Monas pusselbit

Läste tips för att stärka immunförsvaret:

Skratta mycket! Ett gott skratt förbättrar cirkulationen, förbränningen,
sänker blodtrycket och minskar muskelspänningar.

Tänk så friska vi borde vara på jobbet, det är inte många fikaraster där jag
inte får torka tårar.
Ofta skrattar vi så tårarna rinner, i alla fall på mig och några andra.



Något jag inte skrattar åt är presentcheckarna som UL ska lämna ut till sina
resenärer som kompensation för allt strul i vinter.
Vi ska alltså få en värdecheck på 25 kronor som kan lösar in på Pressbyrån.
25 kronor i ersättning är ju ett hån! Och 25 kronor på Pressbyrån där allt är
dyrare än på andra ställen är ju rent löjligt.

Det hade varit bättre att satsa dom pengarna som det här kostar på att se till att
tågen fungerar i stället.

*     *

Tur för Kimmo att det inte var TV-sändning från Fyrishov igår, då hade han ju
inte kunnat skriva som han gjorde i bloggen idag.
Han måste gå på ganska så livade teaterföreställningar om han kallar publiken
i Fyrishov för teaterpublik.
Visst, vi var bara 1511 på läktaren och i början av matchen så var publiken
lika avvaktande som spelarna på planen.
Men sen så kom vi allt igång och det blev slutspelsstämning, om än något
uppgiven när målen ramlade in i fel kasse.

Vi hoppas att till matchen på måndag har fler hittat till Fyrishov och kan visa
Kimmo hur Uppsalapubliken låter.

Visst ja, jag har ju glömt att påminna er om en sak.

Missa inte Stafettbloggen med Klas Pettersson den här veckan.

Jag är så otroligt nyfiken.....
Kan inte du som finns i Providence, Rhode Island skicka ett mail och tala om
hur det kommer sig att du läser min blogg.
Jag kan inte komma på att jag känner någon som är där så jag blir så nyfiken.


Skicka gärna ett mail till [email protected]

Rackarns!
Det här gick ju inte enligt planen, min plan alltså.
Enligt min plan så skulle Storvreta leda med 1-0 nu i semifinalserien mot
Warberg, men riktigt så blev det ju inte. Torsk med 5-7 blev facit i stället.
Tyvärr så tycker jag nog att det var vi själva som till stor del såg till att
matchen slutade som den gjorde, men så är spelet.



Grattis Warberg!
Passa på och glädjs åt det här nu ett par dagar, ny match på fredag och
då ska det bli åka av.

Jag skickade ett kaxigt mail till en gammal chef idag, han kommer från
Varberghållet och vi brukar ha lite olika åsikter om hur sådana här matcher
ska sluta.
Gissar att jag kommer att få äta upp det jag skrev idag.
Men det får jag väl bjuda på antar jag, det här vänder ju snart.

I den andra semifinalserien blev det också bortaseger, matchen i Tibblehallen
mellan Caperiotäby och AIK slutade 4-9.

Jag tyckte att vår publiksiffra på 1511 var dålig, i så fall är den från Tibblehallen
usel. Dit hade bara 871 personer pallrat sig för att få se derbyt.

Har haft ont i huvudet hela dagen, hoppas jag kan sova bort det.
Jag önskar nästan att jag kunde säga att det beror på ett vilt festande igår,
men riktigt så var det ju inte.
En öl fick jag i mig mellan danserna igår, så det är väl snarare vätskebrist
i stället för överdosering som givit mig huvudvärken.



Svärmor var här och hämtade alla vinbären i frysen, det innebär att snart
finns det flaskor att hämta i stan.

*     *

I morgon är det dags för innebandy igen, första semifinalmatchen.
Första matchen av fem möjliga och den går i Fyrishov.
Vad tror ni om att det blir fem matcher och att alla har hemmaseger?
Det innebär att vi skulle stå som finalister efter dom matcherna.
Jag tycker ju att det vore trevligt även om det bara blir tre matcher,
givetvis med samma slutsegrare då, men så enkelt kommer det ju inte
att bli. Det kommer bli tuffa matcher, men antagligen utan boxningsscener
som det kan finnas risk för i den andra semifinalsserien.
Där kommer det nog att smälla på en hel del, Caperio möter ju AIK och
i båda lagen finns det ju spelare som man kan bli rädd för.
Och då menar jag inte rädd på ett sportsligt vis.

*     *

215 miljoner!
Tänk vad man skulle kunna göra med dom pengarna.
Boende, resor, saker, upplevelser för mig och mina nära och kära.
Jag har en känsla av att jag inte skulle vara så sugen på att fortsätta gå
upp före kl 5 varje dag för att ta mig till jobbet, min uppsägning skulle nog
komma in ganska så snabbt till cheferna.
Hade jag dom pengarna så kunde jag ju faktiskt välja själv vad jag skulle
jobba med, gissar att det är ett hårt arbete att försöka använda pengarna.
Ett är då säkert, det är att Storvreta IBK hade fått en del av kakan.
Hade jag 215 miljoner så skulle det innebära ett lyft för klubben, dom kunde
säga upp den sponsoransvarige och se till att hålla mig på gott humör i stället.

