Sedan länge utan liv

(null)
Lite intressant att den här bloggen som varit "död" sedan 2013 fortfarande registrerar besökare.

Om någon kikar in

 

Längtan

 
 
Längtar redan till nästa besök


 
 
 

Jorå

 
 
 

Ånger

Ibland gör man dumma och korkade saker.
Utan att tänka, saker man ångrar redan när man gör dom.
Saker man inte ens kan förklara för sig själv, som man mår dåligt av.
 
När man säger förlåt, det skulle aldrig ha skett.
 
Ibland är det att köpa en jättestor påse med smågodis till extrapris 2:95/hg.

Ibland är det något helt annat.

 
 
 
 

Så snabbt kan allting förändras

 
 
 
Så snabbt kan allting förändras.

Hur många gånger har jag inte suttit med tre ungar i bilen på väg 290, på väg hemifrån Storvreta in mot Uppsala. Alla som åkt bil med barn vet att det är inte alltid så att alla sitter tysta och nöjda under resan. Ibland har det väl kunnat vara lite rörigt i bilen, men vi har alltid kommit fram helskinnade till vårt mål, tack och lov.
 
Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på den familjen vars resa fick ett tragiskt slut idag.
En bil med mamma och tre barn verkar ha kommit över på fel sida på vägen och frontalkrockade med en mötande lastbil strax utanför Storvreta.
Ett av barnen ska vara allvarligt skadat och mamman avled av sina skador.
 
Jag har ju ingen aning om vad som hände, vad som orsakade olyckan.
Men min första tanke var att så mycket kan hända i bilen som stör förarens uppmärksamhet. Barnen som är osams eller väldigt sams och glada, telefonen som ringer.
 
Så snabbt kan alltid förändras.
Mina tankar är hos den drabbade familjen och deras nära.
 
Ta hand om varandra!
Vi vet inte vad som kan hända.
 

Mitt val, och ditt

Ja, jag har gjort mitt val.
Inte för att jag vet något om kyrkopolitik, men eftersom jag är medlem och har rätt att rösta är det min skyldighet att gå till vallokalen. För att dom mörka krafterna inte ska få ta över måste vi som inte vill se tex SD få någon makt se till att lägga våra röster så att det goda vinner.
 
* * *
 
Det blev inget besök på Kulturnatten för mig, gratulerade pappa på hans födelsedag och sedan blev det soffan hela kvällen. Vilket jag ju kan sitta här och ångra nu.
Det hade naturligtvis varit roligt att åka in till stan och kika runt lite, men latmasken höll mig kvar hemma i soffan.
Som vanligt skulle man nästan kunna säga.
 
* * *
 
Idag gjorde jag debut på Barkarby Outlet, men som vanligt hittade jag ingenting jag ville ha. Så är det av någon andledning alltid när jag åker på sådana ställen. Det finns liksom inga saker jag vill ha, det känns inte ens OK att köpa en klänning för halva priset när det där halva priset hamnar på 1600:-.
980:- för en täckjacka i storlek 86? Är det slugt det?
 
* * *
 
På tisdag börjar det, äntligen!
Storvreta - Dalen kl 19:00 i Fyrishov
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fyra fulla lass

 
 
 
 
 
Puh!
Fyra fulla lass med häckrester blev det till slut.
 
 
 
Så här fin var häggmispeln när den blommade.
Hög som jag vet inte vad, men det är den ju som sagt inte nu längre
 
* * *
 
Nu har jag verkligen gjort rätt för något gott i solen.
 
 

Slit och släp

Vad händer?
Det är ju sommar i september.
Helt otroligt underbart väder, det är bara att njuta och ta tillvara värmen.
 
* * *
 
För någon vecka sedan kapade vi alla häckar på höjden, inget lätt arbete minsann.
Häggmispeln mot vägen blev helt plötsligt 2-3 meter lägre, så nu är den väl "bara" ca 3,5 meter hög. Syrénhäckarna fick sig också en omgång, så nu lär inte dom blomma nästa år.
 
 
 
Det var mycket slit med att ta ner häckarna, och släpa bort alla avklippta grenar upp i den lilla skogen utanför vårt hus. Idag blir det mer slit med samma grenar, nu ska dom tas bort från skogen och köras till tippen.
Slit och släp!
 
 

Ett vackert farväl

 
 
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

"Himlen är oskyldigt blå", Ted Gärdestad
 
* * *
 
Den här vackra sommardagen har jag suttit hemma vid köksbordet och jobbat, för att kunna smita iväg på lunchen och ta farväl av en vän.
En innebandyvän som fick sluta sitt liv alldeles på tok för tidigt, i en vidrig sjukdom.
Här kan du läsa vad Klas kollega skrivit om honom.
 
