När vi satt oss på våra platser så gjorde då AIK's ungdomsklack entré, skrikandes
om "en jävla massa bönder". Dom tar en massa platser i besittning och fortsätter
sitt skrikande om bönder, ouppfostrade som dom verkade vara så hade dom
svårt att vara tysta under nationalsången. Under lineupen så roade dom sig med
att kasta in toarullar och skräp på planen.
Några av dom äldre rakade herrarna som alltid är med gjorde precis som vanligt,
dom skriker könsord och pekar finger åt allt och alla.

Förra årets final i Globen, det här har jag skrivit om tidigare, den visade ju verkligen
skillnaden i supporterkultur.
Warbergs sida är ett blått hav som sjunger, dansar och älskar sitt lag fram till guld.
Dom lyfter verkligen sitt lag framåt, underbart att se.
AIKs sida, där ägnar man sig åt att skrika att man hatar Warberg.
Några AIK-supporters får syn på ett par personer som sitter på läktarplatserna
nere vid planen och har Hammarbyhalsdukar (tror jag att det var) på sig,
då glömmer man varför vi är i Globen och står och skriker ut sitt hat mot dessa
människor i stället.

Jag tycker att som supporter ska du visa din kärlek för laget.
Hjälpa laget fram genom att klappa, sjunga och göra vad man kan för att få laget att
känna att dom har stödet från oss på läktarna.
Vi låter motståndarlagets supporters hjälpa sitt lag på samma sätt och lägger vår
energi på att hjälpa vårt lag. OK?

På tisdag är det dags igen.
Jag kommer att vara på plats i Solnahallen för att stödja mitt lag på väg mot Globen.