Monas pusselbit

Det här har varit en helvetesvecka, pendlingsmässigt alltså.

Idag är den enda dagen utan att det har strulat med tågen, det kändes nästan lite overkligt att komma till jobbet i den tid jag ska och att det gick som på räls på hemresan.

 

* * *

 

Satan vad kallt det har varit!

Nu har överdragskjolen fått komma till användning på morgonen. Men tjockjackan tar jag banne mig inte på mig när jag åker till jobbet, hur många minusgrader det än är. Det är trångt nog på tåget även utan extra tjocka ytterkläder, och jag blir i alla fall varm under min raska promenad till och från jobbet.

Den promenaden sker ju oavsett väderlek. Skit samma om regnet vräker ner eller om jag får pulsa med snö upp till knäna, det är i alla fall skönt att få den promenaden och att slippa trängas med tre miljoner andra människor på tunnelbanan.

 

* * *

 

Hur kan Storvreta leda med 4-2 när det är drygt två minuter kvar av en match, Warberg får en utvisad och när den utvisningen är över står det 4-4 på tavlan? Otroligt uselt av oss att släppa in dom två målen och tappa den matchen, men dom missade poängen kommer Caperiotäby få lida för på söndag.

 

* * *

 

Helg och sovmorgon, visst låter det helt underbart!

 

 

Vilken underbar start på dagen!

 

Idag tog det tre timmar att komma till jobbet.

Och det hade tagit ännu längre tid om jag inte vänt tillbaka till Storvreta och åkt bil med en granne i stället för att stå på perrongen med tre miljoner andra frustrerade pendlare och vänta på att tågen skulle börja gå igen.

 

Ibland tycker jag nästan att det är synd att jag trivs så bra på jobbet, gjorde jag inte det så skulle jag ju kunna i alla fall försöka leta reda på ett annat jobb.
Ett som inte ligger så långt bort.

 

Men det gav mig ju en alldeles utmärkt anledning att hålla mig inne hela dagen, fick inte på mig kläder förrän det var dags att ta ut håriga killen på en kvällkissning.

Den går ju otroligt snabbt när det är kallt, det tar längre tid för mig att klä på mig än vi är ute. Håriga killen gillar inte att gå ut när det är kallt, då ligger han hellre inne i värmen så länge det går. Vid kvällskissningen är det inget snack om att gå och småskvätta, allra helst inte om det är kallt, då gör han det han ska och sedan vägrar han gå vidare.

Det är bara att gå in igen, vilket ju kan vara ganska så skönt.

 

Tur att håriga killen är här hos oss över helgen, annars så hade jag väl inte fått röven ur soffan alls idag. Han måste ju, tack och lov, ut och pinkas ibland.

 

Sov länge och det är jag glad över.

Trots att jag bara åkt till jobbet tre dagar den här veckan känns det som att jag är helt otroligt slutkörd, behöver vila upp mig.

Varför känns det så nu när vi precis har haft en lång ledighet?

Många på jobbet går och är så otroligt trötta.

 

Blev så otroligt sugen på att åka ner till Nerja idag, såg en vän på Facebook som är där nere just nu, Vem vet, jag kanske inte väntar till oktober på att åka tillbaka.

Men funderingarna går väl mot en resa i slutet av april/början av maj någonstans, förra året var vi ju i Belek vid den tiden. Vi ska bara ner till Malmö och spela SM-finalen och sedan kan vi åka någonstans där solen skiner. Sedan hoppas jag som sagt på Nerja i oktober och så lär det väl bli en resa till Melbourne nästa vår. Och så lite sommarsemester i år också, men då håller vi oss så klart i Sverige som vanligt.

Så får det nog bli!

 

 

 

 

Hur kan man se så här eländig ut?

Blek som jag vet inte vad, förkyld med rinnande ögon och näsa och så toppas det med blödningen i vänsterögat. Ingen vacker syn kan jag tala om.

 

Jag hoppas att jag kan åka till jobbet i morgon, det känns som att det är dags.
Men i värsta fall får jag väl sitta vid köksbordet och låta tårarna rinna, det är ju trots allt inte så trevligt för kollegorna att ha sjuklingar på plats i det öppna kontorslandskapet.

