Monas pusselbit

Så är vi hemma igen, det känns lite overkligt.
Hemresan tog nästan 40 timmar, från det vi klev ut från hotellet tills vi klev in hemma.
Vi flög Asian Air från Phuket till Hongkong, det är tydligen någon sorts lågprisbolag men
någon Ryanair var det då verkligen inte. Det var gott om platser på det planet så jag
kunde tom lägga mig en stund över tre säten.
L-P hade lite problem med några brudar i övre tonåren som satt framför honom och
släppte brakare för fullt. Dom lade av så många rökare att dom till slut tog fram en
flaska och sprutade parfym, för att dom själva skulle stå ut antar jag.
Kul hade dom tydligen i alla fall.

Väl i Hongkong fick vi som tur var plats på planet mot München.
Dryga 12 timmar i en flygstol är ingen lek, allra helst inte när vi hade ett par timmar
i kroppen från resan till Hongkong också.
Jag tittade på en film, försökte sova, tittade på en film, sov lite, tittade på en film och
försökte sova .....
Precis när jag kände att jag var på väg och somna in ordentligt var det en j-a galning
som fick tokspel och skrek och gapade så att han väckte hela planet.
Han blev vansinnig för att mannen som satt bakom honom tydligen hade knuffat på
hans stol. Så vansinnig att han hotar ta till våld om det hände en enda gång till.
Otroligt moget, det var ungefär det som vår flygkapten sa till mannen när han kom ut
och läxade upp honom.

Framme i München, lagom mosiga går vi glatt och får bordingpass till morgonflyget
till Stockholm. Lika glada var vi inte när vi fick besked om att pga snöstormen som
bråkade över München gjorde att vårt flyg och ett gäng andra avgångar blev inställda.
Detta innebar ju att alla på "vårt" flyg skulle bokas om till senare avgångar och det i
sin tur skulle ju påverka våra möjligheter att komma med. Jag såg framför mig hur
det skulle bli ännu en natt i Tyskland, men som tur var så bestämde sig snön för att
det fick vara nog och vi lyckades få plats på nästa flyg hemåt.

Efter 40 timmar på resande fot, varav ca 17 av dom hopknölad i en flygstol så måste
jag erkänna att det var riktigt skönt att komma hem.
Jag är svintrött nu, men kan inte gå i säng av någon anledning.
Är väl så övertrött antar jag.

Så, var det värt all denna restid för att vara en vecka i Thailand?
Det var det absolut!
Vi hade det jättebra där nere och jag är så glad för att Maria och Yasin ville ha oss
med på resan. Det var mysigt att få vara tillsammans med dom under den här tiden,
vi träffas ju tyvärr inte så ofta i vanliga fall.