Monas pusselbit

Nu har jag jobbat i två veckor och längtar redan till nästa semester.

Inte för att jag har tråkigt på jobbet, men det ska bli så otroligt skönt att få åka till lite sol och värme när nu regnet och rusket verkar vara här. Tänk att få gå ner till stranden och bara ligga och lata sig i solen.

Jag är allt bra avundsjuk på kollegan som är nere i Nerja och njuter i två veckor nu.

 

I morse var det riktigt kallt om benen, det är nog snart dags att dra på "långfillingarna" på morgonen. Bara ben funkar på dagen ett tag till men inte tidigt på morgonen, tyvärr.

 

* * *

 

Bil till jobbet i morgon, så skönt det ska bli att slippa tåget.

 

* * *

 

Prinsessan kom på besök i kväll, så mysigt och efterlängtat.

Så kul att höra hennes funderingar över allt och inget.

 

 

Hur är det möjligt att jag har något hår kvar på huvudet?

Med tanke på hur mycket hår jag plockar upp i duschen hela tiden så borde jag ha varit flintskallig för länge sedan. Det kanske är idé att börja spara på "spillet" och göra en peruk.

 

* * *

 

Såg en innebandymatch igår, första sedan SM-finalen i Malmö.

Det var naturligtvis en träningsmatch och det var väl ingen vidare innebandy vi fick se, men det var kul ändå. Dom nya spelarna som vi ju naturligtvis var mest nyfikna på spelade inte, Rasmus satt hela matchen och Kristoffer var bara inne ett tag på slutet av matchen förutom i något boxplay.
Staffan hyllade Örjan Skogström, hjälten som inte får något nytt kontrakt med Storvreta, genom att spela med Örjans tröja med nr 61 på ryggen.

 

* * *

 

Mitt yngsta barnbarn var för någon månad sedan på en reklamfotografering, vi visste att bilderna skulle användas av en stor livsmedelskedja men inte i vilket sammanhang eller när dom skulle dyka upp.

Så plötsligt förra veckan fanns han överallt, på stora affischer vid kollektivtrafiken i Stockholm.
Vid busskurer, i tunnelbanan och så över mittuppslaget i DN.

Vår egen lilla "kändis".

 

 

 

 

 

Ja du, Todd Akin, den här intervjun lär du få ångra länge.

Där tappade du många väljare, kvinnor som män.

 

 

 

 

Det doftar kantarell här hemma, helt underbart.

Jag var inte med och plockade svampen, men jag ser fram mot att äta av den.
Det får bli en svampmacka efter jobbet i morgon.

 

* * *

 

Kul med en idrottsgala i Uppsala, kul att lokala idrottare får uppmärksamhet.
Men hur tänkte man när man bestämde datumet?

Storvreta, ett av dom framgångsrikaste laget i staden, har ett helt gäng landslagsmän i truppen och så lägger man galan mitt under innebandy-VM.

 

* * *

 

Den här helgen har inte varit nyttig, i fredags efter kräftorna väntade en Napoleonbakelse på mig och igår efter middag på stan klämde jag i mig en stor jädra våffla med tre kulor glass, mjukglass OCH grädde och topping.
Ni hör ju, det här håller inte.

Idag blev det en timmes promenad, som om det skulle kunna kvitta allt jag har tryckt i mig.
Men det gör lite nytta i alla fall.

 

* * *

 

I helgen har det varit reggaefestival, men i år har den flyttat från Uppsala till Furuviksparken.

Vad jag förstår har det varit en trevlig tillställning, prinsessan får avge rapport för farmor om hur det var nästa gång vi träffas.

Jag kan ju bara tänka mig hur mycket lilla prinsen skulle ha dansat om han hade varit med, honom rycker det ju i så fort han hör musik.
Han hade väl dansat tills han somnade av utmattning.
Ser ni en hemköpaffisch med en liten kille som badar i en diskho, så är det vår lilla prins. Hans första modelluppdrag, vi får väl se om det blir fler.

 

* * *

 

Hmmm, undrar om jag inte måste följa med min kollega på fotboll snart.

 

 

 

 

Nu har jag jobbat två dagar efter semestern och det känns som att jag aldrig varit därifrån, allt rullar på som vanligt igen även om jag kommer på mig själv med att få tänka till en extra gång ibland så att jag gör allt det jag ska göra. Men så kul det är att få träffa alla kollegorna igen efter sommaren, härligt att få skratta och tramsa tillsammans igen på fikarasterna.

 

* * *

 

Vad ska man säga? Det finns många sätt att försöka tjäna lite extrapengar.

 

* * *

 

Kika in på Storvretas hemsida och följ resan till Jamaica, se när teamet medverkar i TV.

 

* * *

 

.

 

 

 

 

Så snabbt gick det med fyra veckors semester!

Svisch, så är det över, det som låter som en evighet innan det börjar.

