Monas pusselbit

Idag hade jag änglavakt!
Jag går som  vanligt i mina egna funderingar från Arken mot Karlberg och är några meter från
trafikljuset där jag ska korsa Klarastrandsleden.
Då hörs en smäll och en bil kommer studsande över refugen, över dikeskanten framför mig.
Sedan far den vidare över nästa refug i korsningen och stannar till slut i grönskan på andra
sidan vägen. Den far alltså precis framför mig, det är som att se en film.

Jag springer genom dammolnet ut i grönskan och fram till bilen, då har den
gamla mannen som körde öppnat dörren och var på väg ur bilen.
När jag frågar hur det gick så säger farbrorn att han inte vet vad som hände och han var
bekymrat för att något flög upp ur ratten. En kille som kom springande efter mig förklarade
för mannen att den airbagen kanske räddade hans liv. Flera bilar stannade och någon
ringde efter ambulans. Farbrorn sa att han hade lite ont i ryggen, så det var nog bäst att
någon tittade på honom.
I baksätet på mannens bil stod en långbent hund med darrande ben, den var rejält omskakad
och hade ett sår på benet.
Nu hade det samlats några män runt bilen som tog hand om farbrorn och hunden så att
jag kände att jag kunde gå vidare mot pendeln, jag hade ju missat det tåg jag var på väg till 
och fick ta "sista minuten"-tåget i stället. Det var ju naturligtvis försenat men som tur var så 
var Upptåget också sent.

När jag hade gått en bit  från olycksplatsen så kände jag hur hjärtat började rusa och jag
insåg hur nära det hade varit. Hade jag gått lite fortare så hade mannen kört rätt på mig,
hade han gjort det så hade Lars-Peter kunnat få utbetalning från min livförsäkring.
Tänk så nära det kan vara, hur fort livet kan förändras.

På tal om att få livet förändrat, dom här dumskallarna kan ju få sina liv förändrade genom
att leva tillsammans med Josef Fritzl. Låt dom leva instängda 27 år med honom, låt dom
bli våldtagna och se hur godhjärtad och missförstådd han är.
Att det finns så otroligt korkade kvinnor.