Med trötta ben

Tillbaka hemma igen från Örebro.

Vilken otrolig sommardag vi fick under Postmilen!
Solen gassade och dom som sprang milen såg rejält trötta ut i värmen.
Jag är ju lite mer försiktig av mig så jag gick , tillsammans med gravida Pernilla,
en halvmil i stället. Att springa är ju inte riktigt min melodi.

Vi fick en lagom promenad i solen, kul att se 1400 postisar svettas tillsammans.
Efter en lång väntan på busstransport mot hotellet väntade den intima delen av resan.
Vi bodde tre, eller tre + en stor mage, i ett rum som inte var mycket större än en telefonhytt.
Sängen var max 1.40 och sedan var det en nedfällbar säng som gick på tvärsen över,
där klättrade jag upp.



Det gällde att bestämma vem som skulle stå var och göra vad i det lilla rummet,
det fanns inte utrymme för någon spontanitet precis.

Efter en öl ute i solen så gick bussen in mot festen, en fest som bestod av en god middag 
som serverades av orutinerad personal som inte riktigt fick snurr på det hela.
Under middagen uppträdde Systrarna K och när maten var uppäten fick vi resa oss för
att vårt bord skulle plockas bort och dansen skulle börja.
Dansmusiken stod Nova för, ett riktigt bra dansband och uppe på discot brölade ibland
ett hårdrockband för full hals medans den mediokra dj:en fick vila sig.

Vi gick med värkande fötter mot bussen strax före kl 1, Annlo tjatandes om att hon inte
skulle överleva utan att få något i magen. Så när vi kom till hotellet fick det lov att bli
lite varma mackor innan vi kröp in i vårt lilla rum.

Hemresan kändes som en hel evighet,. tåg från Örebro till Enköping för att där byta till
buss mot Uppsala. Sedan in i den stekheta bilen för sista biten ut till Storvreta.

Vi har haft en kul helg, men det vete katten om jag tänker vara med nästa år.
Åre låter inte så lockande tycker jag just nu i alla fall..........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0