Många tårar
Vet inte när så många tårar rann nerför mina kinder senast.
Vi tog oss i kragen och gick på bio idag, L-P fick välja film och vi hamnade på Australia
Vilken otroligt vacker film.
Det är egentligen en väldigt förutsägbar film, man vet nästan hela tiden vad som kommer
att hända men det gör inget. Det finns väldigt vackra och rörande scener, där tårarna
strömmar nerför kinderna.
Pojken Nullah har stor del i filmen och en del starka scener.
Den när han stoppar den framrusande hjorden är vacker och när han sjunger så att
Mrs Boss ska hitta honom är hjärtknipande.
När vi lämnade bion så var det svårt att förstå att det verkligen hade gått tre timmar,
filmen kändes absolut inte så långt.
Visst är det väl skönt att få gråta utan att vara ledsen.
Jag är ju lite svag för sådana filmer, gillar att låta tårarna rinna vare sig det är sorgligt
eller lyckligt. L-P sa att kvinnorna som satt bredvid honom "ulade" dom också och jag
tyckte mig nog höra snyftningar runtom i salongen.
När vi kom hem kastade jag mig över datorn med förhoppningen att jag skulle få
beskedet att Storvreta besegrat Dalen, men inte då. Det blev smörj igen.
Nu börjar jag snart bli lite orolig, men mycket kan väl hända ännu.
Jag knäppte på jobbdatorn en stund, ville kolla lite inför morgondagen.
Det slutade med att jag jobbade i 1,5 timme så det får jag väl ha tillgodo i morgon.
En liter mjölk, det är ju inte så mycket eller hur?
I alla fall inte när det finns i tetran, när det ligger över hela köksgolvet så är det
hur mycket som helst kan jag tala om.
Men, så går det när man är släpphänt *suck*
