Monas pusselbit

Gissa om jag var glad idag att jag går från Karlberg till jobbet och inte åker t-banan.
Det var totalstopp på både blå och gröna linjen i sju timmar, ni som inte brukar vara i Stockholm kan inte föreställa er vilket kaos det blir när det händer. Bilden i den här artikeln är tagen vid "min" station i Solna, Västra Skogen, där rådde det tydligen lynchstämning.


(Bilden har jag "lånat" av prinsessans mormor)

Nu i kväll har vi fått möjlighet att mysa ostört med vår prinsessa medans hennes mamma och pappa var och köpte bröllopsklänning.
Ja, det var alltså inte en sån bröllopsklänning utan en klänning som prinsessans mamma ska ha på sig när dom går på bröllop på lördag. Jag är jätteglad över att dom ska på bröllop, det betyder att vi får låna prinsessan igen på lördag och då få rå om henne längre tid.
Hoppas prinsessan kommer ihåg att hon inte skulle skvallra att farmor lät henne smaka på sockerkakssmeten.



I morgon gäller det, derby i Fyrishov 19:30 Sirius - Storvreta

Nu har jag gjort det, jag har varit hos en personal shopper.
Jag gjorde det väl inte direkt lätt för tjejen när jag inte kunde tala om någon speciell stil eller några märken som jag ville ha. Hon gjorde i alla fall sitt bästa och hämtade upp en ställning full med kläder som jag fick prova.
Det kändes mycket underligt att prova kläder utan att titta på prislappen först, där brukar ju i vanliga fall det första urvalet börja. Nu provade jag och provade, godkände och ratade utan att veta vad saker kostade.
När vi ansåg oss klara räknade hon snabbt över vad jag hade plockat ihop kläder för och då blev det en liten rensning i alla fall. Till min egen stora förvåning så köpte jag ett par jeans, jag som aldrig har byxor på mig. Men jag tänkte att det kan ju vara bra att ha ett par brallor hemma och då är det ju mest praktiskt med ett par jeans som kan kombineras med allt möjligt.
Men jag hade aldrig i livet betalat så mycket för ett par jeans i vanliga fall, det var nästan så att jag fick hicka när jag tog upp kvittot på tåget och kollade vad jag hade betalat för kläderna. Jag ska ta och prova dom ordentligt i morgon igen och ta ett sista beslut om dom är värda så mycket pengar eller om jag ska byta dom och köpa ett par billigare i någon annan butik och för pengar över till något annat också.
Några andra saker som var klockrena där i provrummet känns inte riktigt lika självklara nu när jag testar dom hemma, vi får väl se om det blir något byte.
Men så finns det ju några saker som jag är väldigt nöjd med också, så klart.



Vad säger ni, kan det här verkligen vara något?
Varför ska man blinga murvan?
Det känns som att om man gör det måste man ju se till att visa upp den ordentligt också.
Eller?

Idag kände jag mig och såg ut som ett riktigt troll!
Som tur var så hade Wirvla en klipptid ledig på eftermiddagen så nu ser jag i alla fall inte ut som en rufstufsa i håret längre.



Efter att ha varit sjukskriven sedan förra måndagen är det dags att börja jobba igen, trots att jag inte gjort annat än vilat mig är jag sjukt trött fortfarande. En gissning är ju att allt som händer med lilla Elia stökar till det för mig, det är jobbigt att gå vid sidan om och inte kunna göra något för att underlätta. Just nu är det bakslag efter bakslag, dom senaste verkar bero på att personalen inte tagit hand om honom på rätt sätt.
För allas skull hoppas jag att det blir ett slut på eländet nu.

I morgon ska jag i alla fall göra något riktigt kul, något som jag tror kommer få mig att må bra.
Jag ska använda min födelsedagspresent och hoppas att jag kommer att åka hem med massor med påsar med snygga kläder.

En vän till mig var och tittade på innebandy uppe i Östersund i helgen, det var en ungdomsturnering som heter Norrlandscupen.
Där försöker Jolly kränga klubbor till ungdomarna, med den här bilden.
Känns det här som reklam riktad till ungdomar?
Är det efter det här vår ungdomar ska välja sin utrustning?
Gör man ens sådan här sexistisk reklam längre?

För första gången på en vecka har jag varit ute bland folk idag, det var svettigt.

Natten mellan lördag och söndag som jag sov jag knappt en blund, jag hade så ont i halsen så att jag inte kunde sova. Jag fick som ta sats för att svälja, ganska så oskönt.
Jag somnade till slut en stund på morgonsidan och när jag vaknat och hostat upp mig ringde jag 1177,  Sjukvårdsupplysningen, och fick en tid för läkarundersökning.
Doktorn klämde och kände, tittade i halsen och sa att han ville göra ett snabbtest för att se om det var halsfluss eller "bara" ett virus. En stackars kille på labb fick, efter det att han hade blivit varnad, sticka ner en pinne i halsen på mig och ta ett prov. Jag tycker att det är så jädrans vidrigt när man gör det att det händer att jag vispar undan pinnen. Inget jag är stolt över, men det har hänt. Och gissa vad, testet var negativt så det är alltså ett efterhängset virus som jävlas med mig.
Eftersom jag varit hemma en vecka och inte blivit bättre så tyckte doktorn att jag behöver några dagar till att vila och försöka bli frisk, så jag är sjukskriven ett par dagar till.
Det blir alltså några fler dagar i soffan för att få orken tillbaka.