Ja ja, man kan väl få fantisera lite. Eller hur?




Glöm inte bort att följa Stafettbloggen  på unt.se.
Det är Mr Innebandy Klas Pettersson som regerar där den här veckan.

Idag blev det en sväng till nyöppnade MediaMarkt i Uppsala.
Därifrån gick vi med bara en födelsedagscd i handen, men sedan brände vi
massor med pengar i grannbutiken.
Vad vi handlade kan jag inte tala om, det dyker upp så småningom.
Men det är dyrt med barnbarn :)

Nu ska jag ta mig in till stan igen för att gå på Pub 19.
GBB spelar och jag kommer väl antagligen bli lika svettig som vanligt,
det brukar bli varmt att dansa där inne.

    

Ni kommer väl ihåg att ändra klockan i natt?

 

I kväll är det dags igen!
GBB spelar på Pub 19 i Uppsala



Jag kommer att dansa mig svettig.
Kanske du också?

Ni kan inte ana hur glad jag är att det är fredag idag.
Det bästa med fredagen är att efter den kommer lördagen och sovmorgon.
Jag vänjer mig aldrig vid att gå upp före kl fem på morgonen, min kropp är
verkligen inte skapt för att syssla med sånt.

Vi har haft några dagar som har givit oss mycket att tänka på.
Nu känns det som att det kommer att bli bra trots allt.

 

Det blev som jag trodde, vi får möta Warberg i semifinalen.
AIK besegrade Falun i femte och avgörande kvartsfinalen och efter den
matchen fick seriesegrarna Caperiotäby välja vilket lag dom vill möta.
Dom valde, precis som alla trott, AIK för att hålla sig i närområdet och kunna
ta t-banan till matcherna.

Första matchen mot Warberg är hemma i Fyrishov på måndag och sedan är
nästa match i Varberg på långfredagen.
Jag är ju bra sugen på att åka ner till den matchen, vi får se hur vi gör.
Det vore ju inte helt tokigt att åka ner till matchen och sedan tillbringa någon
dag i Göteborg under helgen.

Ibland händer det saker som man inte räknat med.
Vid stunder där det bara ska vara känslor av glädje och förväntan kan
det ibland i stället bli ängslan och oro.
Då gäller det att försöka fokusera och känna efter vad som är viktigt.



På fredag kommer våren!
I alla fall om man får tro Aftonbladet, och nu vill jag gärna tro på det
dom skriver.

Nu blir mina kollegor sjuka på löpande band, det känns som att jag sitter mitt
i en smitthärd. Hoppas jag kan hålla mig på benen, har ingen lust med någon
sjukskrivning.

*     *

Idag blev jag påmind om ett inlägg jag gjorde här i bloggen i januari, temat var
konflikter inom innebandyn.

Matcherna mellan AIK och Falun har ju varit ganska så fulla av konflikter, det
har man tydligt sett i matchprotokollen. Igår verkade det som att man hamnat
på hyfsad nivå i alla fall, och kunde hålla nere antalet utvisningar.

Men så brakar det till efter matchen i stället.
En åskådare fick sig ett slag av en innebandyklubba efter att ha provocerat en
AIK-spelare. Det var tydligen inte första gången dessa två hamnat i bråk.

Jag kan ju förstå att det är svårt att, efter en förlust, ignorera hån och ord som
kastas efter men som ett proffs måste man kunna bortse från det och veta att
det är bara att gå vidare. Att ignorera det som sägs, eftersom det ju bara sägs
för att det ska komma en reaktion.
Ignorera, inte svara eller komma med motangrepp.
Och absolut aldrig ta till våld!

Den här killen visste tydligen precis vilka knappar han skulle trycka på för att få
igång AIK-spelaren, han fick en reaktion precis som han ville.
Och nu kan han gotta sig ännu mer, eftersom han fick en ännu starkare reaktion
än han antagligen räknat med.

Det är ju nästan alltid samma spelare som tappar kontrollen över sig, som beter
sig illa. Det ska bli intressant att höra vad förbundet har att säga om detta.
 
*     *

TV4 Nyheterna sa igår kväll att Storvreta får möta Caperiotäby i semifinalen.
Knepigt att dom kan veta något sånt innan alla kvartsfinalserier är avklarade.
Nu lär det ju inte bli så heller, så det var väl nästan ett dubbelfel.

*     *

Jag fick en sak att fundera på idag.
Ett besked som jag inte riktigt var beredd på, men jag hoppas det ordnar sig.

Ännu en seger över Dalen och nu är vi i semifinal.
Otroligt skönt att det här gick vägen, nu har det roliga verkligen börjat.
Av någon anledning har dom senaste matcherna börjat trögt och det har inte varit
någon nerv i matcherna förrän i sista perioden. Man vill ju gärna tro att killarna är
minst lika taggade inför matcherna som jag är, men dom har inte lyckats förmedla
den känslan upp på läktaren till mig i alla fall.
I lördagsmatchen försökte Hannes få fart på publiken men för att publiken ska
kunna ge energi måste den känna energi från planen också.
När killarna ökade tempot på planen kom publiken igång mer också.
En gissning är att när semifinalserien börjar kommer killarna vara så taggade att
dom kommer få oss på läktaren att lyfta dom ännu mer.

