Monas pusselbit

Döden är ingenting alls.
Jag har bara fortsatt till nästa rum.
Jag är jag, och du är du och vi skall alltid förbli vad vi varit för varandra.
Kalla mig vid mitt vanliga namn, tala till mig så där som du alltid har gjort.
Förställ inte rösten, inga påtvingade miner av högtidlighet och sorg....
Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt, skratta som vi alltid har gjort.
Le och tänk på mig, önska något - en önskning för min skull.
Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma, uttala det som ingenting har hänt,
sorglöst, utan spår av skuggor.
Livet går vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare. Livet är en obruten kedja.
Att jag försvunnit utom synhåll innebär inte att jag försvunnit ur era sinnen.
Jag väntar på er, under ett intervall, någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

(Harry Scott Holland)