Före läkarbesöket var jag som sagt ute och träffade folk för första gången på en vecka.
Det var ju innebandy, Storvreta mot Kais Mora. En match som dom flesta trodde Storvreta skulle vinna ganska så lätt, men riktigt så enkelt blev det inte. Det var ett ganska svajigt Storvreta som till slut segrade med 9-5, här kan du läsa vad UNT skriver om matchen. Innebandybloggen, som skrivs av Mattias Holmgren, uppdaterades under matchen så där kan du också läsa vad som hände. Mattias uppdaterar den bloggen med en rasande fart.

Vi i Sverige är stolta över att vi har fria, demokratiska val och det har ju funkat bra.
Eller hur?
Det har ju funkat så länge det "bara" har handlat om att välja Fredriks eller Monas sida.
Nu helt plötsligt har brunskjortorna dykt upp och ställt allt på sin spets.
Visst har vi varit lite oroliga för att dom skulle kunna få någon sorts uppsving men vi hade väl aldrig kunnat tro att så många i vårt land skulle ställa sig på den mörka sidan. Enligt experterna ska det bero på att folk är trötta på blockpolitiken och vill ha något nytt.
Men att inte anse att alla människor, oavsett hudfärg, har samma värde är inget nytt.

Nu har vi tagit fan i båten och nu får vi se till att ro honom i land.
Nu gäller det att vi på alla sätt bemöter dom onda krafterna och visar att det här kommer att vara ett tillfälligt besök av Sverigedemokraterna i vår riksdag.
Vi har som sagt fria, demokratiska val och får respektera valresultatet, men det betyder inte att vi ska sitta tysta och inte visa vad vi tycker. Det är ju trots allt en minoritet av svenska folket som, av olika anledningar, står bakom det här.
Låt Sverigedemokraterna vara med i debatten så att alla får se vilka värderingar dom har och kan bemöta dom.

Vad händer idag då?
Inte ett dugg om ni frågar mig, jag är fullt nöjd med att sitta här och tycka synd om mig själv. Idag igen.

Just nu väntar jag på att L-P ska komma hem från en shoppingtur, har jag tur så har han med sig något gott att fika med.

Bette Middler, The Rose

En sång till alla i "sekten".

Så kan det gå:

Underlig förkylning det här, idag känns det nästan som att det blir värre.
Jag har skitont i halsen just nu, men ögonen kletar inte lika mycket längre.
Ja ja, tråkigt är det i alla fall att gå här hemma och inte må bra.

Jag har haft en låt i huvudet ett par dagar, går och småsjunger hela tiden på.
Tur att jag är hemma så mina kollegor slipper höra det.


Johan Eriksson jr, Sirius nya målkung              Foto:Peter Bohlin

Igår satt jag här hemma på kvällen och var lite småsur för att jag inte var på Fyrishov i stället. Det funkade ju iofs bra att följa Sirius hemmapremiär mot Helsingborg via unt.se, men jag hade ju mycket hellre sett matchen live. Men deras nästa hemmamatch har jag redan köpt biljetten till, derbyt mot Storvreta kan och vill jag ju absolut inte missa.

*     *



Lillprinsen blev efter många om och men opererad idag, operationen blev tydligen lite svårare än man trott men nu är det gjort. Nu får vi hoppas att man hittar rätta lösningar för att lilleman ska växa på sig och bli stark.

Det känns lite drygt att vara hemma, men jag hoppas att jag snart blir bra igen.
Halsen gör ont, förkylningstårarna rinner, ögonen kletar igen och jag hostar tarmarna ur mig ibland. Det jobbigaste tycker jag är att det känns ju inte så här hela tiden, utan det går upp och ner över dagen. Ena minuten kan jag känna att nu börjar det nog bli ok igen, så börjar tårarna rinna och jag känner hur ögonen kletar ihop igen.
Hostan håller sig hyfsat lugn och vill bara jävlas med mig lite då och då, och naturligtvis helst när det börjar bli dags att gå i säng.
Med tanke på det halsonda får det nog bli någon dag till hemma innan jag åker till jobbet igen, det känns onödigt att sitta där och låta dom andra lyssna på mitt hackande och snörvlande. För att inte tala om att dom bör ju få slippa se mina rinnande ögon.
Det är ingen vacker syn kan jag tala om!

Jag har fått en ny favoritblogg, kategori innebandy.
Det är AIK:s Peter Fischerström som i sin blogg Fischer 23 roar med berättelser runt laget, men också mycket annat. Även Kimmo Eskelinen har börjat blogga igen från Gotland, nu på en privat blogg som inte är kopplad till klubben.
Så hoppas jag att Storvretas nya tränare Thomas Brottman drar igång sin blogg igen.

