Storvreta-AIK, attityd och inställning
Vilken stämning det var i Fyrishov idag!
Det var snudd på slutspelsstämning när Storvreta besegrade AIK med 10-7.
2.493 personer på plats, årets bästa publiksiffra.
Det fattades som vanligt lite folk på sponsorläktaren. Tråkigt att man inte ser
till att använda sina biljetter, vill man inte gå själv så finns det väl alltid någon
annan som kan ha glädje av att få se matchen.
Nog om det, vi 2.493 som var på plats fick se ett helt annat lag än det som
spelade matchen mot AIK i söndags. Var det verkligen samma lag?
Nja, vi hade ju fått tillbaka Hannes Öhman som storspelade och fick 5:a i betyg
av innebandymagazinet.
Sex poäng har jag lagt in i statistiken för den mannen idag, tre mål och tre assist.
Inte illa pinkat!
Mika Kohonen spelade för fullt den här matchen, det resulterade i tre nya poäng
för honom. På pappret är det så i alla fall, men visst ligger han bakom mycket
mer än så.
Det jublades många gånger i Fyrishov idag, många snygga mål fick vi se.
Mattias Samuelsson bjöd på ett i flygande fläng, han låg verkligen i luften och
slog in bollen bakom Patrik Jansson. AIK ville ha det till liggande spel, men
det finns väl ingen regel som säger att man inte får ligga i luften?
Viktor Klintsten fick sitta på läktaren och se hur Daniel Bengtsson, som var sjukt
nervös före matchen, gjorde en stabil insats i målet.
Han fick tom en assist på sista målet, inte så tokigt eller hur?
AIK då?
Kim Nilsson, vilken kille. Han gjorde en kanonmatch han också.
Det måste kännas tungt att göra fem mål i en match och ändå står där som en
förlorare efter matchen.
Sedan så finns det ju den där spelaren som jag får allergiska reaktioner av,
jag får nog anledning att återkomma till honom i slutspelet.
* *
Nu vet jag att jag kommer att få på huden, men jag blir lika beklämd varje gång
jag ser vissa av AIK's supporters.
Min dotter frågade idag, varför ser dom alltid ut sådär?
Nu var det ju en liten överdrift, det är ju inte alla som har rakade skallar och
beter sig som att dom är på någon sorts försöksutskrivning.
Men det är ju trots allt dom som vi ser, och hör.
Jag får ofta känslan av att dom är egentligen inte ett dugg intresserade av
innebandy utan mer av att synas och höras, att dom framstår som ett gäng
mindre begåvade verkar inte göra dom något.
Tråkigt nog så är det ju den bilden dom flesta av oss har av AIK-supporters.
Idag kom polisen och hämtade ut några av dom, varför har jag ingen aning om.
Det var snudd på slutspelsstämning när Storvreta besegrade AIK med 10-7.
2.493 personer på plats, årets bästa publiksiffra.
Det fattades som vanligt lite folk på sponsorläktaren. Tråkigt att man inte ser
till att använda sina biljetter, vill man inte gå själv så finns det väl alltid någon
annan som kan ha glädje av att få se matchen.
Nog om det, vi 2.493 som var på plats fick se ett helt annat lag än det som
spelade matchen mot AIK i söndags. Var det verkligen samma lag?
Nja, vi hade ju fått tillbaka Hannes Öhman som storspelade och fick 5:a i betyg
av innebandymagazinet.
Sex poäng har jag lagt in i statistiken för den mannen idag, tre mål och tre assist.
Inte illa pinkat!
Mika Kohonen spelade för fullt den här matchen, det resulterade i tre nya poäng
för honom. På pappret är det så i alla fall, men visst ligger han bakom mycket
mer än så.
Det jublades många gånger i Fyrishov idag, många snygga mål fick vi se.
Mattias Samuelsson bjöd på ett i flygande fläng, han låg verkligen i luften och
slog in bollen bakom Patrik Jansson. AIK ville ha det till liggande spel, men
det finns väl ingen regel som säger att man inte får ligga i luften?
Viktor Klintsten fick sitta på läktaren och se hur Daniel Bengtsson, som var sjukt
nervös före matchen, gjorde en stabil insats i målet.
Han fick tom en assist på sista målet, inte så tokigt eller hur?
AIK då?
Kim Nilsson, vilken kille. Han gjorde en kanonmatch han också.
Det måste kännas tungt att göra fem mål i en match och ändå står där som en
förlorare efter matchen.
Sedan så finns det ju den där spelaren som jag får allergiska reaktioner av,
jag får nog anledning att återkomma till honom i slutspelet.
* *
Nu vet jag att jag kommer att få på huden, men jag blir lika beklämd varje gång
jag ser vissa av AIK's supporters.
Min dotter frågade idag, varför ser dom alltid ut sådär?
Nu var det ju en liten överdrift, det är ju inte alla som har rakade skallar och
beter sig som att dom är på någon sorts försöksutskrivning.
Men det är ju trots allt dom som vi ser, och hör.
Jag får ofta känslan av att dom är egentligen inte ett dugg intresserade av
innebandy utan mer av att synas och höras, att dom framstår som ett gäng
mindre begåvade verkar inte göra dom något.
Tråkigt nog så är det ju den bilden dom flesta av oss har av AIK-supporters.
Idag kom polisen och hämtade ut några av dom, varför har jag ingen aning om.
Kommentarer
Postat av: Kristina
Anledning till att några Aik:are åkte ut var för att de hotade några i Storvretaklacken, så en av de som satt i klacken ringde polisen.
Postat av: cecilia
Det finns väldigt trevliga inbitna AIK:are också, vi satt bakom en kille som alltid är på plats med sin fru och två barn, alla i AIK-kläder, skriker och tjoar, javisst, men efteråt är det handskakning och gratulationer. inte ens när Oskar, 5 år, konstaterade "hejar du på AIK? Dom förlorade ju?!" blev det sura miner, bara ett leende...ett litet tillägg bara ;-) kram
Postat av: Mona
Kristina
Jag trodde nog att det var något sånt.
Cecilia
Absolut, det finns trevliga AIK:are. Jag känner ju flera sådana vilsna själar.
Men det är ju tyvärr inte dom man lägger märke till.
Trackback
