Var rädd om barnen

Jag jobbar ju i ett av Sveriges största företag, ett företag där det finns alla
typer av människor. Så ska det ju vara, eller hur?
Här är vi smarta, duktiga, kloka, snälla, proffs på det vi gör vart vi än finns
i företaget. Men så finns det ju naturligtvis dom som inte är lika smarta,
duktiga, snälla, proffsiga utan kanske lite mer lata och slöa.
Men så är det ju överallt i verkligheten.
Jag har kollegor från hela världen, med alla olika färger på sitt skinn.
Från vitaste vitt till svartaste svart.
Någon gillar gröna gummistövlar och andra gillar att springa i skogen.
Jag har kollegor som har olika sexuella läggningar, en del tycker om män,
en del tycker om kvinnor och en del är mer flexibla.
Jag bryr mig inte om vem mina kollegor har sex med, om dom har det med
en eller flera. Så länge alla inblandade är med av egen fri vilja så är det
bara att köra på och ha det trevligt.

Men jag förstår ju också att av ca 30.000 anställda så finns det dom som
gör saker som dom inte borde. Det finns kräk som misshandlar andra,
kroppsligt och psykiskt och det finns dom som ofredar sådana som inte
kan skydda sig själva.
Jag blev riktigt ledsen när jag läste i tidningarna om min kollega som
anses ha ofredat barn i tjänsten. Den som anställde honom gjorde
tydligen ett dåligt jobb eftersom man vad jag vet måste visa upp ett utdrag
ur belastningsregistret för att få anställning.
Den här killen var ju tydligen tidigare dömd för sexuellt ofredande så det
borde ju ha fått varningsklockorna att ringa hos den personalansvarige.

Jag läste i tidningarna att mannen hade en blogg där han tom hotat
föräldrarna till dom utsatta barnen, men jag har senare förstått att han
skrivit kommentarer i någon annan pedofils blogg.

Det är helt oacceptabelt att ge sig på barn!
Men hur håller man dom säkra när det verkar dyka upp pedofiler
överallt numera? Det går inte att skrämma upp barnen så att dom inte
vågar tala med människor, vi kan inte skapa ett samhälle där alla ska
gå och vara rädda hela tiden.
Vi har så mycket rädslor ändå, vi behöver inte ännu fler.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0