Monas pusselbit

 

 

Så snabbt kan allting förändras.

Hur många gånger har jag inte suttit med tre ungar i bilen på väg 290, på väg hemifrån Storvreta in mot Uppsala. Alla som åkt bil med barn vet att det är inte alltid så att alla sitter tysta och nöjda under resan. Ibland har det väl kunnat vara lite rörigt i bilen, men vi har alltid kommit fram helskinnade till vårt mål, tack och lov.

 

Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på den familjen vars resa fick ett tragiskt slut idag.
En bil med mamma och tre barn verkar ha kommit över på fel sida på vägen och frontalkrockade med en mötande lastbil strax utanför Storvreta.
Ett av barnen ska vara allvarligt skadat och mamman avled av sina skador.

 

Jag har ju ingen aning om vad som hände, vad som orsakade olyckan.
Men min första tanke var att så mycket kan hända i bilen som stör förarens uppmärksamhet. Barnen som är osams eller väldigt sams och glada, telefonen som ringer.

 

Så snabbt kan alltid förändras.

Mina tankar är hos den drabbade familjen och deras nära.

 

Ta hand om varandra!
Vi vet inte vad som kan hända.