Amningshjälpen
Efter det att jag hade fått mitt tredje barn fick jag via ett WHO-projekt jag
deltog i kontakt med Amningshjälpen, det hela slutade med att jag blev
en av föreningens hjälpmammor.
Hjälpmammorna jobbar ideellt med att vara amningsrådgivare, med att
hjälpa och stötta mammor som har problem med sin amning.
Nu är ju det ju snart 20 år sedan jag var hjälpmamma, men jag har svårt
att tro att arbetet har förändrats allt för mycket.
Vi som var hjälpmammor var en blandning av alla sorters kvinnor med olika
bakgrund, men alla med erfarenhet av amning. Vi tog mot telefonsamtal som
behövde någon att prata med, någon att få stöd och råd av.
Vi gav inga medicinska råd, utan mer praktiska. Ofta så visste mamman precis
hur hon ville göra men hon ville bolla det med någon annan.
Alla var vi ju naturligtvis för att barnen skulle ammas, men det var alltid
mammans beslut som gällde. Ville hon avbryta sin amning av någon
anledning så stöttade vi det beslutet och gav den hjälp vi kunde.
Med den bakgrunden så blir jag ledsen när jag läser sådana här artiklar.
Mammans beslut ska stöttas, oavsett egen uppfattning.
Om man läser stadgarna så ska föreningen främja amning:
§ 1 Ändamål
Amningshjälpens ändamål är att föra vidare kvinnors amningskunskap
och ge råd och stöd till dem som önskar amma sina barn.
Vi stödjer det internationella arbetet för att värna om amning i alla länder.
Så naturligtvis är det amning som hjälpmammorna föreslår, trots att vissa
upplever det som tjat.
Men som sagt, det är mammans beslut som gäller.
