Monas pusselbit

Så skönt det var att koppla från blodtrycksmätaren efter att ha gått med den på
armen i drygt ett dygn. Till slut kändes det som att armen skulle se ut som ett
enda stort blåmärke, men det syns inget nu.

Maria och Summay är hemma över natten så dom ska åka och lämna in
apparaten på vårdcentralen i morgon bitti, så jag slipper vänta hemma på att
dom ska öppna.

Någon har plankat på tunnelbanan och sedan uppgivit Summays namn och
personnummer och nu har det kommit en betalningspåminnelse på 1.250:-.
Har man inget id eller inte vill visa det man har så är det tydligen bara att
säga vilket namn och personnummer som helst och gå från platsen med
ett inbetalningskort i handen. Man kan inte tala om vilken tid kontrollen skedde
så att det går att verifiera var man varit vid den tidpunkten.
Nu ska Summay få skicka in en kopia på sitt körkort och skriva sin namnteckning
ett antal gånger för att man ska jämföra med den namnteckning man har.
Hoppas det går att lösa utan strul.
Tyvärr så har Summay och Maria misstankar om vem det kan vara som gjort detta,
det bevisar att en del människor inte går att lita på.

När jag var på väg hem ringde Emma och frågade om jag ville bli hämtad vid
tåget, klart jag ville det. Trevligt att ha ungarna hemma.


bara att en del människor