Ett farväl

Vilken underlig dag det var igår.

Den började med att jag åkte till jobbet som vanligt.
Så en stund efter lunch var det dags att lämna jobbet för att ta mig till Stefanskyrkan,
nu väntade Olle Bosons begravning.
Kyrkan var fullsatt och solen sken så vackert, den sken in genom kyrkfönstret rakt
ner på Olles kista. En vacker och gripande cermoni där musiken naturligtvis fick
utrymme. Det blev ett fint farväl av en fin kille.

Bil tillbaka till Uppsala och så pizza hemma hos syrran.
Hennes 13-åriga dotter tyckte att vi var riktigt pinsamma när vi plockade fram en
massa gamla singlar och dansade och sjöng. 13-åringen fick sedan göra oss sällskap
till Katalin där the Sullivans spelade. Katalin är väl inte direkt en plats för 13-åringar,
men tösen ville få lyssna på morbror.

The Sullivans, vad ska jag säga?
Ni är bara så bra, det är sån energi och glädje när ni spelar.
Det kändes som en bra avslutning av dagen och en hyllning till Olle.
Det rann allt några tårar även på kvällen när ni spelade.

*     *

Idag är det knyt som gäller.
Kl 15 ska det dukas och så klockan 19 drar det igång.
Jag är väl kanske inte riktigt i form för detta, men när vi väl kommer igång så går
det nog bra. Det ska bli kul att få dansa, riktig styrdans.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0