Monas pusselbit

 

Så snabbt gick det med fyra veckors semester!

Svisch, så är det över, det som låter som en evighet innan det börjar.

 

Dom två första veckorna kändes riktigt långa, då var jag ju i Gudinge och i Skåne.
Men dom här två sista veckorna vet jag inte riktigt vart dom har tagit vägen, jag har i princip inte gjort något alls. Gått här hemma och lallat, en del dagar har jag ju knappt satt på mig kläder utan lallat runt så där semestrigt oklädd.

 

Jag samlade i alla fall ihop mig en dag och vi hade glädjen att få med oss prinsessan in till Barnens Parksommar, Parksnäckan i Uppsala. Mysigt att få vara själva med henne, roligt att höra henne resonera om allt som händer. Speciellt om hur tokig trollkarlen var, hur guppigt det är att rida och hur läskig den utklädda maskoten, ekorren, är.

 

 

I lördags övade jag i alla fall på att gå upp tidigt, jag höll E sällskap när hon en bord på loppisen på Vaksala torg. Det var en märklig upplevelse, man blir alldeles mållös över hur snåla folk är och ska pruta även på saker som nästan skänks bort. Ibland är det nästan som att vi ska ge dom en slant för att dom ska ta det dom vill köpa. Tumultet hörde vi bara lite höjda röster från och sedan hur ena hörnet av torget kryllade av väktare och poliser.

 

* * *

 

Ny rutin på morgonen blir det så här när semestern är slut, bilen är inne på verkstad så det får bli cykel till stationen. Så jag hoppas verkligen att ev regnskurar ska ha gjort sitt när det är dags för mig att pallra mig iväg så att jag slipper börja första dagen med en utomhusdusch.

Och så hoppas jag ju att UL och SL ser till att tågen går som dom ska.
Men det är väl kanske att hoppas på för mycket.