För mig var det viktigt att gå på begravningen.
Det är ett sätt att få avslut och att hedra Klas, visa dom anhöriga att det finns många människor som delar deras sorg och saknad. Att han kommer att fattas oss.
 
Det var en vacker stund i kyrkan med många vänner på plats för att ta farväl.
Det gjorde så ont i hjärtat att se Klas fru och tre döttrar ta sitt farväl vid kistan.
Och tårarna strömmade när Madeleine McDonald så vackert sjöng "Himlen är oskyldigt blå" och "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad.
 
Och jag blev rörd och stolt över att se hur Storvretas spelare så fint och värdigt bar kistan ut ur kyrkan till den väntande bilen.
 
* * *
 
Vet du Klas, vi är många som kommer att fortsätta höra din röst i Fyrishov.
Du stod för tryggheten och det korrekta när du var speaker vid Storvretas matcher.
Vem som än tar över det uppdraget har det bara till låns av dig.
 
Ha det bra där du är nu, vi saknar dig.
 
 
 
 

Som man ropar får man svar

 
 
 
 

Nu blommar det, verkligen

Vad jag älskar att slöa på helgerna!
Idag blev det en hyfsad sovmorgon, kollade sen på en film och njöt av att få slöa.
Att bara sitta i soffan och slöa, det är en av mina bättre grenar.
 
Men tyvärr så kunde jag ju inte sitta där hela dagen.
L-P plockade fram apparaten, den man har för att tvätta fönster alltså, och satte igång att ta alla fönstren på nedervåningen. Det gjorde ju att jag fick lov att flytta på blommor mm, och fick tillfälle att prata lite med mina fina orkidéer.
 
 
Det är så härligt att se dom blomma om igen.
Jag har några till som har knopp och så ett gäng som fortfarande vilar.
 
 
 
 
 

Till glädje för UNT's sportreportrar.....

Sovmorgon var det ja.....

Dom där vätskedrivande tabletterna gör nog lite verkan ändå, trots att jag inte riktigt tycker det. Dom gör i alla fall så att jag inte får den där riktiga sovmorgonen som jag längtat efter.
Eller jag kliver ju inte upp så värst tidigt eftersom jag inte är tvungen, men jag måste upp och pinka mycket tidigare än jag skulle vilja.
Som tur är så kan jag somna om igen sen och få några timmars extrasömn. Dom säger att man inte kan sova igen sömn man förlorar, men jag tror absolut att jag kan sova tillbaka lite av dom där timmarna jag missar i veckorna under helgen.
 
 
 
Lördagseftermiddagen tillbringade vi i Fyrishov, kikade runt lite på dom nya hallarna som invigdes idag.
Det blir verkligen kanonfint, det är nästan så att A-hallen känns lite för sliten när man varit i dom nya delarna och sedan bänkar sig för match. Själva matchen kan ni läsa om här, jag nöjer mig med att säga att det var riktigt kul att få se lite innebandy igen. Kul att dom riktiga matcherna snart börjar, första seriematch 17 september.
 
Jag surar fortfarande lite för att jag inte får sitta kvar på "min" plats i Fyrishov.
Någon/några i klubben har tydligen bestämt att man ska byta sida på sponsorplatserna och då får inte jag sitta kvar där jag brukar dvs strax ovanför sekretariatet.
Min gissning är att man gör detta för att det ska se bättre ut under dom TV-sända matcherna, det ser ju väldigt tråkigt ut när sponsorplatserna står tomma i bild.
Bättre att flytta över oss som alltid finns på plats och stöttar vårt lag.
 
Nu kommer jag att ha min plats på den sida där spelarna sitter.
Det kan vara så att reportrarna från UNT mfl uppskattar det, nu slipper dom ju ha mig kvidandes och ropandes precis bakom nacken på dom.
Hur som helst, så kommer i alla fall jag att sakna att prata med dom under matcherna.
 
 
 
 
Det blev kålpudding till lunch och vad skulle vi då äta till middag?
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi fick ett gäng havskräftor med oss hem från affären.
Man kan äta kött dagarna efter varandra, så varför inte skaldjur?
 
* * *
 
Snart tar jag och amputerar min svullna fot, i alla fall har jag god lust till det när jag vaknar mitt i natten av att den värker.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fredagsmys


Äntligen fredag!
Efter en veckas slit är vi ju värda lite fredagsmys, eller hur?
 
* * *
 
Igår var jag på redaktionsmöte på uppsalanyheter.se.
Jag har ju aldrig träffat dom som jobbar med sidan så det var riktigt kul att få ett ansikte på alla. Jag bidrar ju minst av alla till sidan, men det var kul att få vara med och lyssna på vad dom sysslar med.
Kolla gärna in på sidan och berätta vad ni tycker om den.
 
