Monas pusselbit

Tur att håriga killen är här hos oss över helgen, annars så hade jag väl inte fått röven ur soffan alls idag. Han måste ju, tack och lov, ut och pinkas ibland.

 

Sov länge och det är jag glad över.

Trots att jag bara åkt till jobbet tre dagar den här veckan känns det som att jag är helt otroligt slutkörd, behöver vila upp mig.

Varför känns det så nu när vi precis har haft en lång ledighet?

Många på jobbet går och är så otroligt trötta.

 

Blev så otroligt sugen på att åka ner till Nerja idag, såg en vän på Facebook som är där nere just nu, Vem vet, jag kanske inte väntar till oktober på att åka tillbaka.

Men funderingarna går väl mot en resa i slutet av april/början av maj någonstans, förra året var vi ju i Belek vid den tiden. Vi ska bara ner till Malmö och spela SM-finalen och sedan kan vi åka någonstans där solen skiner. Sedan hoppas jag som sagt på Nerja i oktober och så lär det väl bli en resa till Melbourne nästa vår. Och så lite sommarsemester i år också, men då håller vi oss så klart i Sverige som vanligt.

Så får det nog bli!

 

 

 

 

Hur kan man se så här eländig ut?

Blek som jag vet inte vad, förkyld med rinnande ögon och näsa och så toppas det med blödningen i vänsterögat. Ingen vacker syn kan jag tala om.

 

Jag hoppas att jag kan åka till jobbet i morgon, det känns som att det är dags.
Men i värsta fall får jag väl sitta vid köksbordet och låta tårarna rinna, det är ju trots allt inte så trevligt för kollegorna att ha sjuklingar på plats i det öppna kontorslandskapet.

 

* * *

 

Idag åkte julgranen ut och stakarna bort från fönsten, nu får det vara nog med julen.

Men ljusslingan runt huset får sitta kvar ett tag till, gillar att det lyser där när jag kommer hem från jobbet i mörkret.

 

* * *

 

Jag kan inte låta bli att reta upp mig på alla som nu tycker att det är så otroligt fel att polisen sköt killen som var med om rånet i Södertälje.

Visst, att han blev träffad i huvudet var inte bra. Men han måste väl ändå haft det med i beräkningarna när han valde att vara med om rånet? Att risken fanns att något skulle hända. Att risken fanns att allt inte skulle gå så smidigt som dom antagligen intalade sig att det skulle göra. Att risken fanns att polisen skulle dyka upp, om inte vid själva rånet så vid någon annan tidpunkt.

Vad trodde dom skulle hända? Om man väljer att stå med ett vapen i sin hand i en sådan situation, då har man gjort sitt val.

 

För killens familj är det ju naturligtvis svårt att förstå, inför mamma och pappa så är ju dom flesta killar den där lilla fina pojken som föräldrarna har fostrat. Det ingick antagligen inte i deras fostran att han skulle begår rån och orsaka andra människor elände.

 

 

En blödning i ögat, det är vad jag fick från nattens sängkamrat.

 

Prinsessan har sovit, eller snarare roterat, mellan oss i sängen i natt och rätt vad det var kände jag hur det gjorde ont i ögat. När hon låg där och roterade slängde hon ut med armen och lyckades få fingret rätt i mitt öga.

Oskönt! Och ganska så osnyggt med rött öga nu.

 

Men det känns som att jag ändå kommer att sitta här med röda ögon.

Förkylningen kommer smygande, det har börjat med ont i halsen och jag känner nu hur näsan och ögonen förbereder sig för att börja rinna.
Inte riktigt rätt tid att bli sjuk, får lägga mig i soffan och stoppa i mig vad som finns hemma för att försöka bekämpa det onda.

 

 

Jag har varit på fest nu i kväll.

 

Vi var totalt 2.631 personer på festen, eller snarare på läktaren i Fyrishov.

Jag har sett Storvreta besegra Granlo, enklare än vad jag trodde det skulle gå.

Eller enklare är kanske fel ord, för det var inte så att Granlo var dåliga utan det var Storvreta som var så mycket bättre.

Som vi sa på läktaren, förr var det spännande att gå på innebandy men just nu är Storvreta inne i ett sånt flyt så spänningen finns inte riktigt där. Men det är härligt att se det självförtroende killarna utstrålar nu, det bådar gott för vårens matcher.

