Monas pusselbit

Vår resa startar från ett snöigt Storvreta mot Arlanda.
Redan på bussen från parkeringen får vi höra historier om några SAS-killar som suttit
fast i Bangkok i en vecka och inte kan komma hem pga att alla planen är fullbokade.

Resan mot Frankfurt gick bra och vi hade några timmar att vänta på flygplatsen innan
vi skulle lyfta mot Thailand. Det var bra att vi hade gott om tid eftersom det tog hur
lång tid som helst att gå från den ena delen till den andra.
Vi fick ju först hämta ut våra väskor och sedan gå till incheckningen och lämna in dom
igen, redan där säger tjejen att det ser ganska fullt ut på flyget.
Vi knallar genom säkerhetskontrollen och tänker ta oss något att äta efter en stund,
vilket visade sig att inte vara så lätt. Restaurangerna fanns bara precis innanför så
där vi var fanns det bara några mackor, när vi frågade så fick vi till svar att vi skulle
gå "20 minuter tillbaka" vilket inte kändes som ett alternativ. Att gå 20 minuter bort
och sedan 20 minuter, dvs 40 minuters promenad för att få något i magen.
Det fick alltså lov att bli en macka.

När man ska börja incheckningen hör vi att man ropar och säger att planet är överbokat
och man erbjuder den som väljer att skjuta upp sin resa en dag hotellrum, middag och
ca 6000 SEK. Hade vi haft bokade biljetter hade vi nappat direkt.
Nu fick vi i stället sitta där och se hur vi fanns med på en reservlista som rullade på
skärmarna, med nr 26 kändes det inte som att vi skulle få komma med.
Vi satt där och funderade över hur det kunde komma sig att några timmar tidigare
såg det ut som att det skulle kunna finnas platser och nu var planet överbokat och
det var hur många som helst som stod på väntelista.
Då visade det sig att pga oväder dagen innan hade man ställt in flyget så det här var
alltså två dagars passagerare som skulle iväg.

Vi fick hjälp av den mycket trevliga personalen att boka ett hotell och sed fick vi lov
att springa genom terminalen för att hinna med bussen som skulle ta oss till hotellet.
När vi kommer till bagageutlämningen fanns inte våra väskor där men efter något
telefonsamtal kom dom rullande på bandet och vi kunde rusa ut till bussen.
Nu sitter vi alltså på hotellet och ska försöka ta ett beslut om hur ska gå vidare.
Det troliga är att vi gör ett nytt försök i kväll att komma iväg, men att vi får försöka
titta på alternativa hemresevägar.

Håll tummarna för oss!