*     *

Lillprinsen skulle ha opererats för fjärde gången idag, men något kom tydligen i vägen så det var drygt tio timmars fastande i onödan för den lilla raringen. Han har stått still i vikt under ca två veckor nu tror man att hans tarm inte fungerar som den ska och att den inte kan ta upp näring och speciellt inte fett ordentligt. Det gör att han måste tillbaka på näringsdropp igen.
Som sagt, det är mycket fram och tillbaka nu med lilleman. Det händer saker som känns otäcka, men vi får hoppas att det vänder snart igen.

*     *

Jag packade in mig i filtar och satt ute på terassen och drack kaffe på eftermiddagen, helt underbart att komma ut i solen en stund.

På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet.

Är det så?
Försöker vi ge en bättre bild av oss själva inför våra vänner på Facebook?
Visst har jag också lite stylade bilder på mig själv men jag tror nog att jag blir genomskådad direkt om jag försöker framstå som något eller någon som jag inte är. Jag har för ärliga kompisar där inne som direkt skulle slå ner om jag försökte något. Tonen är väldigt rå, men också väldigt hjärtlig i kommentarerna ibland.
Men visst är Facebook ett otroligt redskap att hålla kontakt med sina vänner och familj.
Jag har tex mycket mer kontakt med mina syskon nu, nu vet jag mer vad som händer i deras liv. Sådant som dom vill att jag ska ta del av, för man väljer ju vad det är man lägger ut. Det som jag vill att folk ska veta eller det som jag tycker att det inte spelar någon roll om alla vet det skriver jag om, och är det något som ingen annan har att göra med så kommer det ju naturligtvis inte upp.
Det är ju samma princip som här på bloggen, inte skriver jag ju här om saker som jag inte vill att någon ska veta något om. Skillnaden är väl att här är jag hela tiden mer medveten om att vem som helst kan läsa det jag skriver. Min familj och mina vänner och kollegor vet jag läser, men sedan har jag ju ingen aning om vilka det är som kikar in här.

Men vilka ni än är, jag hoppas att jag inte tröttar ut er med mitt tjat :)

*     *

Vad säger ni om det här?
Kramkalas kallas det tydligen och man ska under 3,5 timme hålla på och talla på ett gäng med obekanta, allt under ledning av en certifierad cuddle party-instruktör. Jag gissar att man inte är så obekanta när man går därifrån.
Det är säkert bra för en del personer, men jag vet inte om jag skulle vilja vara med.

Och så till slut, innan jag kryper ner i sjuksängen igen, ska ni få se en liten film.
Vad säger man, en bild säger mer än tusen ord?
Den här filmen säger mycket mer än så.......

I morse när jag skulle slå upp mina blå så gick det inte så bra.
Ögonen var ihopkletade och ville inte alls veta av att det var dags att kliva upp.
Jag släpade mig iväg till Solna i alla fall men insåg ganska så snart att det inte skulle funka att sitta där med variga ögon där förkylningtårarna började rinna. Att sitta där och hacka och hosta känns inte så fräscht så det fick bli en tidig resa hemåt.



Bilden är väl liiiite överdriven, men visst känner jag mig ordentligt skruttig.

*     *

Jag kollade lite på hur folk röstat i Uppsala och jämförde med mitt valdistrikt.
Det visade sig att vi har fler socialdemokrater och ganska så många fler kristdemokrater men det som skrämde mig mest var att vi även har fler sverigedemokrater än Uppsala totalt.
I mitt lilla valdistrikt fick SD 5.6% mot Uppsalas 3.3%. Olustigt, eller hur.

*     *

Premiär för måndagssändningarna med innebandy på TV4Sport, kul att det är på gång igen.
Ny expertkommentator i Conny Vesterlund som skötte sig bra, det ska bli spännande att höra när han blir lite varm i kläderna senare under säsongen.
Gissar att vi kommer att få höra en del sanningar då.

*     *

För lillprinsen är det två steg fram och ett tillbaka hela tiden.

Jag har tydligen haft en hårig kille i min säng i natt igen.
Inne i sömndimman har jag något svagt minne av att jag känner hur mitt täcke lyfter lite på sig och en liten hårig kille kryper in. Hur var det med det där, inga hundar i sängen?

Hur var dagen då?
Sovmorgon, vaknade av telefonen när klockan var kvart i elva.
Promenad till vallokalen, där det i år var mer folk än tidigare år. Idag fanns det tom flera valarbetare utanför som delade ut valsedlar och inne i lokalen fick vi köa för att få komma fram och lämna våra röster.
En snabbis till Gränby Centrum och sedan ett besök på MediaMarkt som hade kanonpriser på utvald vara varje timme. Tyvärr så var kaffemaskinen vi siktade på slut när vi kom dit men det blev i stället några saker som så småningom kommer att förvandlas till julklappar.
Prinsessan tog med sig mamma och pappa för att äta middag med farmor och farfar.
Så mysigt att få träffa henne, det hinner hända så mycket mellan varje gång vi ses nu.
Nu springer hon direkt fram och drar ut lådan där hon vet att det finns leksaker, leksaker som hon kan sprida ut i hela huset. 

