Olyckan
Idag tänkte jag försöka komma hem lite tidigare än vanligt så jag smög mig ut från jobbet strax före kl 15 för att hinna med pendeltåget 15.23 från Karlberg. Jag fick sällskap med Pernilla och vi skildes åt, hon skulle ta tåget söderut och jag norrut. Mitt tåg såg ut att komma i tid, vilket är ett måste eftersom mitt nästa tåg går bara några minuter efter det att pendeln kommer till Upplands Väsby.
Vi rullar iväg kanske en minut sent men det ska inte vara något problem. När vi åkt någon minut, när vi precis passerat min arbetsplats vid Tomteboda stannar vi och blir stående.
Vi får ingen information så jag ringer L-P som hunnit med pendeln före och redan kommit fram till Upplands Väsby, han kan tala om att där informerar man om att det hänt en olycka. All tågtrafik förbi Solna står still, pendeltåg, SJ och ArlandaExpress. Efter ett tag får vi besked i högtalarna att vi kommer att bli stående ett tag, och mycket riktigt det blev vi.
I två och en halv timme!
Under den tiden sitter vi inlåsta på tåget och får sporadisk information om vad som händer. Det visar sig att vårt tåg har kört på två personer som jobbade vid bangården vid Tomteboda där man bygger för Citybanan, en tragisk olycka där en person klarar sig med benbrott och en mister livet.
Efter många besked fram och tillbaka medans vi först väntar på ny förare och sedan på att ansvariga från haverikommissionen ska komma och ge klartecken för fortsatt färd får vi till sist beskedet att tåget inte kan köras längre utan alla passagerare kommer att evakueras. Kl 18 får vi kliva ut på spåret och så börjar en vallfärd fram mot Solna station, precis när jag kommer ner på stationen glider ett tåg iväg mot Märsta och en ny väntan börjar. Man öppnar upp trafiken förbi Solna igen och det kommer inglidande ett pendeltåg som inte var så fullsatt som jag trodde att det skulle vara efter att all trafik legat nere i tre timmar.
Jag hade turen att få hoppa av tåget i Norrviken där L-P kom och hämtade upp mig och vi var hemma i Storvreta strax före kl 20, vilket var en bra stund tidigare än jag hade kommit hem om jag åkt med tåget hela vägen.
Det tog mig alltså fem timmar att komma hem idag, det kan tyckas att det är hemskt.
Men jag kom hem till min familj, det gjorde inte personen som miste livet i olyckan.
I det perspektivet är fem timmar inget att bråka om.
Vi rullar iväg kanske en minut sent men det ska inte vara något problem. När vi åkt någon minut, när vi precis passerat min arbetsplats vid Tomteboda stannar vi och blir stående.
Vi får ingen information så jag ringer L-P som hunnit med pendeln före och redan kommit fram till Upplands Väsby, han kan tala om att där informerar man om att det hänt en olycka. All tågtrafik förbi Solna står still, pendeltåg, SJ och ArlandaExpress. Efter ett tag får vi besked i högtalarna att vi kommer att bli stående ett tag, och mycket riktigt det blev vi.
I två och en halv timme!
Under den tiden sitter vi inlåsta på tåget och får sporadisk information om vad som händer. Det visar sig att vårt tåg har kört på två personer som jobbade vid bangården vid Tomteboda där man bygger för Citybanan, en tragisk olycka där en person klarar sig med benbrott och en mister livet.
Efter många besked fram och tillbaka medans vi först väntar på ny förare och sedan på att ansvariga från haverikommissionen ska komma och ge klartecken för fortsatt färd får vi till sist beskedet att tåget inte kan köras längre utan alla passagerare kommer att evakueras. Kl 18 får vi kliva ut på spåret och så börjar en vallfärd fram mot Solna station, precis när jag kommer ner på stationen glider ett tåg iväg mot Märsta och en ny väntan börjar. Man öppnar upp trafiken förbi Solna igen och det kommer inglidande ett pendeltåg som inte var så fullsatt som jag trodde att det skulle vara efter att all trafik legat nere i tre timmar.
Jag hade turen att få hoppa av tåget i Norrviken där L-P kom och hämtade upp mig och vi var hemma i Storvreta strax före kl 20, vilket var en bra stund tidigare än jag hade kommit hem om jag åkt med tåget hela vägen.
Det tog mig alltså fem timmar att komma hem idag, det kan tyckas att det är hemskt.
Men jag kom hem till min familj, det gjorde inte personen som miste livet i olyckan.
I det perspektivet är fem timmar inget att bråka om.
Kommentarer
Postat av: mattias
mkt fint skrivet. en nära vän till mig som dog där..
Postat av: Mona
Så tråkigt med din vän, Mattias.
En tragisk olycka där en så ung människa mister sitt liv.
Trackback