* * *
 
I morgon kl 14:00 är det äntligen innebandy igen, Storvreta spelar en tränings/uppvisningsmatch mot TPS Åbo i Fyrishov.  Det ska bli kul att få se lite innebandy igen, få se hur laget ser ut. I träningsmatchen mot Falun tidigare i veckan saknades några spelare, vi får väl se om någon eller några av dom kommer till spel mot finnarna.

Samtidigt är det invigning av dom nya hallarna i Fyrishov så passa på att åka dit och kika på hur det ser ut, lördagens program hittar du här.
 
* * *
 
Men innan innebandyn är det så klart sovmorgon som gäller.
 
 

På rätt spår igen

Tror ni att jag kollade lite extra noga vad det stod på tåget idag?
Det kan ni hoppa upp och sätta er på att jag gjorde.
 
* * *
 
Sitter och tittar på lägenheter i Nerja.
Nu längtar jag verkligen efter att åka dit igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är huvudet dumt får kroppen lida

Idag var det en sån där första gången-dag.
 
Jag kom inte springande utan kom i hyfsat god tid till Karlberg när jag skulle åka hem, var nog på plats 3-4 minuter innan tåget skulle gå.
16:42 ska enligt tidtabellen tåget mot Uppsala gå, jag tittar på klockan och börjar bli lite nervös när jag ser att klockan är 16:45. Jag har ju bara fem minuter på mig i Uppsala innan Upptåget ska gå så den lilla marginalen försvinner ganska så snabbt, det ser ut som att det ska bli världsrekordförsök mellan tågen igen.
Just då ser jag hur tåget rullar in på perrongen och jag skuttar, lite lättad, på och hoppas att vi ska köra in lite av förseningen på vår färd mot Uppsala. Jag sitter där i godan ro på tåget, lyssnar på lite podcast och spelar spel på mobilen, precis som vanligt. Folk hoppar av och på, och jag funderar inte på vart vi befinner oss eftersom min resa är ca 50 minuter lång och jag inte brukar börja titta mig omkring förrän i Knivsta ungefär.
 
Så hör jag helt plötsligt något i högtalarna:
"Nästa stopp Märsta, vilket är tågets slutstation"
 
Märsta? Jag ska inte ens passera Märsta!
Då först inser jag att jag har hoppat på fel tåg vid Karlberg, tåget jag sitter på är inte tåget till Uppsala utan ett annat försenat pendeltåg.
 
Hur skulle jag göra nu då?
Hoppa på ett pendeltåg tillbaka till Upplands Väsby för att där invänta ett pendeltåg mot Uppsala?
Nej, det fick bli det dyra sättet.
Jag fick gå till biljettautomaten och köpa mig en biljett och invänta SJ-tåget i stället.
 
Det var första gången på alla mina pendlarår som jag hoppat på fel tåg.
Hoppas jag lärde mig något av det.
Troligtvis inte.
 
 

Ylar mot månen, eller nåt

 
Är det fullmånen som gör att jag inte kan sova?
Den sista tiden har jag haft otroligt svårt att sova och i natt känns det som att jag inte sov alls.
Jo, från 4:10 när jag tittade på klockan till kl 5 när alarmet gick igång.
Då sov jag minsann tungt och gott.
 
Det känns som jag går i ett töcken hela dagarna, det ska bli skönt att få sova igen.
När nu det blir.
 
Men eftersom jag är kräfta så ska ju månen vara min planet.
Borde den inte vara snäll mot mig då?
 

Element: vatten

Planet: månen

Grundenergi: anpassningsbar

Då naturen sjuder av livskraft, högsommar

Kräftan är intuitiv och känslosam lik de andra vattentecknen. Kräftan är omtänksam, omvårdande, medkännande och har en naturlig beskyddarinstinkt.  
Den har en insikt om de olika möjligheterna som finns given i varje situation och är handlingskraftig.  
Den är mycket känslig och blir lätt sårad, då kryper kräftan in i sitt trygga skal bort ifrån omvärlden. Kräftan har ett stort behov av trygghet och därför samlar den ofta på sig diverse prylar och pengar.  
Kräftan är ofta rädd för att göra bort sig och kan vara blyg men den anpassar sig lätt 

Kräftan har bra fantasi och är mycket uppmärksam på andras känslor och kan lätt leva sig in i andra personers känslor men håller gärna sitt eget känsloliv privat. 
För att en Kräfta ska må bra behöver den ha en förankring där den känner att den tillhör, det kan vara sin familj och sitt hem.  
De behöver få vårda och bli vårdade. Kräftan kan vara svår att få grepp om då den är privat och kan dra sig undan till och från.