Dagens match blev lite onödigt spännande på slutet.

Idag var vi ju inte så många i Fyrishov, det kändes riktigt tomt.
1296 personer på en avgörande kvartsfinal, det är bara för dåligt.
Naturligtvis är det bekvämare att sitta hemma i soffan med en skål chips vid sidan
och titta, men det är ju i Fyrishov vi behövs som stöd.

Det är ju inte klart att Storvreta får möta Warberg i semin, men det finns väl ingen
som inte tror att Caperiotäby kommer att välja AIK.
Eller kan Falun klara av att besegra AIK igen på fredag?
Det gör nog ingen skillnad för oss, tror att Caperiotäby väljer Falun i så fall.

Match i Varberg på långfredagen, kanske dags att göra en resa?
Sist vi mötte Warberg i slutspelet åkte vi ju ner för en match, det är kanske läge
att göra om det. Vi kan förena det med ett besök hos kompisar i Göteborg, det
var ett tag sedan vi var där och hälsade på så det är dags för det nu.

Snö!
Kan någon människa tala om för mig varför det ska behöva snöa igen?
Vad ska det vara bra för? Igår kändes det som att det finns hopp om sol
och värme, men så måste det naturligtvis komma ny snö.

Jycken tyckte att vi skulle gå ut en sväng vid sju-tiden, det tyckte inte jag
men det är ju bara att bita ihop och gå ut.
Sedan försökte jag få gå och lägga mig igen, men det var inte populärt.
Han skenar fram och tillbaka, står och ynkar vid min säng och försöker
smyga upp i den så fort han tror att jag har somnat in.
När jag sedan till slut ger upp och går ur sängen, då tyckte han minsann
att det var läge för honom att vila en stund och lade sig så fint i sin korg
och somnade bums.



Jag har tydligen varit på Håkans Bar, utan att vara riktigt medveten om det.
När vi var i Patong så gjorde vi ju som man gör när man är på semester,
söker föda på olika ställen nästan varje kväll.
En kväll hamnade vi på vad som i efterhand har visat sig vara Håkans Bar.

Programmet hade ju inte startat på TV ännu så jag hade ingen aning om
att det var det stället vi var på förrän jag kom hem.
Varken Håkan eller någon annan av personalen som syns på hemsidan
fanns i alla fall på plats, dom är kanske bara där när det ska filmas.
Själva baren kan jag inte lämna något utlåtande om, vi var som sagt bara
där för att söka föda.
Men om ni ska gå dit, det är nog lika bra att ni äter på något annat ställe
först. För oss i alla fall var maten en besvikelse.

*     *

Hoppas få besök av prinsessan Livia idag.
Hon är så härlig nu, farmors sötnos.

Jag fick en länk från Linda, en länk som handlar om att jaga busar.
Kolla inte här om ni tycker att det jag skrev om i mitt inlägg igår är lite äckligt,
men om ni tittar så får ni en liten aning om vad det var jag fick uppleva.

*     *

Jag höll verkligen på att få äta upp att jag började prata om semifinal.
Dagens match mot Dalen började ju inte så där speciellt bra för våra killar
och det kändes inte alls som att vi skulle vara något topplag.
Allt gick trögt och långsamt och vi fick se Dalen ha övertaget, något som ju
inte alls roade oss på läktaren.
Passningar gick inte som dom skulle och ett tag satt jag där och funderade
över varför Stefan Forsman inte bytte ut Viktor i mål.
Men så plötsligt vände det och killarna fick fart under sulorna igen.
Under slutet av matchen började vi på den där speciella slutspelskänslan,
hoppas att den sitter kvar till på måndag och att vi då kan sätta punkt för
den här kvartsfinalserien.

*     *

L-P är ju borta i kväll så för att få lite sällskap tog jag en kille med mig hem.
Han ligger och sover bredvid mig nu, men jag tror nog att jag får väcka honom
så han får gå ut och kissa en gång innan vi sover för natten.

Vilket härligt väder!
Nu känns det som att det finns hopp, hopp att vi ska få bort all snö och kan
börja leva igen.
L-P är ute och skottar ut snö och is från uppfarten, så att solen kommer åt
att töa den ren.
Den hopplogade stora högen framför huset lär vi få leva med till sista april
eller något sånt är jag rädd. Om den nu går bort så tidigt.


Om en stund är det dags att åka in till Fyrishov, dags för match.
Idag spelar Storvreta andra kvartsfinalmatchen mot Dalen och jag tror ju
på seger igen. Seger idag så kan serien avgöras i Fyrishov på måndag.
Caperio och Warberg är redan klara för seriefinal och det vore förvånande
om inte AIK också går vidare. Dom hade tydligen en ganska så ful match
mot Falun sist, dom har antagligen sin sista boxningsmatch på måndag uppe
i Falun.

Caperio lär väl välja att spela semi mot AIK så det betyder att vi får se fram
mot att möta Warberg. Jag som hade hoppats att vi skulle få ha vårt möte
i Globen 17 april i stället.

