Storvreta-Caperiotäby 1-0
Visst kändes det att det är slutspel i Fyrishov igår.
Vi 1283 på läktaren fick se en match där Storvreta för det mesta var det bästa laget, det var väl bara en stund i andra perioden som Caperiotäby kändes som att dom kom ikapp och kanske tom förbi.
Och nog märktes det att det är slutspel på grinigheten på planen, om det är så här under första matchen så undrar man ju hur det ska bli vid avgörande match? Jag tycker att domarna Håkan Grahn-Gustavsson & Johan Råsbrink lyckades hålla en hyfsat bra nivå, det är skönt att se att dom (då speciellt Johan) kan med glimten i ögat säga till tex Hannes Öhman att nu får du ta och skärpa till dig när han börjar snacka för mycket.
Vid ett slutspel så vill alla dra sitt strå till stacken, även killarna på bänken så klart. Caperiotäbys nr 11 Gaicki kände sig väl lite onyttig på bänken så han satt där och gapade mest hela matchen, så pass att domaren vid något tillfälle fick gå dit och tysta ner honom. Efter matchen, vid nedjoggen, ska han enligt uppgift ha tyckt att hans arbete inte var klart utan han spottade på Henrik Stenberg.
Jag är ju blåögd, men inte så blåögd att jag inte tror att mina killar snackar en massa skit dom också. Men från att psyka till att spotta på någon, där passerar man verkligen en gräns. Det visar inte att man är slutspelstaggad, utan det visar mer att man har saker man behöver ta itu med.
Det var grinigt på flera håll i Caperiotäby enligt UNT: "Efter matchen fortsatte osämjan lagen emellan, främst från Täby som var skärrade och avböjde intervjuer med UNT för att samlas i omklädningsrummet. Dock inte förrän man låtit såväl domare, hemmalag och press få höra en kavalkad av ord som inte går att skriva här."
Storbråk är antagligen att ta i, men jag hoppas att resten av matcherna kan handla om vilket lag som spelar bäst innebandy och inte om vilka som kan spotta längst.
Foto: Jesper Mattsson
Själv satt jag där på läktaren, frustrerad över att jag inte kunde klappa händerna och livrädd att jag skulle hiva upp armarna i någon reflexrörelse vid målen, jag hade nästan ont i armen när jag kom hem efter att ha suttit på helspänn. Men som en av mina favoritspelare sa före matchen, att jag inte kunde använda händerna betydde ju att jag fick lov att låta mer på annat sätt.
Jodå, jag kan gapa ganska ordentligt när jag vill.
* * *
Idag började dagen med besök på vårdcentralen, tyvärr så hade jag fått i mig en tallrik fil innan jag åkte dit så nu måste jag dit direkt i morgon bitti igen eftersom man ville ta en massa prover på mig. Prover som ska tas fastande så klart.
* * *
Just när jag satt och surade för att det inte var någon sol så jag kunde sitta ute på terassen, hojtade en granne till på Facebook och frågade om jag skulle hänga med till Thuns och fika. Där försvann den eftermiddagen och 700:-.
Vi 1283 på läktaren fick se en match där Storvreta för det mesta var det bästa laget, det var väl bara en stund i andra perioden som Caperiotäby kändes som att dom kom ikapp och kanske tom förbi.
Och nog märktes det att det är slutspel på grinigheten på planen, om det är så här under första matchen så undrar man ju hur det ska bli vid avgörande match? Jag tycker att domarna Håkan Grahn-Gustavsson & Johan Råsbrink lyckades hålla en hyfsat bra nivå, det är skönt att se att dom (då speciellt Johan) kan med glimten i ögat säga till tex Hannes Öhman att nu får du ta och skärpa till dig när han börjar snacka för mycket.
Vid ett slutspel så vill alla dra sitt strå till stacken, även killarna på bänken så klart. Caperiotäbys nr 11 Gaicki kände sig väl lite onyttig på bänken så han satt där och gapade mest hela matchen, så pass att domaren vid något tillfälle fick gå dit och tysta ner honom. Efter matchen, vid nedjoggen, ska han enligt uppgift ha tyckt att hans arbete inte var klart utan han spottade på Henrik Stenberg.
Jag är ju blåögd, men inte så blåögd att jag inte tror att mina killar snackar en massa skit dom också. Men från att psyka till att spotta på någon, där passerar man verkligen en gräns. Det visar inte att man är slutspelstaggad, utan det visar mer att man har saker man behöver ta itu med.
Det var grinigt på flera håll i Caperiotäby enligt UNT: "Efter matchen fortsatte osämjan lagen emellan, främst från Täby som var skärrade och avböjde intervjuer med UNT för att samlas i omklädningsrummet. Dock inte förrän man låtit såväl domare, hemmalag och press få höra en kavalkad av ord som inte går att skriva här."
Storbråk är antagligen att ta i, men jag hoppas att resten av matcherna kan handla om vilket lag som spelar bäst innebandy och inte om vilka som kan spotta längst.
Foto: Jesper Mattsson
Själv satt jag där på läktaren, frustrerad över att jag inte kunde klappa händerna och livrädd att jag skulle hiva upp armarna i någon reflexrörelse vid målen, jag hade nästan ont i armen när jag kom hem efter att ha suttit på helspänn. Men som en av mina favoritspelare sa före matchen, att jag inte kunde använda händerna betydde ju att jag fick lov att låta mer på annat sätt.
Jodå, jag kan gapa ganska ordentligt när jag vill.
* * *
Idag började dagen med besök på vårdcentralen, tyvärr så hade jag fått i mig en tallrik fil innan jag åkte dit så nu måste jag dit direkt i morgon bitti igen eftersom man ville ta en massa prover på mig. Prover som ska tas fastande så klart.
* * *
Just när jag satt och surade för att det inte var någon sol så jag kunde sitta ute på terassen, hojtade en granne till på Facebook och frågade om jag skulle hänga med till Thuns och fika. Där försvann den eftermiddagen och 700:-.
Kommentarer
Trackback
