Monas pusselbit

Jodå, jag lever.
Har bara inte haft möjlighet att skriva på ett tag.

I onsdags så var det ju tjejkväll, med en kille med på dispens.
Den lilla killen hade firat sin fyramånadersdag med babysim och tyckte inte alls att det var så
kul med en massa pratande tanter så han tog tyvärr mamma med sig hem alldeles för tidigt.
Vi andra fortsatte ju skvallra en stund till, lilla Märthas öron blev alldeles röda av allt hon fick höra.
Men lika bra hon lär sig, så är det på tjejkväll.

Ni är helt underbara tjejer!
Att träffa er ger mig verkligen energi och glädje.



Visst är det en härlig låt!

Igår och idag har jag och en kollega varit ute hos ett av våra ombud på tidsstudie.
Vi har alltså stått med tidtagarur och klockat när man utfört våra ärenden och när man gjort
allt bakomarbete. Det var väldigt tunga ben i går kväll, inte lätt att stå hela tiden när man är
van att sitta och jobba. Allra helst inte stå som vi har gjort, utan att egentligen göra något
mer än att sköta klockan. Vi ska ju inte störa arbetet utan bara registrera, inte så lätt när
butiken vi var i inte hade plats för oss bakom disken. Men det löste vi, naturligtvis, galant.

Nu är jag i alla fall hemma igen, skönt att få sitta i soffan, kolla på TV och bara slappa.

Allvarligt, vad är det för fel på Tito Beltran?