Monas pusselbit

Nu har jag väckt tuppen för sista gången på en evighet.
Eller i alla fall fem veckor, just nu känns det som en evighet.

Tänk, fem veckor utan att rulla ur sängen vid 5-tiden.
Fem veckor då jag kan somna om, ligga kvar länge.

Det är nästan så att jag hoppas att det ska vara lite lagom
halvdåligt väder i början av nästa vecka, så att jag med gott
samvete kan stanna kvar i sängen.

Nu gäller det att få undan allt på jobbet idag.
Allt som ligger och inte blivit gjort, göra ett ryck och få bort en del.
Och gömma undan allt som kommer att bli liggande till efter semestern,
det är ju inte allt som jag vill att min "vikarie" ska ta hand om heller.

Nedräkningen pågår.................