*     *

L-P ska iväg och träffa lite gamla kompisar så jag får gå på matchen själv
och sedan väntar väl en kväll i soffan.
Tror att jag ska ta med mig en kille hem så jag slipper vara helt ensam.

*     *

Ett "lyft" för männen?

Idag när vi åkte hem på tåget trodde jag att jag skulle behöva en sådan där
kräkpåse som dom har på flyget.

På andra sidan gången, snett mot mig, sitter det en man.
Han känner att han inte kan vänta med sitt fredagsmys tills han kommer hem.
Medans jag pratar med våra kompisar som sitter mitt mot mig så ser jag
hela tiden mannen i ögonvrån.
Jag ser hur han för upp sitt finger i näsan och börjar sitt sökande, sitt sökande
efter busar.

Ganska snart gör han sitt första fynd, han får ut något som han synar.
Han vrider och vänder på fingret, verkar så nöjd med det han fått ut så han
stoppar raskt in fingret och sitt fynd i munnen.
Men han var inte nöjd med det, fingret åker upp i näsan igen för att söka
fler godsaker.
Och banne mig, får han inte ut ännu ett fynd.

Jag känner hur jag får kräksmak i munnen och blir tvungen att sätta upp
handen framför ansiktet så att jag inte ska se mannen och hans snorkråkor.

Snacka om fredagsmys!

Idag är jag ledig från jobbet för att gå på begravning.
Min farmors man ska begravas,
Einar som skulle ha fyllt 95 år om någon månad.

Det här är den tredje begravningen på en dryg månad.
Nu känns det som att det räcker.

Hur länge ska jag ha Thailand kvar i kroppen?
Är fortfarande otroligt trött på kvällarna, igår gick jag i säng kl 21.

*     *

Krocka med en älg?
Första gången jag hör talas om någon som gör det på skidor.

*     *

Glädjen är stor i Storvreta nu när nya kontrakt börjar skrivas med killarna.
Jag har inte någon koll på vilka det är som har kontrakt som går ut efter
den här säsongen, men nu har i alla fall Mika Kohonen, Jesper Berggren
och Henrik Stenberg skrivit på igen.
Alla tre för två år, det känns bra.
I år var jag inte särskilt orolig för att Mika inte skulle förnya sitt kontrakt,
jag har ju hört sägas att han ska bli husägare utanför Uppsala snart.

*     *

Varje dag går jag förbi ett ställe vid Karlberg där man ger thaimassage,
tidigare har jag ju inte funderat så mycket över det men nu tänkte jag att
jag måste kolla upp vad det kostar att göra ett besök där.
När jag så gick förbi där igår såg jag en skylt i fönstret som fick mig att le.

Man pratar ju om "happy ending", nu ska jag inte påstå att man kan få en
sådan där, men i fönstret satt en skylt om att man har "happy hour".
Det låter ju nästan ännu värre än happy ending, eller vad säger ni?
En hel timme!
Ja ja, jag vet att jag låter fantasin skena iväg, men jag tyckte allt att det
var lite skojsigt.

Uppsala Kommun har inte som högsta prioritet att sanda parkeringsplatser.
Det fick jag smärtsamt uppleva i morse när jag for som en snorloska på
blankisen vid stationen i Storvreta.
Jag dunkade i hela högersidan i isen och dängde in huvudet i bilen som stod
parkerad bredvid. Underbar start på dagen, eller hur?

Det gör ont lite här och var nu, det ska bli spännande att känna här det
kommer att vara när jag ska gå ur sängen i morgon bitti.

*     *

Det var tydligen väldigt gruffigt uppe i Falun igår, jag läste lite om det på AIK:s
Patrik Janssons blogg.

Här berättar Storvretas Fredrik Holtz om hur det gick till när han träffade en
Dalensupporter efter första kvartsfinalen uppe i Umeå igår.
Ingen upplyftande läsning, men det är svårt att hålla tillbaka ett leende.

Log gjorde väl dom flesta som såg Alexander Nedes straff.
"Ska jag ta den bakom ryggen?", snacka om självförtroende.

*     *

Min kropp verkar tycka att den är kvar i Thailand, jag är otroligt trött på
kvällarna. Det får bli ett extremt tidigt sänggående i kväll.

Jag skulle väl ljuga om jag sa att jag studsade ur sängen i morse, men det gick
i alla fall hyfsat bra att komma iväg. Skönt att ta bilen, då var jag ju tidigt på
plats och kunde kolla av lite innan mina kollegor började dyka upp.

Så är första slutspelsmatchen avklarad, seger även om det verkade trögt.

Lite spännande att Falun besegrade AIK, lite nerv i den serien.
Spännande var det också i TV-matchen Helsingborg-Warberg, matchen fick
avgöras på straffar där Warberg lyckades bäst.
Kaxigast var Alexander Nede när han frågade tränaren om han skulle så sin
straff bakom ryggen.
Svaret blev: Gör hur du vill bara bollen går i mål.

Naturligtvis blev det bakom ryggen och i mål.

