Monas pusselbit

Det är inte bra för mitt kaffedrickande att jobba hemma.



När jag sitter här hemma, ensam vid köksbordet, så är det ju ingen som talar om för mig när det är dags att ta en fikapaus. Av någon underlig anledning så känns inte kl 9 och 14 i kroppen som det gör när jag sitter på jobbet, då skriker hela kroppen efter kaffe.
Men idag drack jag så min första och enda kopp för dagen kl 20.20, helt galet.

På tal om jobbet, här får ni en ny möjlighet att hänga med och se hur jag har det.

Klippet är från Gokväll på SVT.

*     *

Jag ringde vårdcentralen i morse, knappade in mitt telefonnummer och blev sedan uppringd av en trevlig kvinna som skulle be doktorn skriva ut min herpesmedicin. Doktorn var tydligen otroligt upptagen idag, men när jag talade om att jag måste få nya tabletter idag så skulle hon be doktorn klämma in två minuter för att knappa in receptet på datorn. Efter kl 17 skulle receptet finnas att hämta ut på valfritt apotet, jag kunde inte riktigt tåla mig så strax efter kl 16 stod jag där med en nummerlapp i handen på apoteket på Gränby Centrum och hoppades att allt skulle vara klart.
Medans jag väntade tittade jag med stor förundran på en av kvinnorna som jobbade där bakom disken, min gissning är att hon hellre hade varit hockeytränare. Hon hade i alla fall rätta slaskandet och smaskandet med tuggummit som en hockeytränare tydligen måste ha. Så blir det min tur och visst fanns det ett recept. Men den här gången hade jag bara fått ett uttag på det, i vanliga fall brukar jag kunna hämta ut minst fyra gånger på varje recept eftersom jag måste ha tabletterna hemma när pirret i läppen börjar.
Ja ja, tänkte jag, det får väl bli ett nytt samtal till vårdcentralen på måndag för att be om ännu ett recept. Nu skulle jag ju i alla fall klara mig den här gången. Trodde jag då, för helt plötsligt meddelar kvinnan bakom disken att medicinen i mitt recept är en dyrare variant och man vill att jag ska ta en billigare sort som dom påstår har precis samma verkan. Och förresten, ingen av sorterna finns hemma utan hon kan beställa hem den billigare varianten till mig. Inget alternativ, jag måste ju få tabletterna idag annars gör dom ingen verkan, så det fick bli en promenad genom centrum för att besöka det andra lilla apoteket där dom som tur var hade den billigare sorten i en av sina lådor.
Nu ska jag alltså behöva ta kontakt med vårdcentralen igen på måndag trots att jag sa till kvinnan i luren att jag brukar få flera uttag på receptet, obra skulle jag vilja säga om det.