 

En del av det låter ju som en beskrivning av mig i alla fall, eller vad säger ni?

* * *

Dricka kaffe, måla naglarna och titta på TV.
Det är vad jag orkar med i kväll, sedan är det väl dags att ligga där och försöka sova.
Kanske ska gå ut och yla mot månen?

 


Kärleksfest

När jag kom hem från jobbet i fredags trodde jag att det hade gått en tromb genom huset. Men det visade sig bara vara två små barnbarn som hade lyckats vända upp och ner på huset under dom timmar dom varit hemma med farfar.
Jag har liksom glömt bort hur mycket som händer när en liten varelse på 10 månader far runt på golvet, inte mycket som går säkert då inte.
 
 
På lördagen hade vi glädjen att få vara med vid Janine och Gunnars kärleksfest.
En härlig bröllopsfest i Linnéträdgården med ett vackert brudpar, vacker sång och så vackra tal att tårarna flödade. Gunnars dotter Sonja höll ett tal som var det vackraste jag har hört.
Och Linda Bandemark och Stina Wollter sjöng så huden knottrade sig.

Jag pratade nog alldeles för mycket men det blir lätt så när jag festar med mina syskon. Mycket prat, många skratt och en hel del dans blev det.
 
Att jag hade en blåsa på hälen när jag kom hem gjorde inget, det var det värt att få vara med och fira kärleken.
 
* * *
 
Så idag tyckte jag att det var en perfekt dag att göra ingenting.
Men vad hjälpte det när mannen fick för sig att det var en perfekt dag att skövla våra fina syrénhäckar. Helt plötsligt hade jag fullt upp med att släpa kvistar, inte riktigt vad jag kallar att göra ingenting.
 
 
 
 
 

Fuck cancer!

I morse när jag vaknade gjorde jag precis som vanligt.
Rullade, mycket motvilligt, ur sängen och förberedde mig för att äta frukost.
Dags för dagens första kolla på dom sociala medierna och då kom det, det där otäcka beskedet som vi inte ville få.
 
Beskedet att Klas Pettersson inte finns med oss längre.
Beskedet att Klas förlorat kampen mot cancern.
Sveriges bästa matchspeaker kommer att saknas oss i Fyrishov.

En stor förlust, inte bara för Klas familj, utan även för oss i Storvreta IBK och hela innebandy-Sverige.
 
 
I stället för att sätta små hjärtan på era statusrader på Facebook och tro att ni då gör något som hjälper mot cancer, gör något som verkligen gör nytta.
Skänk en slant till Cancerfonden, snabbt och enkelt gör du det här.

När du gjort det kan du stötta Ung Cancer genom att köpa armbandet som du ser på bilden, du kan beställa det här.
Med det armbandet visar du vad du tycker om den där j-a sjukdomen OCH din slant gör nytta.
 
Fuck cancer!
 
 

Yttrandefrihet?

Vi ska vara tacksamma över att vi bor i ett land där vi har yttrandefrihet och vi får rösta på vilka partier vi vill. Det finns många människor i världen som inte har dom möjligheterna.
 
Men jag blev otroligt illa berörd när jag var inne i Uppsala tillsammans med barnbarnet idag och vi hamnade mitt i en nynazistisk demonstration på gågatan.
Eller informationsspridning som dom här bredbenta pojkarna hellre vill kalla det.
Man hade placerat sig på Celsiustorget utanför S:t Pers-gallerian, med fyra allvarliga unga män som bredbent agerar fanbärare och ett gäng lika bredbenta unga män som på ett närgånget sätt delar ut flygblad.
"Var bestämd, visa att det är du som bestämmer", den instruktionen gavs av ett mer rutinerat nazistyngel till ett som verkade mer ovant med att konfrontera allmänheten på det här sättet.
 
Vi satte oss på en bänk intill en stund för att studera det hela och jag måste säga att det gick kalla kårar nedför min rygg när jag tittade på dom här unga männen. För det var ju bara unga män, unga kortklippta män med en provokativ bredbent kroppshållning.
Efter det att vi lämnade platsen har det tydligen uppstått något tumult och en skadad blev förd till Akademiska sjukhuset.

Om jag fick kalla kårar på plats så är det inget mot vad jag får när jag läser deras egen berättelse om vad som inträffade och ännu mer när jag läser kommentarerna från deras likasinnade.
 
Jag vet inte om det var hudfärgen på mitt barnbarn eller något annat som gjorde att dom avstod från att försöka ge mig deras flygblad, men nu slapp dom ju höra vad jag tycker att dom kan göra med den där propagandan.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0