 

* * *

 

En arbetsdag kvar på den här veckan, en dag kvar vid köksbordet.
Det har varit så skönt att kunna sitta hemma och jobba på distans så här, även om jag saknar mina kollegor riktigt ordentligt nu. Skönt att slippa tågen och alla förseningar och skönt att slippa rulla ur sängen kl 5 på morgonen.

 

* * *

Ni kommer väl ihåg att kolla uppsalanyheter.se?

 

* * *

 

I morgon kommer stora prinsessan och sover över hos farmor och farfar.

Det ska bli så mysigt att få ha henne för oss själva.

 

 

Jisses så tyst och tomt det är här hemma nu.
Idag åkte lillprinsen hem efter att ha varit hos oss sedan fredagen före jul.
Nu ska vi vänja oss vid att vara själva i huset igen, efter en julhelg där vi till vår glädje haft alla barnen här tillsammans flera gånger.

 

* * *

 

Har ni kikat på nya uppsalanyheter.se? Om inte så gör det här.

Och när ni ändå är där så kan ni ju kika på det här också.

 

* * *

 

Vad tycker ni?
Ska jag ställa väckningen på 5 i morgon bitti bara för att kunna stänga av den och somna om några timmar? Jag ska börja jobba i morgon, men tänker försöka göra det från köksbordet den här veckan. Att slippa tågpendlingen känns nästan som en halv semester, så skönt att slippa det ännu ett par dagar.

 

* * *

 

På torsdag är det dags för match igen, då är det Granlo som står för motståndet.

Håkke, du tar dig väl ner till Fyrishov?

 

 

 

* * *

 

Jisses!

Det är alltså redan dags att fira in nytt år.

Vad hände för roligt under 2012?
Jag fick bli farmor igen!
Nu är jag farmor till två små prinsessor och mormor till en liten prins.
Det ni!

 

Något annat jag gläds åt är att jag fick behålla mitt jobb vid omorganisationen.
Jag får fortsätta att arbeta med världens bästa kollegor.
Tyvärr så hade förlorade vi många fina kollegor i omorganisationen,
drygt 20% av personalstyrkan fick lämna oss.
Det var inte helt lätt att glädjas åt att ha jobbet kvar samtidigt som så många kollegor fick gå, flera med många år i företaget.

 

* * *

 

Svenska mästare!
För tredje året i rad blev vi, Storvreta IBK, svenska mästare.
Jag siktar på att tillbringa en helg i april i Malmö, då vi förhoppningsvis ska försvara guldet.

* * *

 

Något jag inte ser fram mot inför 2013 är att ett av mina barn försvinner till Australien.
Det är alldeles för långt bort.
Förhoppningsvis gäller det bara för några år, men det svider.
Jag vill ju ha alla i familjen inom sådant avstånd att jag kan träffa dom.
Men nu får jag ju en anledning att besöka Australien,
inget ont som inte har något gott med sig antar jag.

 

* * *

 

Nu ska vi äta gott, dricka gott och önska varandra välkomna in i 2013!

Jisses så länge sedan det var jag hade småbarn.

 

Nu har jag haft glädjen att ha besök av lilla prinsen i en vecka, jag hämtade honom på vägen hem från jobbet förra fredagen och sedan har han varit här hos oss. Över julen var mamma och pappa här också, men dom har ju sina jobb att sköta så prinsen fick stanna kvar hos oss några extradagar.

 

En viktig sak har han lärt sig under den här veckan.

Han fick följa med och titta på innebandy på annandagen och precis som förra gången han var med så var det fullt fokus på matchen. Han kanske inte riktigt tittade på samma saker som jag gjorde, tror han hade mest kolla på målvakterna och publiken på läktaren.

Men han snappade som sagt upp det viktigaste.

Idag tittade han på TV:n och utropar "Storvreta, jaaa", att det var ishockey på TV och inte innebandy spelar ingen roll. Det viktiga är att han lärt sig vilka man håller på.

 

Ja just det, vi har ju varit både barnvakt och hundvakt.

Ska det vara så ska det.

Tror jag ska sova en vecka när dom åkt hem.

 

Eller så laddar jag om och lånar en prinsessa.

 

* * *

 

Så skönt att vara ledig och slippa åka tåg dom här dagarna.

* * *

 

Jag är så otroligt glad över att vi fick ha alla barn och barnbarn här på julafton.

Det kommer antagligen dröja länge tills vi kan samlas alla igen på det viset.