*     *

Vad ska man säga om det här då?
S-politiker som tycker att incest mellan vuxna syskon ska legaliseras.
Jag har svårt att tro att det är så otroligt många som tycker att det skulle vara
ett alternativ. Men vem vet, det skulle kanske dyka upp ett och annat barn som
är en hejare på att spela banjo om något sånt blir tillåtet.

Så är semestern slut och allt ska bli som vanligt igen.
Eftersom det inte gick att köpa tågbiljetter någonstans under helgen så får vi
lov att ta bilen i morgon. Vilket ju iofs är skönt så jag ska väl inte klaga.
Konstigt bara att det inte ska gå att köpa kombinationskorten annat än på
vardagar då UL har sina butiker öppna.

 
 Bilden lånad från Jesper Mattsson

I morgon börjar det roliga även för oss, Storvreta spelar första matchen i
kvartsfinalsserien mot Dalen.
Det har tydligen strulat en del med att få till matchdatumen, det känns inte
riktigt proffsigt. Att Fyrishov var bokat i fredags måste ju Storvreta ha vetat
om ett bra tag och om jag fattat allt rätt så hade man onsdagen som plan B.
Detta gillades inte av Dalen, som säger att två av deras spelare inte kan få
ledigt från jobbet.
För mig känns det som en del i psykkriget runt slutspelet, men vad vet jag.

Nu blir det i alla fall match uppe i Umeå i morgon och sedan två matcher på
raken här hemma i Fyrishov, på lördag och måndag.
Vi får hoppas att det är slut på den delen av slutspelet sedan, det låter ju
lagom kul att spela match fyra uppe i Umeå ena dagen och match fem här
i Uppsala dagen efter. Men dom matcherna ska vi inte behöva fundera över
om man ska tro alla förhandstippningar som jag har läst.
Slutspel är slutspel, det är nog bäst att inte ta ut några segrar i förskott.

Jag är lite glad för att det inte blev någon match i onsdags, det hade varit
svårt för mig att se den i luften på väg från Hongkong.

I morgon blir det liverapportering från Umeå via unt.se samtidigt som vi ser
på TV4 Sport hur Warberg ta sin andra seger mot Helsingborg.

Jag kanske ska vara glad för min jetlag, den kommer väl att göra att det inte blir
alldeles för jobbigt att gå upp kl 5 i morgon bitti.
Men att vara vaken vid 7-tiden på lördagar och söndagar är väl inte vad jag är
van vid, jag som vill sova så länge jag bara kan då.

Jag satt och räknade lite i morse, vi åkte hemifrån vid 14-tiden 1 mars och kom
hem igen vid 15.30 den 11:e.
Vi var på resande fot under totalt 75 timmar, nästan 31 av dom i ett flygplan.

Snöoväder försenade ju oss både på nervägen och hemvägen, på hemresan så
var det snöoväder i München som gjorde att vårt plan blev inställt och på 
nedresan var det snöovädret dagen före i Frankfurt med inställt flyg som gjorde
att det planet var knökfullt och inte kunde ta oss med.
Men det gjorde ju iofs att vi kom direkt till Phuket och inte som vi hade planerat
till Bangkok för vidare flyg till någon annan badort.

Maria ska strax ge sig av till Arlanda igen, för att flyga till London.
Vet inte om jag är så avundsjuk på henne.
Jo, jag vill ju åka till London men det känns som att jag fått nog av flygplan på
ett tag nu.


    
  Izabella Scorupco Shame, shame, shame

Så vacker hon är, Izabella.
Nu på morgonen har jag sett henne i två TV-program.

Kålpudding, med brunsås och lingonsylt.
Så otroligt gott!

Och så gott med riktig hemlagad mat.

Världen är helt upp och ner!
Klockan är 11 en lördag och jag har redan varit vaken i sex timmar.
En lördag! Visst är det skrämmande....

*     *

Eftersom jag är en amningsförespråkare så tycker jag att det här är
spännande läsning.

Har vi haft semester?
Nej, vi behöver nog åka bort en sväng tror jag.
Jag kan väl inte påstå att jag längtar efter att sätta på ett flygplan, men det vore
inte helt fel att så ligga lite i solen.
Tänk att gå upp och äta en ordentlig frukost för att sedan gå ner och lägga sig
vid poolen en stund. Det är något jag kan rekommendera.
Men nu lär det dröja innan det blir något sånt igen antar jag, nu är det bara jobba
som gäller. Hur ska jag orka det tro?

Det blev inte mycket sömn i natt trots att jag var så otroligt trött efter hemresan.
Jag kunde inte gå och lägga mig igår och kom inte i säng förrän vid halv ett ungefär,
sedan vaknade jag vid sex-tiden och kunde inte sova mer. Vid sjutiden var det bara
att gå upp, det gick bara inte att somna om. Till min stora förvåning kom Maria och
Yasin också upp stax efter oss, våra kroppar är inställda på helt andra tider nu.
Jag ska försöka gå och lägga mig nu, och hoppas att jag kan sova ordentligt och länge.

Kollade precis på första kvarsfinalen mellan Caperiotäby och Balrog, jag satt och ville
så gärna att Balrog skulle vinna men tyvärr så blev det inte så.

