Monas pusselbit

Så har jag då sett Kiruna.
Eller sett och sett, så värst mycket såg jag väl inte av staden direkt.
När vi kom upp med flyget mitt på dagen i måndags var det i alla fall klart så vi såg allt det vita, och visst är det vackert. När vi hade jobbat klart hade det ju mörknat så då fanns det ju inte mycket att se och på morgonen var det lite snöigt och ingen sikt.
Det känns lugnt och fridfullt, men jag skulle nog inte palla att bo där uppe.

* * *

Jobbmötet gick bra och efter en liten promenad klarade jag av att trycka i mig en pizza.
På kvällen lyckades jag lägga beslag på TV:n i hotellfoajen, det fanns nämligen inte TV4 Sport på rummen så jag måste sitta där nere och titta på matchen mellan Storvreta och Falun.
Min kollega höll mig sällskap en stund och när jag sa till honom att det är lite jobbigt att sitta så här och titta och behöva vara ganska dämpad och tyst, då tittade han på mig och sa:
"Jaha, tycker du att du var tyst?"
Hur konstigt det än låter, så fick jag nästan den känslan att han inte tyckte det.

* * *

Lite roddigt att vara tillbaka på kontoret efter fyra dagars andra äventyr, allra helst som det ju dykt upp lite flera arbetsmoment nu. Men det är bara att grotta på och försöka komma ikapp.

* * *

Ibland älskar jag Twitter, tänk att få ha en liten pratstund med Michael Nyqvist.

* * *

En febrig prinsessa kom hit i kväll, så mycket kärlek.