*     *

Så var det sedan dags att börja följa valvakan.
Sorgligt nog verkar det som att vi kommer att ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen under dom närmsta fyra åren. Hur kan det vara möjligt?
Man spekulerar på TV om att det är många vilsna själar som är missnöjda med dom politiska blocken som lagt sin röst på Sverigedemokraterna i stället för dom etablerade partierna.
Hur tänker man då? Rösta för sjutton gubbar på vilket annat litet parti som helst, vi kan inte låta rasisterna få ett större inflytande.

Nu har vi tydligen tagit fan i båten, så nu vill det till att vi kan ro honom i land och sätta av honom på stranden igen så fort vi kan.

Det verkar som om mardrömmen blir verklighet.



Nu talar man på TV om att SD fått många röster från människor som är missnöjda med blockpolitiken och vill välja något annat.
Hur tänker man om Sverigedemokraterna är alternativet då?

Så är den då överstökad, säsongspremiären.

Vi tog oss, med ett stopp för att lämna en bil hos lillprinsens föräldrar, till Hovet för att vara med om det man kallade för en innebandyfest. Vi skulle se två superligamatcher, förmatchen med Balrog-AIK och sedan dagens huvudmatch Caperiotäby-Storvreta.
Vi var lite sena så första matchen hade precis börjat när vi kom in i hallen och det första jag tänkte var, var är alla människor? Jag vet inte hur mycket människor det går in på Hovet, men det var inte många som satt där på läktarna. Jag läste att enligt den officiella matchrapporten var vi 2.717 på läktaren, undrar var alla dom människorna befann sig?

Första matchen var i alla fall ett sömnpiller, det kändes otroligt avslaget. Jag hade ju trott att alla skulle vara jättetaggade och ge järnet i första seriematchen, men så var det tydligen inte. Matchen slutade 4-6 och det är väl inte mycket mer att säga om det.
Micke Karlsson ska tydligen bli bäst i världen, då får han nog jobba på lite.


Foto: Peter Bohlin

Så var det dags för dagens huvudnummer, matchen mellan Caperiotäby-Storvreta.
Matchen började med en kalldusch för vår del, ett mål i baken efter 16 sekunder. När det var som värst låg vi under med 6-2, varav vi skulle kunna hamna i protokollet med assist för minst tre, fyra stycken av dom målen efter riktiga bjudningar.
Men så kom vändningen, våra killar kammade till sig och började spela innebandy.
Det var riktigt svettigt innan slutsignal då vi kunde fira årets första seger.
Läs här om matchen på Storvretas hemsida.

Innebandyfesten som kom av sig, så kan man väl kalla lördagens begivenhet.
Publiksiffrorna tror jag som sagt inte ett dugg på, det ekade tomt i Hovet.
2 717 personer säger man, undrar om man räknat med all personal på Hovet då också? Eller var det 2000 som hängde i barerna i stället för att titta på matcherna?

Men publiken får en ny chans att hitta dit, det ska tydligen göras ett nytt försök med dubbelmatch under vintern.
Läs Peter Bohlins krönika om kvällen på Hovet.

Vi sov över i Stockholm i natt, hade fått låna en lägenhet på Folkungagatan.
Det gjorde att jag kunde åka en sväng till lillprinsen på kvällen utan att komma hem mitt i natten, och gissa om det var skönt att slippa gå upp före kl 5 morse.
En sådan liten lya som övernattningslägenhet vore inte helt fel.

Jag fick en kommentar till förra bloggen, en fråga varför jag bara tjatar om lillprinsen och inte skriver något om mitt andra barnbarn. Jag som tycker att jag tjatar om mina raringar hela tiden här, men visst har det blivit mycket om lillprinsen ett tag. Det är ju inte så konstigt, vi har ju haft en orolig tid sedan han föddes men nu ser det ut som att det snart blir utskrivning från sjukhuset och dom kan börja leva ett vanligt familjeliv.
Prinsessan har jag inte träffat på ett tag nu, men jag hoppas få tillfälle till det i helgen.
Hon har säkert mycket att berätta, om jag nu förstår vad hon säger, om hur det är att precis ha börjat vara hos dagmamman.

*     *

Vad säger ni om den här gubben?
Han har tapetserat hallen och matrummet med frimärken.

*     *

Jag undrar hur det gick igår för "Inga invandrare" och deras manifestation.
Vad händer om alla invandrare slutar att arbeta i, säg en timme?
Vem ska laga maten på restaurangerna? Vem ska diska?
Vem ska köra tunnelbanetågen, vem ska sköta spärrarna i tunnelbanan?
Vem ska städa? Vem ska ta hand om skiten efter alla svenskar?
Nu vill jag inte påstå att alla invandrare har skitjobb, men många av skitjobben innehas av invandrare om ni förstår vad jag menar.

*     *

I Gynnings ankdamm är han en okänd grekisk gud, medan han i vår är en lite "ful" spelare.
Hur går det ihop?

*     *

I morgon gäller det, seriepremiär på Hovet!
Heja Storvreta!

När jag kom hem idag låg dom där i postlådan, biljetterna till lördagens seriepremiär och innebandyfest på Hovet.
Det ska bli riktigt kul att se matcherna på lördag, förmatchen med Balrog-AIK och sedan dagens huvudmatch Caperiotäby-Storvreta. En gissning är väl att Caperiotäby gärna ger igen för att dom fick se sig besegrade i senaste mötet, den match som gjorde Storvreta till Svenska mästare.