Sova länge, kom precis på att det lär väl inte bli så i alla fall.
Vi har Elliott här och han brukar ju inte vara någon sjusovare direkt.

*     *

Månadens idrottsstjärna i UNT, jag har precis lämnat min röst.
Jag har röstat varje månad och jag kan stolt berätta att min kandidat har varit den
som rattat runt med bilen varje gång.
Extra kul för Henke eftersom han tydligen har ett ganska så färskt körkort.

Så är vi hemma igen, det känns lite overkligt.
Hemresan tog nästan 40 timmar, från det vi klev ut från hotellet tills vi klev in hemma.
Vi flög Asian Air från Phuket till Hongkong, det är tydligen någon sorts lågprisbolag men
någon Ryanair var det då verkligen inte. Det var gott om platser på det planet så jag
kunde tom lägga mig en stund över tre säten.
L-P hade lite problem med några brudar i övre tonåren som satt framför honom och
släppte brakare för fullt. Dom lade av så många rökare att dom till slut tog fram en
flaska och sprutade parfym, för att dom själva skulle stå ut antar jag.
Kul hade dom tydligen i alla fall.

Väl i Hongkong fick vi som tur var plats på planet mot München.
Dryga 12 timmar i en flygstol är ingen lek, allra helst inte när vi hade ett par timmar
i kroppen från resan till Hongkong också.
Jag tittade på en film, försökte sova, tittade på en film, sov lite, tittade på en film och
försökte sova .....
Precis när jag kände att jag var på väg och somna in ordentligt var det en j-a galning
som fick tokspel och skrek och gapade så att han väckte hela planet.
Han blev vansinnig för att mannen som satt bakom honom tydligen hade knuffat på
hans stol. Så vansinnig att han hotar ta till våld om det hände en enda gång till.
Otroligt moget, det var ungefär det som vår flygkapten sa till mannen när han kom ut
och läxade upp honom.

Framme i München, lagom mosiga går vi glatt och får bordingpass till morgonflyget
till Stockholm. Lika glada var vi inte när vi fick besked om att pga snöstormen som
bråkade över München gjorde att vårt flyg och ett gäng andra avgångar blev inställda.
Detta innebar ju att alla på "vårt" flyg skulle bokas om till senare avgångar och det i
sin tur skulle ju påverka våra möjligheter att komma med. Jag såg framför mig hur
det skulle bli ännu en natt i Tyskland, men som tur var så bestämde sig snön för att
det fick vara nog och vi lyckades få plats på nästa flyg hemåt.

Efter 40 timmar på resande fot, varav ca 17 av dom hopknölad i en flygstol så måste
jag erkänna att det var riktigt skönt att komma hem.
Jag är svintrött nu, men kan inte gå i säng av någon anledning.
Är väl så övertrött antar jag.

Så, var det värt all denna restid för att vara en vecka i Thailand?
Det var det absolut!
Vi hade det jättebra där nere och jag är så glad för att Maria och Yasin ville ha oss
med på resan. Det var mysigt att få vara tillsammans med dom under den här tiden,
vi träffas ju tyvärr inte så ofta i vanliga fall.

Nu har hemresecirkusen börjat!
Efter en lång väntan får vi besked att det bara finns en plats på Condoren,
L-P och jag kan bara åka tillsammans med Yasin så det skulle bli Maria som drog
vinstlotten och en resa till Frankfurt.
Vi andra fick snällt gå och köpa oss biljetter till Hongkong, därifrån ska det finnas
möjlighet att komma till Munchen under kvällen.
L-P och jag går bort och sätter oss på en restaurang och helt plötsligt ser vi hur
Maria och Yasin kommer hand i hand, då har Maria blivit "avkastad" från Condoren.
Av någon anledning så fick dom inte till det hela och tyckte det var bäst att låta
henne kliva av.
Så nu är vi alltså alla fyra igen som ska ut på vidare äventyr.

Vi blir sittande här på Phukets flygplats ett par timmar till innan Hongkongplanet
går, sedan är det bara att hålla tummarna att det verkligen finns platser kvar så
att vi slipper tillbringa natten i Hongkong.

  

Idag blev det en utflyktsdag.
Vi blev hämtade av vår chafför efter frukost och så bar det av till en härlig
strand som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.
Där chillade vi i några timmar i solen innan han hämtade upp oss igen och vi
fick en liten rundtur på ön.

Vi tackade nej till alla förslag om olika djurshower, vi hade inte riktigt lust att
se djur som gör konstiga saker. Men vi hade däremot svårt att tacka nej när
han ville stanna vid en stor smycke"fabrik" som han kallade det.
Jag kände mig otroligt felklädd när vi kör upp framför huset och det kommer
en massa människor utspringande för att ta mot oss. Sedan blev vi fyra
ledsagade, ja verkligen ledsagade in i en sal där det fanns en otrolig massa
vackra smycken. Vi hade lämnat korten på hotellet och det var jag nästan
glad för, hade jag haft det med mig så hade jag nog shoppat loss.
Kanske inte på dom dyraste avdelningarna, men jag såg många saker som
jag gärna skulle vilja äga. Vackra halssmycken och ringar som bara ropade
efter mig och ville att jag skulle ta med dom hem.

