I will surwive

Jodå, jag lever.
Om ni nu trodde något annat.

Svullnaden och värken hade lagt sig lite under natten, men jag tog en sväng förbi Närakuten ändå på förmiddagen för att vara på den säkra sidan. Sköterskan där bokade in mig hos doktorn på eftermiddagen, och han sa att jag var dagens underliga fall. Först sa han att jag hade bältros, men när han tittade närmare så var det inte det. Rosfeber, nej det verkade inte så. Han kunde inte säga vad det kunde vara, men sa att jag kunde komma tillbaka till honom i morgon om det blev värre igen. Jag skulle också mäta vaden och hålla koll så den inte svullnade, det kunde tyda på en propp. Han trodde inte att det var en propp heller, men man kan ju aldrig vara säker.
Nu sitter jag med alsolomslag på benet och luktar sprit.

*     *

Det går tydligen framåt för vår lilla prins!
Svullnaden i tarmarna har avtagit och dom har gått in lite mer i magen.
Man har också sänkt syrehalten i respiratorn, vilket tyder på att han andas bra själv.

*     *

Hur man googlar fram en tjyv, den här killen får kanske anledning att ångra sig.

*     *

Det blir väl så att Aftonbladet får lov att publicera vad dom har om Littorin.
Men visst var det väl lite fegt om han gömde sig bakom sina barn för att dölja att man var något annat på spåret.

*     *

Nu kommer snart prinsessan Livia, vi ska få äran att vara barnvakt en stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0