Att längta efter en bebis

Jag var i dagens mått ganska ung när jag fick mitt första barn, hade nyss fyllt 23.
För mig var det självklart att när jag hade bestämt mig för att bli gravid så skulle
jag bli det, inga konstigheter. Kommer ihåg att jag blev förvånad när jag fick mensen,
jag trodde ju att det skulle funka direkt. Nu behövde vi ju inte vänta längre än så utan
jag blev gravid och så kom Maria von Heidenstam eller Ronja som hon brukade
kalla sig när folk frågade vad hon hette.
Vi nöjde oss ju inte med det, utan 23 månader senare kom prinsessan Vindruva.
Sedan trodde vi ganska länge att vi var nöjda, men inte då.
Helt plötsligt så kände vi att det var något som fattades och när flickorna var sex
och fyra år så kom lillebror.

För oss var det inga konstigheter, vi bestämde oss och så kom barnen.
Och det är ju så man tror att det ska vara, eller hur?
Men sådan är ju inte verkligheten för alla, det finns så många som längtar och
väntar men där det inte vill sig av olika anledningar. Det är ju inte så självklart att det
fungerar när man till slut bestämmer sig för att just nu så skulle det passa med en bebis.
Tendensen är ju att man väntar längre och längre med att skaffa barn, man gör valet
att det är viktigare med jobb och resor än att starta familjen. I Stockholm är ju tex
förstagångsmammorna drygt 30 år, min kollega som var 28 räknades som en ung
mamma när hon skrev in sig på MVC.

Ibland behövs hjälp för att det ska bli en bebis, det handlar Lindas blogg mycket om.

Vi ska snart få vårt första barnbarn, något som vi ser fram mot med glädje.

Kommentarer
Postat av: Linda

Tack för länken, Mona :)

2009-05-18 @ 15:04:08
URL: http://blogg.alltombarn.se/innandufanns/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0