Monas pusselbit

Som ni vet är jag en hängiven fan av Storvreta innebandy.

Jag bor ju i "byn" och vi har varit aktiva i klubben sedan den var något år gammal.

Numera är vi bara aktiva supporters, men tidigare spelade alla mina tre barn och min man var tidvis tränare för dom alla tre. Två av dom slutade som ungdomsspelare men den ena dottern spelade med damlaget i div 1.

 

För några dagar sedan presenterade Storvreta det senaste tillskottet av spelare till herrarnas SSL-lag, den finska legenden Rickie Hyvärinen.

Så klart en supervärvning, säg det lag som inte skulle vilja ha Rickie i truppen.

Men jag blev trots allt lite besviken, besviken över att vi inte tar in någon ny back.
Forwards har vi, men på backsidan finns det luckor att fylla.

En gissning är att Mika kommer att kliva ner som back om/när han kommer tillbaka, men hur bra han än är där så räcker det ju inte.

 

För mig känns det lite som att vi håller på att förlora vår själ.

Det där som är Storvreta, som gör #viärStorvreta till en självklarhet på Twitter.

Otroligt tråkigt att höra att lagledaren Kent Bäckström och materialansvarige Jörgen Karlsson lämnat besked om att de inte blir kvar nästa säsong. Och att tränare Markus Puskala slutar.

 

Det känns lite som att vi tappar det där som är Storvreta, att det där som finns runt spelarna och håller ihop laget försvinner. Jag hade igår ett samtal med en kille som har haft en stor betydelse för klubben, på flera olika sätt, och vi var rörande överens om att vi på något vis är på väg att förlora hjärtat i klubben.

 

Men nu ska jag inte måla fan på väggen, det blir säkert kanonbra.

Vi kommer att vara med och kriga om finalplatserna även nästa säsong.

 

#viärStorvreta