Monas pusselbit

Så fort helgerna går, det är helt otroligt.
Idag har jag inte gjort ett dugg annat än varit på innebandymatch.
Jo, jag har ju kollat TV, surfat och käkat lite också men jag har inte aktiverat mig på
annat sätt under hela dagen.

När jag surfade runt så hittade jag en grupp på Facebook, en minnesgrupp för
flickan som blev mördad i Skyttorp nu i veckan. När jag läser vad vänner till henne
skrivit där inne så är det ju inte så svårt att inse vad som hände. En flicka som
inte haft det så lätt i livet fick sitt ljus släckt på ett tragiskt sätt.

Matchen då?
Den kommer inte att gå till historien som någon av lagets bästa direkt, dom två
första perioderna var Storvreta inget slutspelslag.
Men så spottade man upp sig i sista och vann till slut med 7-3.

Förstår ni hur svårt det har varit för mig att inte skriva något om det som rört sig
i mitt huvud i flera veckor nu?
Jag har vetat sedan mitten av oktober att jag ska få ett barnbarn och har inte
kunnat säga ett ljud om det här förrän nu. Inte lätt ska jag tala om.
Lite svårt är det ju att förstå, jag tycker ju att jag precis själv har blivit mamma och
så ska jag få barnbarn. Jag skulle ju själv kunna producera fortfarande utan att
så många höjde på ögonbrynen.
Eller det skulle dom kanske göra när jag tänker efter.
Men i alla fall.......
Det ska bli jättemysigt med en liten bebis, jag riktigt längtar efter att få snosa
på det lilla Pyret.