Sedan var det dags att vara lite kulturella och besöka ett tempel.
Efter det fortsatte rundturen med stopp på utkiksplatser och så en snabbis
in i Phuket innan vi åkte "hem" till Thara Patong.
Väl hemma var vi så trötta att vi gick nästan direkt och lade oss för att få
oss en omgång thaimassage. Jag tror nästan att jag blivit beroende av det.

Det ligger ett ställe som jag passerar varje dag precis vid Karlbergs station
där man kan få thaimassage. Undrar om jag kan gå till dom eller om det är
ett sådant ställe som bara sysslar med "happy ending"?

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom att vi har det riktigt bra här.
Idag har jag inte gjort ett dugg förutom att ligga vid poolen och bada i havet,
det räcker faktiskt så.
Idag var det ännu värre vågor, jag blev ordentligt omkullkastad av en våg så
jag hade brallorna fulla med sand när jag kom tillbaka till hotellet.

Jag tycker att det är jättebra här, men det skulle vara ännu bättre om man
kunde ta två steg utanför hotellet utan att folk sliter i en.
Är det inte tröjor som ska säljas så är det tjejer, det är ganska läskigt när vi
kommer och går alla fyra och trots det så sliter både tjejer och hallickar i
karlarna och ska sälja "massage".
Det vimlar av prostituerade överallt här i Patong, dom står i stora klasar
överallt på gatorna och på barerna. Det är lite läskigt att se när männen först
följer sin nattkamrat ut från området och sedan går in och förenar sig med sina
vänner för att äta frukost.
Och så många "ladyboys" det finns, jag trodde faktiskt inte att det var så
vanligt som det tydligen är här. Nog för att jag hört talas om dom, men att dom
skulle vara så många hade jag aldrig kunnat tro.

Idag har det varit en stor thaiboxningsgala här i Patong, en gala som man har
åkt runt i skrålande bilar och gjort reklam för hela tiden vi varit här.
Det skulle tydligen vara 10 matcher och Sverige fanns representerat genom en
pojke som kallas Inseethong. Jag kände inte riktigt att det är en sport(?) för
mig så det var ganska lätt att välja bort den aktiviteten.

I morgon blir vi upphämtade efter frukost och ska ta oss en tur runt ön.
Det ska bli spännande att se vad "Mr Better" har för plan för dagen, han skulle
visa oss någon riktigt fin strand och något tempel osv.

Visst är det otroligt snyggt med en röd näsa?

Idag har jag inte gjort något annat än njutit av att ligga i solen.
Jo, jag har ju bytt rum också.
Eftersom vi inte visste hur det här hotellet var så bokade vi bara två nätter till att
börja med och idag fick vi byta. Vi blev tom uppgraderade till en klass bättre rum,
men eftersom vi inte är ryssar så gillade vi det första rummet bättre.
I första rummet hade vi direkt utgång till poolen, hellre det än att bo i ett lite större
rum på fjärde våningen. Så vi har pratat oss till att bli degraderade igen i morgon,
då får vi nya rum som ligger nära dom vi hade från början.

Det är så varmt i havet att man knappt känner skillnad på luft och vatten.
Vågorna är ganska så höga här så det är ingen plats för barnfamiljer direkt.
Nu ska vi ut och söka föda, vi får se om jag stoppar ner fötterna till köttätande
fiskar igen. Det var ju faktiskt ganska så skönt.

  

    

Det blev ett par första gången igår....

.. första gången jag badade med the US Navy
.. första gången jag badade i havet i Thailand
.. första gången jag fick thaimassage
.. första gången fiskar fick äta på min kropp

Det måste ha kommit in ett amerikanskt skepp, hotellet är fullt med amerikanska
soldatpojkar. Dom är verkligen bara pojkar, som busar runt i poolen på sin permis.

Så otroligt varmt och skönt det är i havet, så skönt.

Thaimassage, det är nog den bästa massage jag någonsin fått.
Visst, det gör ont men jag blir så avslappnad och mår så bra efteråt.
Men varför är det bara män som får frågan om Happy ending?

Jag har ju länge varit nyfiken på detta.

    

Det var inte så läskigt som det låter, det kittlas faktiskt mest.

Nu har vi bytt till ett kanonbra hotell, Thara Patong.
På det förra så störde det mig lite att det satt en skylt i receptionen att ville man
ta upp en "lady" rummet så kostade det 300 bht extra till hotellet.

Vi tog oss ut till flygplatsen i Frankfurt for att forsoka reda ut hur vi skulle kunna gora
med vara biljetter. Vi har aterresa via Singapore eftersom vi visste att det var tjockt
via Bangkok, nu fick vi veta att det var fullt aven via Singapore. Vi skulle kunna chansa
och ta oss till Hongkong och se om dom later oss flyga darifran.
Vi sitter dar och funderar pa hur vi ska gora, att resa hem igen kanns ju som ett riktigt
nederlag. Vi maste chansa pa att komma med pa planet till Bangkok pa kvallen igen,
funkade inte det sa skulle vi tanka over om det var dags att ge upp.

