Skräcken
Magsjuka härjar i familjen, tack och lov finns dom drabbade inte i huset när "festen" börjar.
Det där är annars en skräck jag har, att bli magsjuk när jag är på jobbet.
Hur sjutton skulle jag ta mig hem?
Det tar två timmar att komma hem med 20 minuters promenad, två olika tåg och lite väntan mellan dom. Hur skulle jag klara det om magen bråkade åt båda hållen?
Tack och lov så har det hittills aldrig hänt (ta i trä), men skräcken finns där.
* * *
Idag var jag på information från Trygghetsrådet, inför våra personalneddragningar.
Av 101 personer ska 20 bort, det är alltså var femte av oss som bara jobbar kvar den här månaden ut. Det kommer att vara en jobbig tid tills vi får besked, besked om vilka som berörs. Eller berörs gör vi ju alla, oavsett om vi får vara kvar eller åker ut.
Får jag vara kvar så kommer jag ju ändå förlora en massa av mina fina kollegor.
Den här väntan på besked är otroligt frustrerande, nu vill vi alla bara veta.
Vi hanterar väntan och oron olika, men det är väldigt mycket galghumor just nu.
Vi skrattar nästan mer än vanligt på fikarasterna, men det är väl någon sorts försvar för att slippa tänka på vad som komma skall. Vårt sätt att hantera oron.
* * *
Kvällsfika hos trollungen i Skyttorp.
"Jag är ingen skitunge, jag är en trollunge"
