Monas pusselbit

Nu ser det ännu värre ut än i vanliga fall i vardagsrummet.
Jag håller på och flyttar upp mina bokhyllor på övervåningen, har fått upp en hög och en låg ännu så länge. Nu måste jag få upp minst två höga till innan jag är nöjd, nu är det inte så kul med snedtak som gör att det inte går att fylla ut väggarna på övervåningen.



När jag flyttade ihop pocketböckerna så fyllde dom en hel bokhylla, och då har jag ändå lagt undan en del böcker. På översta hyllan står alla böcker som jag har på lager, dom som jag ännu inte har läst. För så är det ju, det måste finnas olästa böcker hemma.
Sedan ska jag få upp alla vanliga böcker som står i dubbla rader i bokhyllorna, det får bli morgondagens jobb om det det regnar. Skiner solen så tänker jag banne mig försöka ligga ute i stället.

*     *

Hade någon väntat sig annat än att det skulle bli våldsamheter vid högerextremisternas demonstration i Västerås idag? Jag blir så förbannad över att dom ska använda sig av händelser och personer som inte sympatiserar med dom. Inte nog med att Beatrice anhöriga ska leva med att flickan har mördats, nu ska man behöva stå ut med att hennes öde används av rasisterna också.
Tragiskt!

Åderbråck, varicer, är vanligast på benen. 
Venerna som ska leda det syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat har klaffar som
ska göra så att blodet inte rinner nedåt utan fortsätter mot hjärtat. När vi rör oss
gör musklernas sammandragningar att blodet pressas uppåt.
Men om klaffarna är försvagade samlas mer blod där och trycket i venerna blir för högt. 
Då utvidgar sig venerna och slingrar sig – man får åderbråck.

Ytliga åderbråck är ju inte vackra att se på, så jag kanske ska vara glad att mina
ligger på insidan i stället för på utsidan. Men nu är det ju så att det är dom inre
som gör mer ont, naturligtvis är det så. Eftersom jag har fått sådana.

Vad gör man åt det här då?
Tidigare har man opererat åderbråck på löpande band men det har man slutat
med i Uppsala Landsting, naturligtvis.
Nu säger man att operation beviljas bara när man kommit så långt med sina
åderbråck att man fått eksem och sår, då är det dags att operera.
Visst låter det lovande?
I Stockholm har man tydligen en annan syn på det hela, naturligtvis.

Behandligen, om man nu kan kalla det så, består i stället av stödstrumpor.
Känns det som att jag kommer att dra på mig några sådana nu när det är
bara ben som äntligen gäller?
Det får bli när jag vet att jag kommer att sitta still länge, så tills dess får det bli
till att lägga upp fötterna så ofta som möjligt och röra på dom när jag sitter still.

Fötterna på skrivbordet, funkar det tro?

Riktigt sommarväder den här helgen, ena dagen högsommarvärme och nästa regn.
Jädrans vad det åskade! Det blixtrade och smällde riktigt ordentligt ett tag.

 
  (Bilden har jag lånat här)

Jag har varit bihang på ett par lägenhetsvisningar idag.
Sedan blev det fika hemma med barn och barnbarn, så mysigt.

*     *

Det kan bli dyrt att pinka ute.
En mig närstående kille insåg när han var på väg hem en natt att han måste få lätta på trycket.
Han ser sig omkring och det finns inga människor i närheten, han går då fram och ställer sig
vid ett träd och gör det han måste göra.
När han efter uträttat ärende vänder sig om igen så har det helt plötsligt dykt upp 3 poliser,
dom plockar fram bötesblocket och plötsligt hade den kisspausen fått en prislapp på 800:-.

Min födelsedag närmar sig så sakteliga och det är dags att ta beslut.
I år har jag en sådan där födelsedag som slutar med en nolla och då brukar det
ju firas lite mer än alla andra år.
Nu måste jag ta ett beslut om hur mycket den nollan ska firas, och med vilka.

Jag vill gärna ställa till med fest, jag tycker ju att en fest vart tionde år kan man
kosta på sig. Men då dyker det helt plötsligt upp några problem....

Var ska festen hållas?
Vilka ska bjudas?
Vad ska ätas och drickas?

Jag satt här och försökte komma på vilka som var med på förra noll-festen och
inser att många av dom som var med då umgås jag inte med längre.
Hur kan det bli så?
Människor som betydde så mycket för mig för 10 år sedan att jag ville dela min
födelsedag med dom, dom finns inte nära mig längre.
En del männsikor försvinner ett tag för att komma tillbaka igen, medans andra
bara försvinner.
Förra gången var det kollegor som blev sura för att just dom inte var bjudna,
det var inte kul. Nu har jag andra kollegor, kommer någon av dom att bli sur nu?

Att fylla år mitt i sommaren är ju ingen hit när det ska planeras kalas.
Därför måste jag ju se till att ta ett beslut snart, ska det bli fest eller inte?

Jag trodde att Kimmo Eskelinen var en spelare som Warberg inte ville vara utan,
men så är det ju tydligen inte.
Jag vet att Kimmo varit på besök och pratat med Storvreta, vi får väl se om han
tar ett klokt beslut och packar ihop för flytt till Uppsala. En hel Kimmo vore ju
absolut något för oss, hoppas att han läkt ut sina skador som hindrad honom
under förra säsongen.

Konstigt agerande av Warberg, att lägga ut en sådan text på hemsidan.
Dom hade nog inte tänkt riktigt klart när dom lade upp det.

*     *

Jag har fortfarande skeptisk.

Modern svensk grammatikundervisning:

Har du svårt att skilja på substantiv, adjektiv och verb?
Inga problem, nu har skolan ändrat sina undervisningsmetoder:

Substantiv är ord som du sätter "fan" eller "jävel" efter:
klockfan, gubbjävel, biljävel etc.

Adjektiv är ord du sätter "skit" före:
skitbra, skitsnygg, skithäftig etc.

Verb är ord du sätter "utav helvete" efter:
drack utav helvete, dansade utav helvete, körde utav helvete etc.

Så nu är det skitenkelt för ungjävlarna att lära sig utav helvete.

6/5 är det minneskväll för Olle Boson på Mosebacke.
 


Mycket musik med band som Olle spelat med och hade anknytning till.
Entréavgiften går till Olles barn.