Det gick något program på TV för en evighet sedan där man sjöng ungefär så här "Är man glad ska man sjunga". Jorå, jag var riktigt glad igår kväll och sjöng så mycket som jag inte sjungit på en evighet.
Vi har ju varit på konferens som ju naturligtvis varit givande, men det jag kommer att minnas länge är dom aktiviteter som inte direkt var arbetsrelaterade.
Det första jag kommer att minnas är den "familjekamp" vi utkämpade under två timmar ute i ett forsande regn, det är väl inget minne jag kommer att vårda och minnas med glädje.

Det kommer jag däremot göra med kvällens aktiviteter, vilka helt underbara kollegor jag har.
Vi åt en god middag och samlades sedan i ett av slottets "vardagsrum" där det fanns ett piano, ett piano som en av mina kollegor spelade på. Det var nog många som blev förvånade över att få veta vilken artist vi har på vår enhet, hon sjöng och spelade kanonbra. Med hjälp av internet och personalen fick vi fram texter och ackord och jag kunde inte hålla mig från att sjunga.
Det var otroligt kul att sjunga och vi fick en mycket trevlig kväll som slutade när personalen mycket bestämt sa till oss att nu var klockan 2 och nu tänkte hon stänga och gå hem.

Vi är inne i en jobbig arbetsperiod, men det här är bara början. Arbetsbördan för alla kommer att eskalera och vi kommer alla att få slita under en ganska lång tid framåt.
Då är det skönt att ha alla dessa underbara människor omkring sig, vår härliga sekt.

Det blev nästan en handbromsvändning vid stationen i morse, när vi hörde på radion att det var problem med tågtrafiken i Stockholm vände vi raskt bilen och lät den ta oss till Solna.
Det hade ju den fördelen att när vi slutat jobba kunde vi ta en sväng förbi Karolinska och pussa lite på lillprinsen. Det går lite två steg fram och ett tillbaka just nu, men vi ser ljuset i tunneln och snart så kan vi förhoppningsvis glömma sjukhuset för ett tag. 

          

Hemma i byn igen åkte vi till kansliet för att boka våra biljetter till lördags fest.
Säsongspremiär på Hovet mot Caperiotäby kl 19.00 och i biljettpengen ingår även förmatchen kl 16.00, Balrog-AIK.

Som uppvärmning inför matchen kan ni här lyssna på en intervju från Radio Uppland med Storvretas nye tränare, Thomas Brottman

*     *

Jag går in i radioskugga igen nu, konferens med jobbet tisdag och onsdag.
Villa Aske har tydligen italienskt tema och det är påbjuden italiensk klädsel, vad nu det är.
Eftersom jag, hur jag än letar i garderoberna, vet att det inte ligger några italienska märkeskläder och skräpar här hemma så får jag väl nöja mig med att ta med mitt italienska temperament.
Det har ju, tack och lov, ingen på jobbet sett och jag hoppas väl egentligen att jag inte ska behöva visa upp det dom här dagarna heller.
Ett tag tänkte jag att mitt mörka hår kunde räknas som italienskt, men så kom jag på att då borde det ju vara blondering i det mörka så då föll det.
Ja ja, det blir nog bra med det.

*     *

Någon nytta verkar allt spritande ha gjort i alla fall.

Tillbaka från Öland, utan träningsvärk och babianarsle.
Jag var lite rädd att jag, eftersom jag är så otroligt otränad, skulle ha världens träningsvärk i både ben och rumpa efter vår cyketur på Öland igår. Men på något konstigt vis känns det precis som vanligt.
Äventyret började i fredags, med buss från Cityterminalen i Stockholm.
Jag var lite orolig för hur det skulle gå på bussen, det var ett gäng som jag befarade skulle använda bussen som festlokal men dom tystnade ganska så snart. Det gjorde däremot inte herrarna från Umeå som pratade oavbrutet från det vi lämnade Stockholm till vi kom fram till Lundegårds camping på Öland. Dom var på resande fot i 14 timmar för att få cykla med oss, helt otroligt. Jag undrar om dom hade något att säga varandra på hemresan, så mycket som dom snackade när vi åkte ner.

När vi väl kom fram var det bara att hämta ut nyckeln till vår stuga och hoppa i säng. Jag trodde att jag hade tillbringat min sista natt för i år i en våningssäng, men där hade jag fel. Det blev två nätter i nederslaf i vårt lilla krypin, där vi i alla fall hade toa och dusch till skillnad från Uppsalagänget som bodde i stuga där man fick knalla iväg till en gemensam bekvämlighetsinrättning.

På morgonen traskade vi glad i hågen upp till restaurangen för att få i oss en stärkande frukost innan cykelturen, trodde vi i alla fall. När vi lyckats tränga oss in finns det bara sockeryoughurt och vitt bröd att äta, inte direkt någon bra uppladdning för dom som skulle tävla.


