SJ, SJ gamle vän.....
Ingen har väl undgått att höra om den 11-åriga flickan som blev avkastad av tåget i Kumla när hon inte kunde visa upp sin biljett, som storasyster hade med sig på toaletten.
Jag satt verkligen och väntade på hur SJ skulle få detta, precis som allt annat som går på tok, till att vara Banverkets fel. Men den här gången så var det tydligen, kors i taket, en av deras egna medarbetare som gjorde en "felbedömning".
Tågmästaren, som blivit tagen ur tjänst tills vidare, säger att det inte gick att kommunicera med flickan, att hon talade mycket dålig svenska. Men enligt tanten som till slut tog hand om flickan är det skitsnack, det gick alldeles utmärkt att prata med flickan och hon berättade vad som hade hänt henne.
Jag är lite fundersam över varför det tog tre timmar innan storasyster rapporterade att flickan saknades och naturligtvis undrar jag över varför kvinnan som tog hand om flickan inte ringde polisen och berättade. Det borde hon väl förstå att någonstans letade man efter flickan.
Men allra mest funderar jag över hur någon människa kan kasta av ett barn från tåget utan att ha koll på vad som händer med det. En förklaring man försöker komma med är att tågmästaren trodde att flickan var äldre, så då betyder det att det är OK att kasta av barn som är 13 eller 14 år?
Nu slutade det hela ju lyckligt den här gången, men tänk om det inte gjort det?
Nu dyker det ju upp flera andra berättelser om hur barn behandlas på våra tåg, det här verkar inte vara en isolerad händelse. Men det goda som kommer ut av dom här tråkigheterna kan ju vara att man from nu börjar behandla barn med respekt och följer sina egna regler.
* * *
Nu börjar semesterpaniken ta tag i mig på riktigt.
Det är ju för sjutton gubbar bara två dagar kvar av semestern!
Hur i hela friden kunde fyra veckor gå så fort?
Hur ska jag klara av att ställa väckningen på 4.45 till måndag morgon och få min kropp att ta sig till Solna? Det är ju samma ångest som kommer efter varje semester, men i år känns det som om jag inte har hunnit vara ledig något. Det känns verkligen som att jag var på jobbet för några dagar sedan bara.
Jag vet ju att det kommer bli jättekul att träffa alla mina härliga kollegor igen, men så är det det där med pendlingsresorna som stökar till det hela.
Dom lockar ju inte ett dugg, lindrigt sagt.
* * *
Idag har det målats staket och det är varning om att det ska målas i morgon också.
Nödvändigt ont, men som jag gärna ser till att slippa om det är möjligt.
Jag satt verkligen och väntade på hur SJ skulle få detta, precis som allt annat som går på tok, till att vara Banverkets fel. Men den här gången så var det tydligen, kors i taket, en av deras egna medarbetare som gjorde en "felbedömning".
Tågmästaren, som blivit tagen ur tjänst tills vidare, säger att det inte gick att kommunicera med flickan, att hon talade mycket dålig svenska. Men enligt tanten som till slut tog hand om flickan är det skitsnack, det gick alldeles utmärkt att prata med flickan och hon berättade vad som hade hänt henne.
Jag är lite fundersam över varför det tog tre timmar innan storasyster rapporterade att flickan saknades och naturligtvis undrar jag över varför kvinnan som tog hand om flickan inte ringde polisen och berättade. Det borde hon väl förstå att någonstans letade man efter flickan.
Men allra mest funderar jag över hur någon människa kan kasta av ett barn från tåget utan att ha koll på vad som händer med det. En förklaring man försöker komma med är att tågmästaren trodde att flickan var äldre, så då betyder det att det är OK att kasta av barn som är 13 eller 14 år?
Nu slutade det hela ju lyckligt den här gången, men tänk om det inte gjort det?
Nu dyker det ju upp flera andra berättelser om hur barn behandlas på våra tåg, det här verkar inte vara en isolerad händelse. Men det goda som kommer ut av dom här tråkigheterna kan ju vara att man from nu börjar behandla barn med respekt och följer sina egna regler.
* * *
Nu börjar semesterpaniken ta tag i mig på riktigt.
Det är ju för sjutton gubbar bara två dagar kvar av semestern!
Hur i hela friden kunde fyra veckor gå så fort?
Hur ska jag klara av att ställa väckningen på 4.45 till måndag morgon och få min kropp att ta sig till Solna? Det är ju samma ångest som kommer efter varje semester, men i år känns det som om jag inte har hunnit vara ledig något. Det känns verkligen som att jag var på jobbet för några dagar sedan bara.
Jag vet ju att det kommer bli jättekul att träffa alla mina härliga kollegor igen, men så är det det där med pendlingsresorna som stökar till det hela.
Dom lockar ju inte ett dugg, lindrigt sagt.
* * *
Idag har det målats staket och det är varning om att det ska målas i morgon också.
Nödvändigt ont, men som jag gärna ser till att slippa om det är möjligt.
Kommentarer
Postat av: Jah Hollis
Visst är det ok att låta tonåringar som försöker tjuvåka på tåg, utan att ha biljett, lämna tåget (man ”kastar” inte av dem). Eller ska vi som måste betala vår biljett stå för deras gratisåkande?
Postat av: Mona
Jah
Tonåringar, eller personer i vilken ålder som helst, som fösöker tjuvåka på tåget är väl ett helt annat problem.
Tjuvåker man så är de en medveten handling, då måste man ju ha räknat med att man kan åka fast och vad som kan bli konsekvenserna av det.
Trackback
