Monas pusselbit

Efter att ha suttit och tittat på regnet nästan hela dagen igår så fíck jag sätta lite
fart på dödköttet för att ta mig till Stockholm och den årliga grillfesten i Dianelund.
Om jag brukar ta lång tid på mig i vanliga fall med att göra mig i ordning så är det
ingenting mot hur det är just nu, helt otroligt vad man blir förslöad av att göra ingenting.

Tidsoptimist som jag är så fick jag ju gå alldeles för fort upp till stationen men så
fick jag sjunka ner i sätet på Upptåget för första gången på en månad.
Upptåget till Upplands Väsby, pendeltåget mot Stockholm, t-banan till Gullmarsplan
och så en promenad in i grönskan.
Dianelund är ett helt underbart koloniområde, en oas mitt i staden.



Här har vi under dom senaste sex-sju åren haft en fest med gamla Pablo-gänget,
numera har alldeles för många "gamlingar" ramlat bort men det har i stället fyllts
på med andra IT-människor.
I år hade Margot dukat inne och det var tur, vi kunde samlas och ta en fördrink och
jag lyckades grilla innan regnet började falla.
Mycket prat, lite dans och en trevlig kväll blev det.

Leif och jag skulle ta sista tåget mot Uppsala och påbörjade vår vandring mot
Gullmarsplani skönt duggregn som hade utvecklas till något helt annat när vi kom fram.
Genomvåta tog vi en taxi mot Centralen och räknade med en lugn tågresa hem.
Vad vi inte hade tänkt på var att det hade tydligen spelats fotboll, på tåget var det olika
konstellationer med brölande tonårspojkar som tydligt höll på olika lag.
Bredvid oss hamnar till slut två snällt sagt överförfriskade killar i 30-årsåldern med en
engelsktalande tjej, dom hade sedan show hela resan mot Uppsala.
På något vis drogs Leif och jag in i det hela och det blev en ganska kul hemresa.

---

Nu ska jag ut och njuta av solen.
Ska fjäska lite för vår snälla granne och har en sockerkaka i ugnen.