Monas pusselbit

Så otroligt kul det var att träffa alla gamla klasskompisar igen.
Vart tog alla åren vägen? Vi slutade ju nyss skolan känns det som.

Det var lite spännande att stå där och vänta på att alla skulle dyka upp.
Jag måste erkänna att några skulle jag aldrig ha kännt igen om jag träffat dom i något
annat sammanhang.
När vi satt oss till bords för att äta började vi en runt bordet-presentation av våra liv
sedan vi sist träffades, den tog ju hur många timmar som helst.
Många skratt blev det, och också några eftertänksamma stunder eftersom alla har
vi haft olika sorters motgångar och mindre lyckosamma tider.

Det kändes som att jag inte ville lämna alla igen, men efter nio timmars samvaro var
det i alla fall dags att bryta upp.
Hoppas att det inte kommer att ta lika lång tid till nästa reunion.
Nu väntar jag med spänning på att få det nya klassfotot vi tog.