Monas pusselbit

Hur var det nu?
Skulle jag inte vara ledig idag?

Halvdag och jag tyckte att jag kan väl logga på en stund på morgonen i alla fall och få lite gjort av allt det som måste bli gjort, men det kändes inte riktigt som halvdag när jag loggade ner vid halv fem. Utan fikaraster och lunch så är det ganska träligt att jobba hemma, men det blir ju mycket gjort när det inte är en massa människor som springer runt omkring hela tiden.
Jag är på tok för social för att trivas med att jobba hemma, men någon dag ibland funkar.

*     *

Din väska avslöjar dig, undrar vad mina avslöjar om mig?

 Den som jag använder just nu bara älskar jag.
Det är lika spännande varje gång jag ska byta väska, spännande att se vad det är för saker som jag går och bär på. Vid varje byte hittar jag saker som jag inte hade en aning om att jag släpat runt på, det kan ju finnas precis vad som helst där i djupet.
Men det är ju naturligtvis bara nödvändiga saker, även om jag inte vet att dom finns där.
(Hur nu det går ihop?)

*     *

Ni har väl läst om dom döda kajorna i Falköping?
Nu har man tydligen slagit fast att dom dog av yttre våld.
Av någon anledning så finns det här i Uppsala otroligt mycket kajor, dom sveper fram i stora svarta skrämmande moln och tittar med sina äckliga ögon efter var jag kan befinna mig. Dom vet ju naturligtvis att jag är skiträdd för dom så får dom syn på mig så kommer dom farande. För mig är det en nära döden-upplevelse att ta mig förbi dom här stora flockarna och jag skulle bli otoligt skärrad om jag fick uppleva det som man upplevde i Falköping.
Tänk att komma där och det ligger fullt med kajor utspridda, jag skulle tro att dom låg där och väntade på mig för att kunna hoppa upp på mig när jag kom fram.
Nu får jag väl djurvännerna på mig, men för min skull gör det inte ett dugg om alla kajor faller döda ner.
Bara dom inte gör det där jag är.