Monas pusselbit

I morse när jag satt och arbetade, eller snarare försökte arbeta eftersom jag blev utkastad ur systemet hela tiden, så var det inte mina kollegors sorl jag hörde utan något mycket mysigare. Jag hörde hur Prinsen låg uppe i sin säng och pratade och lekte, inget ont om mina kollegor men det ljudet gör mig varm i hjärtat.

* * *

Idag har jag haft två väldigt olika kroppskontakt-upplevelser.
Först var jag iväg till mammografin och tog några nya bröstbilder.
Kvinnan jag träffade på där var på intet sätt otrevlig, men i hennes arbetsuppgifter ingår ju att slita och dra i mina bröst. Att klämma ihop dom så man blir orolig att dom aldrig kommer att få tillbaka sin fina form igen.
Jag vet inte om man har fått nya maskiner, men jag tycker inte att det gör lika ont nu för tiden vid undersökningen som det gjorde tidigare.



Nästa kroppskontakt var hos Tobias, min sjukgymnast.
Han piggar upp mig och får mig att inte misströsta, jag kommer att bli bättre i axeln och jag kommer att sluta vara rädd hela tiden för att göra illa mig igen. Nya övningar med mera kraft, det blir nog bra det här till slut.

* * *

Stackars barn!

* * *

I morgon är det dags, Legendernas kamp i Allianshallen.
Vi får väl se om jag tar mig en tur dit för att titta lite, det beror väl lite på väder och vind.