Maria och jag hittade en lugn vra att sitta i och L-P och Yasin, som bada har svart att
sitta still vandrade runt pa terminalen och kikade pa ingen vet vad.
Helt plotsligt kommer L-P springande med andan i halsen och sager att vi kanske kan
komma med pa ett charterplan direkt till Phuket, ett plan som skulle lyfta om en timme.
Det var bara att rafsa ihop vara vaskor och saker och springa genom hela terminalen
igen, vi kommer till en incheckningsdisk dar det ar helt folktomt.
Lycka till, sager kvinnan som checkar in vart bagage och sa borjar nasta rusning
genom sakerhetskontroller osv for att komma till gaten.
Dar blir det en stunds vantan innan vi fick besked att vi fick aka med.
Det kandes allt lite konstigt, pa en timme gick vi fran att sitta dar och smadeppa for att
vi inte visste hur det skulle bli till att sitta i ett plan och helt plotsligt vara pa vag.

Phuket, det var ju inte hit vi hade tankt oss men det far ju duga. Eller vad sager ni?

Vi lamnade Frankfurt klockan 15 och var framme i Phuket klockan 1, dvs klockan 7 pa
morgonen. Eftersom vi inte hade nagon aning alls om vart vi skulle ta vagen bokade
vi hotellrum pa flygplatsen, vilket naturligtvis visade sig vara ganska sa korkat.
Vi hamnade pa ett hotell som vi inte ar riktig nojda med sa i morgon tar vi vara vaskor
och flyttar pa oss en bit.
Tyvarr sa ar priserna har inte sa laga som vi skulle vilja att dom var, men det ar val
bara att bita ihop och betala.
Kan vi ta oss hem pa samma satt som vi kom hit sa spar vi in lite pengar pa det.

Nu ska det bli otroligt skont att fa ga i sang och sova!

Vår resa startar från ett snöigt Storvreta mot Arlanda.
Redan på bussen från parkeringen får vi höra historier om några SAS-killar som suttit
fast i Bangkok i en vecka och inte kan komma hem pga att alla planen är fullbokade.

Resan mot Frankfurt gick bra och vi hade några timmar att vänta på flygplatsen innan
vi skulle lyfta mot Thailand. Det var bra att vi hade gott om tid eftersom det tog hur
lång tid som helst att gå från den ena delen till den andra.
Vi fick ju först hämta ut våra väskor och sedan gå till incheckningen och lämna in dom
igen, redan där säger tjejen att det ser ganska fullt ut på flyget.
Vi knallar genom säkerhetskontrollen och tänker ta oss något att äta efter en stund,
vilket visade sig att inte vara så lätt. Restaurangerna fanns bara precis innanför så
där vi var fanns det bara några mackor, när vi frågade så fick vi till svar att vi skulle
gå "20 minuter tillbaka" vilket inte kändes som ett alternativ. Att gå 20 minuter bort
och sedan 20 minuter, dvs 40 minuters promenad för att få något i magen.
Det fick alltså lov att bli en macka.

När man ska börja incheckningen hör vi att man ropar och säger att planet är överbokat
och man erbjuder den som väljer att skjuta upp sin resa en dag hotellrum, middag och
ca 6000 SEK. Hade vi haft bokade biljetter hade vi nappat direkt.
Nu fick vi i stället sitta där och se hur vi fanns med på en reservlista som rullade på
skärmarna, med nr 26 kändes det inte som att vi skulle få komma med.
Vi satt där och funderade över hur det kunde komma sig att några timmar tidigare
såg det ut som att det skulle kunna finnas platser och nu var planet överbokat och
det var hur många som helst som stod på väntelista.
Då visade det sig att pga oväder dagen innan hade man ställt in flyget så det här var
alltså två dagars passagerare som skulle iväg.

Vi fick hjälp av den mycket trevliga personalen att boka ett hotell och sed fick vi lov
att springa genom terminalen för att hinna med bussen som skulle ta oss till hotellet.
När vi kommer till bagageutlämningen fanns inte våra väskor där men efter något
telefonsamtal kom dom rullande på bandet och vi kunde rusa ut till bussen.
Nu sitter vi alltså på hotellet och ska försöka ta ett beslut om hur ska gå vidare.
Det troliga är att vi gör ett nytt försök i kväll att komma iväg, men att vi får försöka
titta på alternativa hemresevägar.

Håll tummarna för oss!

Nu sitter jag här med en väska packad, strax åker vi till Arlanda för att ta oss
ett första steg mot Thailand. Vi kommer att flyga till Frankfurt och där hoppas
vi att vi kommer med planet till Bangkok och att vi där kan ta oss vidare till den
strand där jag tänker ligga och njuta i en vecka.
På torsdag nästa vecka måste vi ta oss till Singapore och där hoppas på att få
komma med ett plan hem mot Europa igen. Vi måste ta den vägen eftersom det
var för många som vill åka från Bangkok vid samma tidpunkt som vi.

Håll nu tummarna för att allt går vägen och att vi inte blir sittande någonstans.