 

* * *

 

Storvretacupen pågår för fullt, dom äldsta årgångarna spelar som vanligt före nyår och i år får för fösta gången seniorlag vara med och spela. Dom som rest längst för att få vara med och spela är två lag från Kingston Patriots som rest från Jamaica.
Storvreta IBK har ett samarbete med Jamaicas innebandyförbund och har hjälpt till att ge undomarna möjlighet till detta äventyr.

 

 

Hur korkade kan folk bli?

För att förhindra tragedier som morden i Connecticut är tydligen detta receptet:

 

 

Jag blir mörkrädd av att läsa sånt, ofattbart att det finns människor som tror att ännu fler vapen är lösningen.

Hoppas att Obama kan stå mot den (penning)starka vapenlobbyn.
Nu har han sin chans, han kan inte bli omvald så han har inget att förlora på att ta striden.

 

 

 

Den här "förbättringen" man har gjort för oss som har pendlat med Upptåget till Stockholm.

Vilket skämt!

Det är ju klart och tydligt att dom som har beslutat om detta inte använder sig av det här färdsättet, i alla fall så åker dom inte norr om Uppsala.

 

På morgonen ska vi ha fem minuter på oss att ta oss från Upptåget till pendeltåget, dom fem minuterna har förvandlats till en språngmarsch i full galopp för att hinna kasta sig ombord på pendeln innan den åker iväg. Sedan väntar 55 minuters resa med mycket sämre komfort än vi är vana med från Upptåget.
Sämre och trängre sittplatser, inga eluttag och inga toaletter.

 

Hemresan då?
Den har ju varit ett äventyr, där får vi verkligen mycket resa för pengarna.
Idag skulle jag åka med pendeln från Karlberg kl 16:39 då ska jag enligt tidtabellen kliva av i Storvreta kl 17:47. Tåget hämtade upp mig tre minuter sent, redan där så hade vi knaprat bort större delen av tidsmarginalen på fem minuter för bytet till Upptåget i Uppsala.
Men några minuter kan dom ju alltid hämta upp på vägen, tänkte jag i min enfald.

 

I Upplands Väsby blir vi stående för att vänta på besked OM vi skulle få åka vidare, det fanns tydligen ett trasig tåg framför oss. Men efter en stund fick vi knalla vidare och vi lämnade Arlanda 17 minuter efter tidtabell och vi anländer Uppsala en bra stund efter det att Upptåget åkt iväg. Men, 18:09 ska ju nästa Upptåg gå så det är bara att stå på perrongen och försöka se glad ut. 18:23 lämnar vi Uppsala och jag kliver äntligen av på stationen i Storvreta kl 18:32.

Min resa som startade 16:15 vid jobbet avslutades alltså ca 18:45 hemma.

 

Det enda positiva med nya pendeltåget är att vi slipper stå och frysa på perrongen i Upplands Väsby där alla andra tåg rusar förbi så det slår lock för öronen.

 

En av mina resekamrater ringde och pratade med SL när vi väntade på Upptåget, kvinnan som svarade där sa att hon hade jobbat hela dagen men inte fått ett enda samtal med klagomål på nya pendeltåget.
Är det så att vi bara tiger och lider?

Alla vi som missar våra anslutningar för att det är för kort med tid för byten?

Varför gör vi inte våra röster hörda och talar om hur det fungerar i verkligheten?

 

Som det är nu så styr jag inte över min egen tid, det är UL och SL som styr.

Det är dom som bestämmer om jag ska behöva flexa på morgonen och det är dom som bestämmer när jag kommer hem på kvällen. Om jag kommer hem.

 

Vore det inte för att jag trivs så otroligt bra på jobbet och med mina kollegor så skulle jag inte utsätta mig för det här, och dessutom betala så mycket pengar för det varje månad.

 

 

Har ni tänkt på en sak?

Det är så otroligt lätt att övertala mig att hoppa på saker.

 

Eller det är väl kanske inte alltid så lätt men ibland alldeles för lätt.

Om ni förstår vad jag menar.

 

Nu har jag i alla fall tackat ja till en sak som kan bli flip eller flop.

För min del alltså, hela stora grejen kommer att bli en flip.

Det är bara min bit som kan bli en flop. Eller en flip.

Vi får se, helt enkelt.

 

Ja ja, mer om det när det blir aktuellt.

 

* * *

 

Idag har jag njutit av att slippa åka tåg.

Jag har nämligen varit och tagit ett par bröstbilder, ni vet sådana där som visar mer hur det ser ut på insidan än på utsidan. Mammografi alltså.