Tävlingsklassen på väg fram till start

Efter några timmars väntan var det så dags för start, för dom som skulle tävla.
Dom galningarna skulle trampa sju mil, både det korta och långa varvet.
När galningarna väl startat fick resten stå och vänta medans dom forsade fram över vägarna på den korta banan, när dom passerat började man släppa på dom som skulle cykla 42 km. När till slut att dom tokarna kommit iväg var det dags för oss som nöjde oss med en kortare tur på 28 km att få starta.
Jag är otroligt glad över att jag insåg mina begränsningar och valde att ta den korta banan, med ett värkande knä så kändes det en stund som att jag inte skulle kunna ta mig i mål. Men det var bara att bita ihop och låtsas som att det inte alls kändes som att jag skulle vilja amputera benet.
Jag gissar att det var en och annan bilförare som svor över oss 800 cyklister som for fram på Ölands vägar med varierande hastighet.

Väl i mål var det otroligt skönt att få kliva in i duschen och sedan belönas med ett glas vin.
Så var det dags för kvällens höjdpunkt, själva kamratmiddagen. Efter en riktigt god buffé kom ett gäng glada herrar upp på scenen och spelade för oss, Trio Memphis höjde om möjligt stämningen ännu mer.
Så röjdes borden bort och dansen till CC & Lee kunde börja och för dom som inte gillar styrdans fanns det ett disco att skaka på. Trots bra dansmusik så ledsnade jag ganska så fort och strax efter kl 23 gick vi fyra som delade stuga hem till oss och hoppade i säng, ganska så nöjda med vad vi presterat under dagen.

Hemresan tog hur lång tid som helst, vi startade kl 9 från campingen och jag var hemma strax efter kl 18. Buss till Kalmar, tåg till Alvesta och därifrån X2000 till Stockholm. Vi var lite sura när vi kom fram till Stockholm 40 minuter sent och hade missat tåget till Uppsala, men när jag nu läser om olyckan med X2000 så är jag glad över att vi krypkörde just den sträckan och blev försenade i stället.

I morse på tåget kom jag på att det är ju faktiskt torsdag idag och i morgon fredag sticker jag till Öland över helgen. Nu är klockan strax efter 22 och jag har precis kommit hem och vet ta mig tusan inte vad jag ska packa med mig. Något att cykla i och något att ha på mig på festen, jag får väl rafsa ihop något kl fem i morgon bitti.
Det är ju bara att inse att den enda som bryr sig om vad jag har på mig, är jag själv.

Vi är 800 kollegor som ska göra Ölands vägar osäkra på lördag och när den delen är över så blir det fest, naturligtvis.
Sist jag var med och cyklade var vi också på en ö, den gången var vi på Gotland. Den resan slutade inte så kul, jag låg helt utslagen på muggen och spydde i vad som kändes som flera timmar. Nu behöver inte vara oroliga, det berodde inte på något överdrivet festande utan på att båten guppade alldeles för mycket där i vattnet. Vi var ganska så många som fick lämna tillbaka det vi hade ätit, ingen kul resa som sagt.

Men den här gången slipper vi åka båt så det ska väl gå bättre nu, buss dit och tåg hem.
Jag ser inte direkt fram mot resorna, bussresan dit lär väl inte bli sovvänlig men på hemresan ska det väl gå att ta några tupplurar mellan tågbytena.



Nu kommer jag att missa Kulturnatten här i Uppsala, hade jag varit hemma så hade ni antagligen hittat mig på Lingon på lördagen.

*     *

Lillprinsen har nattpermis!
Igår fick dom permis på dagen och i morse fick dom beskedet att i natt får dom sova hemma. 
Två månader och två dagar gammal får lillprinsen äntligen tillbringa en natt i sitt eget hem. Fast för honom blir det ju som att sova borta, Karolinska har ju varit hans hem tills nu.
Nu närmar det sig nog ett slut på sjukhusvistelsen, man pratade om en ev utskrivning i nästa vecka. Så nu är det bara att hålla tummarna för att det kommer att gå bra med det.
Att dom snart får komma hem och leva ett vanligt liv.

*     *

Upp före kl 5 för att packa, hoppas jag kommer ihåg det jag behöver.
Önska mig lycka till nu!

Det här var ingen rolig läsning:
"- -personer som regelbundet sover mindre än sex timmar per natt tenderar att gå en för tidig död till mötes- -"
Jag får väl helt enkelt skynda mig att skriva så att jag kan gå och lägga mig.

Sedan jag börjat jobba efter semestern har jag börjat få ont i höger arm och axel, så jag passade på att sticka iväg till vårt eget hälsocenter på jobbet för att få lite massage på eftermiddagen. Så skönt när hon mjukade upp allt det hårda i axlar och rygg, jag ska försöka lova mig själv att göra det lite oftare.



Jag kände verkligen hur jag blev mer rörlig, så när jag kom hem övad jag lite på att dansa.
Vi ska ju cykla Posttrampet på lördag och i det hela ingår det ju en kamratmiddag på kvällen, så jag tänkte att det kan ju inte vara fel att börja mjuka upp lite inför det också.

Ni kan kolla in det hela här!

Vad säger ni? Blir det succé på lördag?

