Inte riktigt som jag tänkt mig

Den här dagen slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig skulle man kunna säga.
Jag trodde att jag skulle skynda mig hem från jobbet för att bara byta och åka in till stan för möte med mina rara tanter, men nu såg Uppsala Kommun till att jag hamnade på Närakuten i stället.
För att komma från den ena sidan av perrongen till den andra vid tågstationen i Storvreta måste man passera tunneln under tågspåren. Det brukar ju funka hyfsat bra förutom när det töat lite för då bildas det en sjö under hela passagen, en sjö ovanpå isen som redan ligger där. Detta händer varje år och varje år tar det sin lilla tid innan Uppsala Kommun ser till att skicka ut någon som åtgärdar problemet, dvs hackar fram brunnen så att vattnet kan rinna ut.
Nu är det alltså dags igen och igår när jag vadade genom vattnet tänkte jag att när jag kommer hem ska jag skriva och påminna dom på kommunen om detta, men som vanligt försvann den tanken på vägen hem. Idag när jag närmar mig passagen och ser sjön så kommer jag ju på detta och tänker att idag, idag ska jag se till att skriva.



Jag hinner inte tänka klart den tanken innan jag ramlar som ett höstlöv, pladask rakt ner i sjön. Mina fötter glider på isen under vattnet och jag hamnar på ändan och slår armen och axeln i marken, tack och lov klarade jag mig från att slå i huvudet.
Folk kom rusande från alla håll, eller så mycket rusande kunde det ju inte bli i halkan, men det kom i alla fall folk till undsättning som med gemensamma krafter lyckades lyfta upp mig. Själv var jag ju mest chockad och tänkte bara på att jag har inte ork och tid att vara skadad.
Ett par vänliga kvinnor hjälpte mig upp ur tunneln och en av dom skjutsade mig hem.

Väl hemma fick jag lov att be min snälla granne om skjuts in till Närakuten i Uppsala där jag fick tillbringa några timmar i väntan på att få bli röntgad och på att få träffa en läkare.
Som tur var så har jag inga frakturer men jag kommer att få vackra blåmärken på ändan, ryggen, armarna och axeln. Visst jag överlever det här, med hjälp av tabletter mot värk och inflammation, men nästa som ramlar på samma ställe kanske inte har samma tur.

Undrar vad kommunen erbjuder mig för ersättning för detta?
Läkarbesök, medicin och förlorad arbetsinkomst.


Kommentarer
Postat av: Edde

Tur att det gick förhållandevis bra för dig.

Halkade själv vid Ica solen för några timmar sen. Fötterna bara försvann under mig och jag landade på höftkulan och skrapade upp händerna. Hade man varit 75+ så hade antagligen lårbenet gått av.

2011-03-11 @ 20:15:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0