 

Dom två första veckorna kändes riktigt långa, då var jag ju i Gudinge och i Skåne.
Men dom här två sista veckorna vet jag inte riktigt vart dom har tagit vägen, jag har i princip inte gjort något alls. Gått här hemma och lallat, en del dagar har jag ju knappt satt på mig kläder utan lallat runt så där semestrigt oklädd.

 

Jag samlade i alla fall ihop mig en dag och vi hade glädjen att få med oss prinsessan in till Barnens Parksommar, Parksnäckan i Uppsala. Mysigt att få vara själva med henne, roligt att höra henne resonera om allt som händer. Speciellt om hur tokig trollkarlen var, hur guppigt det är att rida och hur läskig den utklädda maskoten, ekorren, är.

 

 

I lördags övade jag i alla fall på att gå upp tidigt, jag höll E sällskap när hon en bord på loppisen på Vaksala torg. Det var en märklig upplevelse, man blir alldeles mållös över hur snåla folk är och ska pruta även på saker som nästan skänks bort. Ibland är det nästan som att vi ska ge dom en slant för att dom ska ta det dom vill köpa. Tumultet hörde vi bara lite höjda röster från och sedan hur ena hörnet av torget kryllade av väktare och poliser.

 

* * *

 

Ny rutin på morgonen blir det så här när semestern är slut, bilen är inne på verkstad så det får bli cykel till stationen. Så jag hoppas verkligen att ev regnskurar ska ha gjort sitt när det är dags för mig att pallra mig iväg så att jag slipper börja första dagen med en utomhusdusch.

Och så hoppas jag ju att UL och SL ser till att tågen går som dom ska.
Men det är väl kanske att hoppas på för mycket.

 

 

Vad är det första jag ser när jag tar telefonen på morgonen för att kolla hur mycket klockan är?
Naturligtvis är det tågförseningar!
Kontaktledningsproblem vid Solna, jag bävar som sagt inför att börja åka till jobbet igen.

 

* * *

 

Det är då ingen vila att ha en två-åring i huset, men så otroligt mysigt.
Eller kanske inte så där jättemysigt när han vaknar kl 6 på morgonen och tycker att det är dags att gå upp. Mormor tycker att det är alldeles för tidigt att gå upp på en semesterdag, så hon var glad att hon slapp vara den som fick börja dagen så tidigt.

 

Igår hade vi glädjen att ha båda trollungarna här en stund, underbart.

 

 

Vilken skillnad det är på att vara två och tre år, så roligt att höra hur kloka treåringen pratar om vad den lilla tvååringen kan och inte kan göra.

 

* * *

 

Det blir naturligtvis en hel del OS-tittande, det går ju liksom inte att undvika.
Jag kan nog titta på det mesta, men simning och segling är väl det som jag undviker om jag kan. Simningen ledsnade jag ju ganska så fort på, otroligt hur många tävlingar dom kan hålla på med där. Drog man ner på antalet där så fick det plats med lite nya idrotter under OS.

 

Det var tydligen inte alla som såg fram mot den spännande 100-metersfinalen igår.

Han ångrade nog sitt tilltag när han hade nyktrat till.

 

 

Just nu har jag ju semester och skulle inte behöva tänka ett dugg på tågförseningar och sådana tråkigheter, men det är svårt att låta bli när UL påminner mig hela tiden. Jag får sms när det är störningar i tågtrafiken under dom tider som jag brukar åka, och det har plingat mest hela tiden under dom här veckorna. 

Man kan ju undra varför det är så mycket fel just nu?
Ingen snö på spåren och inga löv som behöver sopas bort, och så värst många solkurvor kan det ju inte ha blivit den här sommaren. Vad jag förstår så ligger nedriven kontaktledning överst på listan just nu, och inte då bara på biten som jag reser utan över hela landet.

Varför blir så många ledningar nedrivna?

Vad är det som river ned dom?

Varför ser man inte till att dom inte kan bli nedrivna?

 

Elfel, det är också ett populärt störningsmoment för trafiken.

Det har varit elfel ett antal gånger på biten strax före Stockholm från Uppsalahållet, varför det?

Det har brunnit ett antal gånger i ställverken, varför det?

 

Nu börjar jag oroa mig för att det snart är dags att börja jobba igen.

Inte för jobbets skull, men för resorna till och från jobbet.

Jag hörde på TV igår att man skulle tillsätta en utredning om varför det varit så många nedrivna kontaktledningar, den skulle vara klar om någon månad. Sedan ska dom väl sitta där och träta om vems fel det är i en evighet innan man tar tag i det hela och börjar agera.

 

Snart finns det inget annat alernativ för mig än att börja köra bil i stället för att ta tåget.

Sedan får alla miljötalibaner säga vad dom vill, kan man inte lita på att tågen går som dom ska så fungerar det inte att tågpendla.