Undrar om lillprinsen fattar hur mycket jag har längtat efter att få träffa honom igen?
Antagligen inte, eftersom han valde att sova hela tiden jag var hos honom idag. Han himlade med ögonen ibland men så såg han att det fortfarande var mormor som höll i honom och då valde han att somna om igen.
Jag tror jag ska lura honom lite och komma tillbaka i morgon igen.

              

Det kan ju vara så att han var alldeles utmattad av glädje över att han ska få åka hem på dagpermis i veckan, han ska få komma bort från sjukhuset en dag och bekanta sig med sitt riktiga hem. Kolla in sin egen säng, se om han får plats i hängmattan.



Gissa om jag blev svettig när jag skulle köra hem gammelbilen till Storvreta för att sätta in barnstolen och bilen håller på och lägger av för mig mitt på E4:an.
Först stannar den i rondellen precis utanför jobbet, precis lagom länge för att bilarna ska börja åka runt och förarna blänga ilsket på mig. Så när jag precis lämnat Karolinska och kommit ut bland alla bilar så känner jag hur bilen tappar kraft och saktar av mer och mer.
Jag får i alla fall över bilen i höger körfält och hoppas att den ska repa sig och öka fart, men inte då. Vi saktar ner mer och mer och svetten börjar lacka i min panna. Det är ju inte riktigt läge att krypköra på E4:an i rusningstrafik, bilisterna runt omkring mig var väldigt tydliga med vad dom tyckte om det.
Precis när jag var beredd att bryta ihop var det som om bilen suckade till och bestämde sig för att den skulle hänga med hem i alla fall, då gick det att gasa på och vi kom till slut hem.
Nu ska det bli spännande att se hur den beter sig i morgon bitti när vi ska åka tillbaka igen.
Men då kommer jag att överlåta ratten, då blir det någon annans problem om vi stannar.

När jag kom hem satt det en prinsessa och väntade på mig i soffan.
Så härligt att få vara både mormor och farmor på samma dag.

*     *

Så otroligt skönt det ska bli när valet är över.
Jag står snart inte ut med att höra allt käbbel.

*     *

Ja, just ja. Spikmattan var det en evighet sedan jag använde.
Jag kanske ska ta och plocka fram den i morgon, den kanske kan göra gott för min onda axel. Om inte annat så glömmer jag ju smärtan i axeln en stund för smärtan i ryggen i stället.

Den här dagen har verkligen gått i latmaskens tecken, jag har bara gått ut för att hänga tvätt och gå en sväng med Elliott. Sedan har jag suttit på ändan i soffan och tittat på TV och bara slöat, riktigt skönt. Det är sådana här dagar som jag blir lite orolig för det här pillret, tänk om någon skulle smyga i mig ett sådant så att jag inte kan slöa så här.
Hemska tanke!

*     *

Jag lyssnade lite på Lars Ohly under kvällens utfrågning på SVT.
Jag blir ärligt talat inte klok på den mannen, han låter så otroligt nedlåtande hela tiden. Nu hörde jag ju inte hela utfrågningen men jag lyckades reta upp mig på honom flera gånger under den tiden jag tittade.
Varför i hela fridens namn ska varje familj inte få ta ut föräldrapenningen som det passar just dom? Varje familj är ju unik och man måste väl utgå från familjens situation? För en del passar det jättebra att man delar på tiden rätt av och för andra så fungerar det bättre på annat vis. Det beror ju på vad man har för typ av arbete bla. 
En principfråga? Mer en familjeangelägenhet tycker jag.

*     *

Den som har skrivit dom här råden kan aldrig ha sovit med en snarkare:
"Om det är möjligt, försök få din partner att sova på rygg. Det kan minska snarkandet."
Skulle inte tro det va.

*     *

Intervju med Thomas "Brolle" Brottman på Storvretas hemsida.

Jag skrev igår på Facebook att det skulle bli skönt att få sovmorgon, att jag inte tänkte gå upp kl 5 utan sova över 9-fikat. Och det var väl ungefär vad jag fick göra eftersom vid 9.30-tiden blev jag väckt av telefonen.
Det blev en ganska soft dag, med en tur in till stan. Vi shoppade lite på Plantagen, lämnade tillbaka leksaken som vi köpte i somras och som Brio nu återkallat.
Sedan skulle vi köpa födelsedagspresent till mågstumpen och där sprang vi på pumpen, det vi ville ha fanns inte i butiken men skulle komma in under veckan. Så det fanns ingen present att överlämna när han kom för att äta middag hos oss, men då har vi ju i stället en anledning att träffas i veckan igen.



Nu har vi fullt med äpplen och plommon på träden, plommonen gör vi inte annat med än äter så mycket vi vågar men äpplena brukar ju bli sylt och en massa pajer.

*     *

Jag läste en artikel i DN som säger att allt färre mammor ammar sina barn.
Som gammal hjälpmamma i Amningshjälpen tycker jag ju att det är otroligt synd.
När amningen fungerar är det otroligt bekvämt att alltid ha maten med sig och den kan serveras på dom flesta platser utan stök med värmning osv. För att inte tala om att bröstmjölken är unikt skapad för barnet.

