Monas pusselbit

Första dagen i ny organisation.
Ja, för mina kollegor alltså. Jag har ju inget jobb ännu i det nya.
Jag ska fortsätta med business as usual tills annat meddelas, när det nu blir.
Måste erkänna att det är lite svårt att hitta motiveringen att jobba på, idag var det
riktigt jobbigt stundvis.

Jag är ju så j-a rädd att jag ska börja böla på jobbet, vill inte låta mina kollegor se
hur ledsen jag är. Men ibland så lurar någon av dom mig till att låta någon liten tår
trilla ner, det är nackdelen med att ha känslorna så nära och öppet.
Jag önskar att jag kunde vara lite "hårdare" och inte så här blödig, det känns så
ovärdigt på något vis. Jag är ju för sjutton gubbar inte den första i världshistorien som
får lämna jobbet, jag var ju i ungefär samma sits när jag fick gå från IT-avdelningen
men då hade jag ju ett annat jobb att gå tillbaka till i alla fall.
Det tog nog ett tag innan mina härliga kollegor där hade hämtat sig när jag hade slutat,
så som jag bölade vid "avslutningsfikat". När dom började sjunga för mig, med en egen
text till "Dagny", så sprutade tårarna på mig.

Ja ja, det är väl bara att bita ihop och gå till glashuset som vanligt i morgon igen.
Nog om detta.........

Vilka idioter det finns!
Vad kan dom här lirarna ha för IQ tror ni?
Dom måste ju ha någon sorts intelligens i alla fall eftersom dom klarade av att ta sig
från Helsingborg till Malmö, men där tog nog hjärncellerna slut.

Tacka f-n för att svenska kvinnor vill byta liv med Emma Andersson.
En alldeles egen snygg miljonär, vem skulle inte vilja ha det?
Då skulle jag i alla fall inte behöva bekymra mig för att inte ha något jobb......