 

* * *

 

Idag åkte julgranen ut och stakarna bort från fönsten, nu får det vara nog med julen.

Men ljusslingan runt huset får sitta kvar ett tag till, gillar att det lyser där när jag kommer hem från jobbet i mörkret.

 

* * *

 

Jag kan inte låta bli att reta upp mig på alla som nu tycker att det är så otroligt fel att polisen sköt killen som var med om rånet i Södertälje.

Visst, att han blev träffad i huvudet var inte bra. Men han måste väl ändå haft det med i beräkningarna när han valde att vara med om rånet? Att risken fanns att något skulle hända. Att risken fanns att allt inte skulle gå så smidigt som dom antagligen intalade sig att det skulle göra. Att risken fanns att polisen skulle dyka upp, om inte vid själva rånet så vid någon annan tidpunkt.

Vad trodde dom skulle hända? Om man väljer att stå med ett vapen i sin hand i en sådan situation, då har man gjort sitt val.

 

För killens familj är det ju naturligtvis svårt att förstå, inför mamma och pappa så är ju dom flesta killar den där lilla fina pojken som föräldrarna har fostrat. Det ingick antagligen inte i deras fostran att han skulle begår rån och orsaka andra människor elände.

 

 

En blödning i ögat, det är vad jag fick från nattens sängkamrat.

 

Prinsessan har sovit, eller snarare roterat, mellan oss i sängen i natt och rätt vad det var kände jag hur det gjorde ont i ögat. När hon låg där och roterade slängde hon ut med armen och lyckades få fingret rätt i mitt öga.

Oskönt! Och ganska så osnyggt med rött öga nu.

 

Men det känns som att jag ändå kommer att sitta här med röda ögon.

Förkylningen kommer smygande, det har börjat med ont i halsen och jag känner nu hur näsan och ögonen förbereder sig för att börja rinna.
Inte riktigt rätt tid att bli sjuk, får lägga mig i soffan och stoppa i mig vad som finns hemma för att försöka bekämpa det onda.

 

 

Jag har varit på fest nu i kväll.

 

Vi var totalt 2.631 personer på festen, eller snarare på läktaren i Fyrishov.

Jag har sett Storvreta besegra Granlo, enklare än vad jag trodde det skulle gå.

Eller enklare är kanske fel ord, för det var inte så att Granlo var dåliga utan det var Storvreta som var så mycket bättre.

Som vi sa på läktaren, förr var det spännande att gå på innebandy men just nu är Storvreta inne i ett sånt flyt så spänningen finns inte riktigt där. Men det är härligt att se det självförtroende killarna utstrålar nu, det bådar gott för vårens matcher.

 

* * *

 

En arbetsdag kvar på den här veckan, en dag kvar vid köksbordet.
Det har varit så skönt att kunna sitta hemma och jobba på distans så här, även om jag saknar mina kollegor riktigt ordentligt nu. Skönt att slippa tågen och alla förseningar och skönt att slippa rulla ur sängen kl 5 på morgonen.

 

* * *

Ni kommer väl ihåg att kolla uppsalanyheter.se?

 

* * *

 

I morgon kommer stora prinsessan och sover över hos farmor och farfar.

Det ska bli så mysigt att få ha henne för oss själva.

 

 

Jisses så tyst och tomt det är här hemma nu.
Idag åkte lillprinsen hem efter att ha varit hos oss sedan fredagen före jul.
Nu ska vi vänja oss vid att vara själva i huset igen, efter en julhelg där vi till vår glädje haft alla barnen här tillsammans flera gånger.

 

* * *

 

Har ni kikat på nya uppsalanyheter.se? Om inte så gör det här.

Och när ni ändå är där så kan ni ju kika på det här också.

 

* * *

 

Vad tycker ni?
Ska jag ställa väckningen på 5 i morgon bitti bara för att kunna stänga av den och somna om några timmar? Jag ska börja jobba i morgon, men tänker försöka göra det från köksbordet den här veckan. Att slippa tågpendlingen känns nästan som en halv semester, så skönt att slippa det ännu ett par dagar.

 

* * *

 

På torsdag är det dags för match igen, då är det Granlo som står för motståndet.

Håkke, du tar dig väl ner till Fyrishov?