Det innebar att jag kunde ligga kvar lite extra länge i sängen, efter att ha varit uppe en sväng vid 6-tiden för att skjutsa gubben till tåget. Det var så skönt att komma tillbaka in i värmen och krypa tillbaka i sängen och sova en stund till.

Skönt att börja jobba 7:30 som vanligt, men vakna 7:25.
Vore det inte så otroligt tråkigt att sitta ensam hemma och jobba så skulle jag nog kunna vänja mig vid att göra det lite oftare. Men det är klart, det sparar ju ca fyra timmars restid.

 

På tal om restid, den har ju inte direkt blivit roligare nu när det är SL som tagit över trafiken ända från Uppsala. Men det får vi prata om en annan dag, nu måste jag gå och lägga mig.

Så att jag orkar åka tåg i morgon igen.

 

 

Kl 13:30 ringde min jobbtelefon.

"Mona, du måste åka hem NU!
Man säger på radion att dom som ska ta sig från Stockholm till Uppsala bör åka nu, för det kommer bara att bli värre"

 

Min kollega satt i en annan stad men bekymrade sig för om jag skulle kunna ta mig hem från Solna i snöovädret. Visst är det väl otroligt omtänksamt.

 

Jag packade på mig alla kläderna och pulsade iväg, inte den vanliga vägen eftersom Upptåget var inställt. Det fick bli till att ta mig in till Stockholm Central och där lyckades jag komma med på ett tåg som skulle vidare mot Falun. Eftersom vädret var som det var så hade man vänligheten att låta oss Uppsala-pendlare åka med på det tåget idag, vilket jag var mycket tacksam för.

 

Min hemresa gick mycket smidigare än jag befarade att den skulle göra när jag lämnade jobbet, men i morgon kanske det är bäst att jag tar ett alternativt färdmedel.

 

I söndags hamnade jag hastigt och lustigt på konsert, Orphei Drängars jubileumskonsert.
Under 50 år har kören haft sin Caprice och nu fick jag för första gången tillfälle att få vara på plats. Jag hade inte köat själv ute i kylan för biljetten, vilket annars brukar behövas för dom som inte har någon anhörig i kören.

 

Förutom den otroligt duktiga kören så fick jag se och höra Ola Salo, Henrik Dorsin och Elin Rombo. Alla tre gjorde riktigt bra framträdanden men den som gjorde störst intryck på mig var Elin Rombo. Jag måste erkänna att jag hade ingen aning om vem hon var när hon kom in på scenen, men vilken pipa den tjejen har.

 

Här kan du läsa vad UNT:s utsände tyckte om konserten.

 

* * *

 

Som om inte det vore nog så hamnade jag hastig och lustigt på konsert på måndagkvällen också, Malena Ernmans julkonsert.
Den tjejen kan ju sjunga hon också, ibland så att jag fick rysningar.
Jag var väl kanske inte riktigt lika lycklig efter konserten som UNT:s recensent, men det var en mycket trevlig kväll.

 

Så här mycket "finkultur" vet jag inte när jag fått på så kort tid, all vacker musik gör gott i själen.

 

Skulle ni fråga mig vilken av Elin Rombo och Malena Ernman som jag gärna skulle vilja höra igen så är svaret ganska enkelt.
Utan en sekunds tvekan väljer jag Elin Rombo.

Hon var för mig en större upplevelse, hon sjunger otroligt vackert och så var hon riktigt rolig i sketcherna tillsammans med Henrik Dorsin och Ola Salo.

 

 

Nu måste ni hjälpa mig.

 

Vi har precis skaffat en iPad och jag loggade ju glatt in på mitt Twitter.

När jag sedan ska logga ut så hittar jag ingen funktion för det.
Hur jag än letar finns det ingenstans att logga ut, hur otroligt det än låter.

 

Jag fick rådet att ta bort appen helt och installera om den.
Inte sjutton hjälpte det, när jag gör det och startar om appen igen så ligger mina uppgifter kvar där ändå. Det är ju otroligt osmart när man är flera som ska använda sig av iPaden.

 

När jag går in på Twitter under "Inställningar" på iPaden ligger mitt användarnamn i en lista.
När jag går in på det finns det ett val som heter "Radera konto", betyder det att jag tar bort mig från appen eller betyder det att jag tar bort hela mitt konto på Twitter?

 

Hjälp mig!!

 

Jag löste just mitt problem genom att läsa här

How to remove your account:

Removing an account from the Twitter for iPad app effectively signs that account out of the app. It does not delete your account. You can always add an account back later by using the Sign In button.