*     *

Ryanairs VD Michael O'leary kan skapa rubriker och få publicitet runt flygbolaget.
Nu säger han att andrepiloterna inte behövs, om piloten pga sjukdom eller av någon annan anledning inte kan ta ner planet så kan flygvärdinnorna lära sig att nödlanda.
Jorå, det skulle ju kännas tryggt och bra.

Nu kom så äntligen beskedet jag väntat på.

Thomas Brottman är klar som tränare för Storvreta IBK.
Jonas Pettersson är huvudcoach och Thomas coach, dom kommer att ha delat ledarskap där Thomas kommer att rikta in sig på matchsituationer och motståndare i första hand.

Storvreta är i Sundsvall idag och spelar träningsmatch mot Granlo IF, det är ju inget konstigt med det för det är ju träningsmatchtider just nu. Det som skiljer den här resan från andra är att den här gången har man med sig Örnarna, Storvretas lag för ungdomar med funktionsnedsättning som spelar förmatch innan herrarnas match.
Alla matchintäkter ger Granlo till Hjärnfonden, vilket är mycket hedervärt.

Enligt rykten jag har hört så skulle man göra klart med en ny assisterande tränare nu i veckan.
Är det så och det är den person som jag hört nämnas så blir det bra. Kanske tom mycket bra.

Jag hörde en kul grej från när Billy Nilsson, som tyvärr spelar i Sirius nu, var och tränade med Storvreta.

"Var vill du ha bollen?", frågan kommer från Mika till Billy.
"På klubban...." svarar Billy
"Ja, men VAR på klubban?" frågar då Mighty Mika.

Underbart!



Något annat som vore underbart vore om vi hade en sponsor som Warberg.
Storvreta skulle också behöva en Hillevi som kunde ösa in lite pengar till en hall mm.

Det bästa med fredagen är att den ligger före lördagen.
Och det bästa med lördagen är att jag inte behöver gå upp kl 5.
Tror tom att jag ska ta och sova över 9-fikat i morgon.

Pakistan är översvämmat.

Nu behöver de vatten.

Översvämningarna har orsakat en av de värsta katastroferna någonsin. Över 18 miljoner människor, varav nästan hälften är barn, beräknas ha drabbats. Familjer har flytt sina hem och många saknar rent vatten och mat. Barnen riskerar undernäring och att bli sjuka av det smutsiga vattnet.

Fokus för UNICEF just nu är att rädda liv och återställa vattenförsörjningen i de översvämningsdrabbade områdena. Vattenburna sjukdomar kan vara dödliga för små barn och det gäller att förhindra spridning av kolera, diarré och andra sjukdomar som sprids snabbt när människor inte har tillgång till rent vatten.

Hjälp UNICEF att hjälpa fler barn!
Tillsammans kan vi förändra situationen för miljontals barn. Skänk 50 kronor genom att SMS:a LIV till 72 900 eller skänk en gåva till barnen i Pakistan här! Mer information om Pakistan och om hur UNICEF jobbar finner du på unicef.se

Jaha, det verkar som att jag tränat klart inför Öland nu för i morse åkte jag bil igen.
När vi åkte iväg småregnade det lite så både jacka och paraply fick hänga med, när vi kommer fram till Karlberg så ser man inte röken av några regnmoln så paraplyet blir oanvänt och jackan åker av den sista biten fram till jobbet.
Jag var ju jätteglad att jag hade tagit med både jackan och paraplyet när jag skulle åka hem, då hade jag ju lite att bära på när jag gick där i solskenet.

Igår när jag klev av tåget vid stationen här hemma och skulle gå och hämta cykeln så såg jag den inte först. Cykelstället är ju fullt, men min cykelkorg och trasiga sits brukar jag se. Men inte igår, hur jag än tittade så såg jag ingen trasig sits.



Men så till slut såg jag ju, där stod min cykel prydd med en blodröd murva.
Någon hade haft vänligheten att dela ut murvor från Blodcentralen.
Kanonbra eftersom jag bara har luddiga murvor hemma, ingen våtvädervariant.
Ett mycket bra sätt att göra reklam för blodgivningen, dom här murvorna lyser upp och märks verkligen där bland alla cyklarna. Jag hoppas att man har gjort så här vid Centralen i Uppsala och på andra ställen där det samlas många cyklar.
Jag tycker ju att alla som har möjlighet i alla fall ska testa att lämna blod, rätt vad det är så händer det något så man ligger där och behöver en blodtransfusion. Då är man tacksam för att det finns människor som delar med sig och ger den vackra gåvan.

Plötsligt en dag händer det......



Jodå, jag cyklade till tåget i morse.
Men det var så länge sedan jag gjorde det sist så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Jag trodde att jag var sent ute, som vanligt, och trampade på så svetten lackade. Inte sjutton var jag sen, nu fick jag stå där svettig och vänta på tåget i stället.
Men så skönt det var att cykla när jag kom hem på eftermiddagen, varmt och skönt.
Då satt jag där på cykeln och tänkte att det kanske kommer att bli riktigt trevligt att cykla på Öland, tills jag kom på att då är det ju inte bara att rulla i 10 minuter som gäller.