Monas pusselbit

Hur trött kan man bli?
Igår var det full fart, efter jobbet blev vi bussade till Frihamnen för att köra gocart.
Det var väl så att jag gjorde ett klokt val och avstod från att köra, jag tittade på
och svettades i värmen. Jag kan inte påstå att jag var särskilt avundsjuk på dom
som klämde in sig i overallerna och körde i värmen.

När tävlingsheaten var avklarade väntade bussen på att ta oss till Engelen.
Där fick vi mat i magen och lite drickbart för att återställa vätskebalansen igen.



Killen på bilden vakade över oss när vi åt, vet inte om det kändes så där
jättetryggt. Efter maten hamnade mina härliga jobbarkompisar och jag
naturligtvis ute i baren, framför bandet.
De Sotos såg till att jag blev svettig och glad.
Vid 1-tiden fick det vara färdigdamsat och det hög tid att hitta en buss som
kunde ta oss ut till en säng, just den här sängen fanns ute i Gustavsberg.
Resan dit med buss tog en stund, men det gick desto snabbare med bil till
jobbet på morgonen. Så skönt att bara transporteras, utan att behöva
göra något annat än att få in ändan i bilen.

När jag kom hem var det bara att tvätta mig under armen och byta top för
nu var det dags att åka in till stan igen, dags för guldfest.
Vi samlades ca 100 personer på O'Learys för att fira vårt SM-guld och för
hylla dom Svenska mästarna, laget och ledarna. Den avgående tränaren
Stefan Forsman fick tårar i  ögonen igen, underbart att se hans känslor och
engagemang.
Staffan Jakobsson gjorde ett bejublat framträdande där han kommenterade
sista minuterna i SM-finalen som visades på TV-skärmarna. Max Holst och
Dennis Solid framförde en låt som dom knåpat ihop tillsammans för några
år sedan, det hördes att alla killarna hade hört och sjungit till den låten tidigare.

Vi åkte hem redan vid 22.30-tiden, det känns i kroppen att festa två kvällar
i rad. Kan det vara ålder??