Skatt på fett
Idag har mycket fokus hamna på en Uppsalapolitiker, Stefan Hanna, som från det soliga Thailand i sin blogg beklagar sig över oss som är fetare än vad han är.
Han har tydligen sett alldeles för många feta svenskar i badkläder och ägnat sin semester åt att förfasas över det.
Nu har pressen fått upp ögonen för vad han skrivit, Aftonbladet, Expressen, UNT och alla andra tidningar nappar så klart på att ta upp detta. Hans Center-kollegor verkar inte vara så imponerade av hans åsikter, se länk.
Jag kan ju iofs förstå vad han menar, det är ju så att vi som är fetare löper större risk för sjukdomar än dom som sköter om sin kropp på bättre sätt. Jag kan inte skylla på någon annan för att jag ser ut som jag gör, jag har själv tuggat mig till den kropp jag har.
Jo, jag kan nog skylla lite på maken som lagar för god mat.
Naturligtvis vet jag att jag antagligen skulle må bättre av att väga mindre och när jag får lust och ork så ska jag nog ta tag i den saken. Men att säga att jag ska betala mer skatt för det, det vet jag inte om det är rätt väg för att få mig smalare.
Vad ska man utgå från? BMI eller något annat mått? Hur mycket mer skatt ska man betala? När ska man börja betala mer skatt, när man börjar bli lite smygfet eller när volangerna lagt sig runt midjan?
Och hur ska vi göra med rökarna?
Borde inte dom betala mer? Dom tär ju verkligen på våra resurser när det gäller sjukvården.
Och alla med idrottsskador? Dom som är ute och springer och skadar menisker och allt vad dom gör, borde inte dom få betala mer för att dom ligger oss andra till last vid sjukskrivningar osv?
Och barnfamiljerna!
Barnfamiljerna, dom måste få otroliga skattehöjningar så som dom belastar oss andra med sina barnbidrag, förskolor och skolor. För att inte tala om all föräldrapenning och VAB vi betalar ut till dom.
Ja ja, ni förstår nog vart jag vill komma.
* *
Eftersom vi till skillnad mot alla(?) andra inte åt någon pizza igår så tänkte vi ett tag ta och se till att få i oss lite sån idag. Det hela föll på att ingen av oss ville åka iväg och hämta, så det blev till att kika vad vi hade hemma i skåpet i stället.
Avocado, räkor och hemgjord Rhode Island är inte så tokigt det heller.
Det är alltid lite tråkigt att åka och lämna tillbaka håriga killen, även fast jag vet att han har det bra där han bor nu. Jag hoppas att vi kan låna hem honom snart igen. Det är ju faktiskt väldigt mysigt att ha honom här, att känna hur han kommer och smyger upp och lägger sig nära i soffan.
* *
Dags att jobba igen, men eftersom jag ägnade en stor del av min semester åt att jobba förra veckan så hoppas jag att jag kan ägna ganska mycket av den är arbetsveckan åt att vara ledig.
Vi får väl se hur det går med det.