To remove an account:

1. Open your device's settings and select the Twitter application.
2. Select the account you wish to remove.
3. Tap on Delete Account. This does not delete your Twitter account, only removes it from the app.

 

 

 

 

Idag blev det ett besök på Kulturoasen i Uppsala, ett ställe jag aldrig besökt tidigare.

 

 

 

Anledningen till den utflykten var att vi gärna ville se Micke Rickfors och Jonatan Stenson.
Micke har man ju inte hört så mycket om på senare tid, men nu har vi haft nöjet att se och
höra honom ett par gånger och det är verkligen ett nöje.
Han har gjort många bra låtar och han har trevlig framträdanden med bra snack.

Jonatan Stenson är också en duktig låtmakare och en suverän gitarrist.

 

 

 

 

 

Vilka ynkliga jävla människor det finns!

Må DU få det straff du förtjänar, och lite till.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här dagen började inte på något bra sätt.

När jag kommer från tåget på väg mot jobbet hade det precis skett en olycka, en cyklist hade blivit påkörd av en buss. Det hade redan stannat en massa människor så jag insåg att jag mer skulle vara i vägen än kunna hjälpa till om jag också stannade, så jag fortsatte min promenad mot jobbet.
Men jag har ju haft den där bilden framför mig hela dagen, bilden av cyklisten liggandes helt utslagen på mage i diket. Och den stackars bussföraren som står och ser helt förvirrad ut.
Tack och lov var det medmänniskor som tog hand om dom båda.

Olyckan skedde vid ett övergångsställe med trafikljus och min obekräftade teori är att cyklisten chansade och cyklade ut mot rött ljus. På just det här stället går jag själv för det mesta över utan att trycka för grönt ljus, det tar otroligt lång tid innan ljuset slår om och det blir alltid någon lucka där man kan smita över.
Det är ju naturligtvis otroligt korkat att göra så, och det vill till att man har ordentligt med reflexer så att bilisterna observerar att man finns där.

 

Jag förstår att ni undrar, det gör jag ju själv också.
När ska jag skriva något här igen?

 

Jag har ju blivit riktigt usel på att skriva här, vet inte riktigt vad som händer.

Men av någon anledning så får jag inte lika mycket tid vid datorn längre.

Jag får styra upp det här och se till att börja skriva lite.

 

Men i kväll är jag för trött, och behöver sova nu.

 

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det känns för SD-dårarna när Sveriges landslag spelar match och det är Zlatan som är den som leder laget mot seger.

Kan dom glädjas? Har dom överseende när vi vinner?
Överseende med att inte alla svenska spelare är "svenska"?

* * *

 

Egentligen tycker jag att man ska tiga ihjäl dom där, tyvärr så verkar dom ju alltid få nya anhängare när det stormar i media om dom. Av någon anledning jag inte kan förstå.
Men det är bra när dom visas upp som dom verkligen är och inte som dom rumsrena pojkar dom vill få oss att tro att dom är.
Jag hoppas verkligen att den uppgång som dom senaste mätningarna visar på bara är en sorts missnöjesyttring och att folk har så mycket vett i skallen att dom verkligen inte skulle rösta på galningarna om det vore val idag.

 

* * *

 

Bra där Hamrén!
Klart att det är ett lagspel och alla bidrar till segern, även om det är Zlatan som är kungen.
Han kan som sagt inte spela matcherna själv.

 

* * *

 

Vilket jädra mål!!

 

 

 

 

 

Har suttit hemma och jobbat idag, det är ju på gott och ont.
Otroligt skönt att kunna ha väckning 7:25 i stället för 5:00, och ändå sitta vid datorn och börja jobba kl 7:30. Den biten skulle jag kunna vänja mig vid. För att inte tala om det där att slippa fyra timmars restid, det vore helt underbart om dom timmarna försvann.

 

Men det är ju så otroligt tråkigt att inte ha några kollegor, att sitta här alldeles ensam.

Jag förstår inte folk som gillar att sitta så här, någon dag kan vara skönt men sedan vill jag tillbaka till mina härliga kollegor igen.

 

* * *

 

En annan fördel med att jobba hemma var att jag fick tid att gå och klippa mig.

Kan inte komma ihåg när jag kapade håret senast, en evighet sedan i alla fall.

Nu känner jag mig i alla fall skitsnygg, men det har nog gått över till i morgon.

Då är allt som vanligt igen, lite mer välklippt bara.