Monas pusselbit

Ibland gör man dumma och korkade saker.
Utan att tänka, saker man ångrar redan när man gör dom.

Saker man inte ens kan förklara för sig själv, som man mår dåligt av.

 

När man säger förlåt, det skulle aldrig ha skett.

 

Ibland är det att köpa en jättestor påse med smågodis till extrapris 2:95/hg.

Ibland är det något helt annat.

 

 

 

 

 

 

Så snabbt kan allting förändras.

Hur många gånger har jag inte suttit med tre ungar i bilen på väg 290, på väg hemifrån Storvreta in mot Uppsala. Alla som åkt bil med barn vet att det är inte alltid så att alla sitter tysta och nöjda under resan. Ibland har det väl kunnat vara lite rörigt i bilen, men vi har alltid kommit fram helskinnade till vårt mål, tack och lov.

 

Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på den familjen vars resa fick ett tragiskt slut idag.
En bil med mamma och tre barn verkar ha kommit över på fel sida på vägen och frontalkrockade med en mötande lastbil strax utanför Storvreta.
Ett av barnen ska vara allvarligt skadat och mamman avled av sina skador.

 

Jag har ju ingen aning om vad som hände, vad som orsakade olyckan.
Men min första tanke var att så mycket kan hända i bilen som stör förarens uppmärksamhet. Barnen som är osams eller väldigt sams och glada, telefonen som ringer.

 

Så snabbt kan alltid förändras.

Mina tankar är hos den drabbade familjen och deras nära.

 

Ta hand om varandra!
Vi vet inte vad som kan hända.

 

Ja, jag har gjort mitt val.

Inte för att jag vet något om kyrkopolitik, men eftersom jag är medlem och har rätt att rösta är det min skyldighet att gå till vallokalen. För att dom mörka krafterna inte ska få ta över måste vi som inte vill se tex SD få någon makt se till att lägga våra röster så att det goda vinner.

 

* * *

 

Det blev inget besök på Kulturnatten för mig, gratulerade pappa på hans födelsedag och sedan blev det soffan hela kvällen. Vilket jag ju kan sitta här och ångra nu.
Det hade naturligtvis varit roligt att åka in till stan och kika runt lite, men latmasken höll mig kvar hemma i soffan.

Som vanligt skulle man nästan kunna säga.

 

* * *

 

Idag gjorde jag debut på Barkarby Outlet, men som vanligt hittade jag ingenting jag ville ha. Så är det av någon andledning alltid när jag åker på sådana ställen. Det finns liksom inga saker jag vill ha, det känns inte ens OK att köpa en klänning för halva priset när det där halva priset hamnar på 1600:-.

980:- för en täckjacka i storlek 86? Är det slugt det?

 

* * *

 

På tisdag börjar det, äntligen!

Storvreta - Dalen kl 19:00 i Fyrishov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Puh!

Fyra fulla lass med häckrester blev det till slut.

 

 

Nu har jag verkligen gjort rätt för något gott i solen.

 

 

Vad händer?

Det är ju sommar i september.

Helt otroligt underbart väder, det är bara att njuta och ta tillvara värmen.

 

* * *

 

För någon vecka sedan kapade vi alla häckar på höjden, inget lätt arbete minsann.

Häggmispeln mot vägen blev helt plötsligt 2-3 meter lägre, så nu är den väl "bara" ca 3,5 meter hög. Syrénhäckarna fick sig också en omgång, så nu lär inte dom blomma nästa år.

 

 

 

Det var mycket slit med att ta ner häckarna, och släpa bort alla avklippta grenar upp i den lilla skogen utanför vårt hus. Idag blir det mer slit med samma grenar, nu ska dom tas bort från skogen och köras till tippen.

Slit och släp!

 

 

 

 

 

Den här vackra sommardagen har jag suttit hemma vid köksbordet och jobbat, för att kunna smita iväg på lunchen och ta farväl av en vän.
En innebandyvän som fick sluta sitt liv alldeles på tok för tidigt, i en vidrig sjukdom.

Här kan du läsa vad Klas kollega skrivit om honom.

 

För mig var det viktigt att gå på begravningen.
Det är ett sätt att få avslut och att hedra Klas, visa dom anhöriga att det finns många människor som delar deras sorg och saknad. Att han kommer att fattas oss.

 

Det var en vacker stund i kyrkan med många vänner på plats för att ta farväl.
Det gjorde så ont i hjärtat att se Klas fru och tre döttrar ta sitt farväl vid kistan.

Och tårarna strömmade när Madeleine McDonald så vackert sjöng "Himlen är oskyldigt blå" och "För kärlekens skull" av Ted Gärdestad.

 

Och jag blev rörd och stolt över att se hur Storvretas spelare så fint och värdigt bar kistan ut ur kyrkan till den väntande bilen.

 

* * *

 

Vet du Klas, vi är många som kommer att fortsätta höra din röst i Fyrishov.

Du stod för tryggheten och det korrekta när du var speaker vid Storvretas matcher.

Vem som än tar över det uppdraget har det bara till låns av dig.

 

Ha det bra där du är nu, vi saknar dig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad jag älskar att slöa på helgerna!
Idag blev det en hyfsad sovmorgon, kollade sen på en film och njöt av att få slöa.
Att bara sitta i soffan och slöa, det är en av mina bättre grenar.

 

Men tyvärr så kunde jag ju inte sitta där hela dagen.
L-P plockade fram apparaten, den man har för att tvätta fönster alltså, och satte igång att ta alla fönstren på nedervåningen. Det gjorde ju att jag fick lov att flytta på blommor mm, och fick tillfälle att prata lite med mina fina orkidéer.